¢¾





















I hear the wind across the plain. 
A sound so strong. That calls my name. 
It's wild like the river. It 's warm like the sun. 
Yes it's here. This is where I belong. 
Under the starry skies, where eagles have flown. 
This place is paradise. It 's the place I call home. 
The moon on the mountains. The whisper through the trees. 
¢¾   The waves on the water. Let nothing come between this and me.   ¢¾
Cus everything I want, is everything that's here.
 And when we're all together, there's nothing to fear. 
And wherever I wander, the one thing I've learned,
 It's to here.. I will always.. always return.





















Bryan Adams - This is where I belong.





¢¾

Hejsan,

Idag vill jag prata om Astrid Lindgren, kvinnan som med sin hjärna och sitt minne från sin barndom, tillverkade mina barndoms förebilder.

Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Madicken, Karlsson på taket, Nils Karlsson Pyssling, Saltkråkan, Rasmus på luffen, Alla barn i bullerbyn är bara några av hennes verk. Alla hennes figurer har jag haft med mig sedan jag var väldigt liten.

Det började väl med att min syster, den först födde, tyckte om Pippi Långstrump. Pippi var hennes idol och när hon fyllde 3 år fick hon Pippi kläder och en Pippi-peruk. Med sin nya outfit var hon en äkta Pippi Långstrump. Lilla gubben var en Dalahäst och Herr Nilsson var en gosedjursapa som hon fått tidigare. Hela den dagen var hon Pippi Långstrump och ingen annan.

Sedan har jag även ett svagt minna av från när jag vaknade tidigt en morgon, när jag var liten då. Väckte antagligen mamma för bilden jag har som munne är att jag sitter i vårna gamla blomönstrade gröna soffa, så kommer en hand med en nappflaska. Det är cocacola eller något liknande i den. Tv är påslagen och det är Emil i Lönneberga som lyser upp skärmen.  Klockan var säkert runt klockan 6 på morgon. Det är ett minne som kommer sitta i, var cirka 3-4 år och minns det än, 13 år av en och samma bild. Vem skulle glömma det efter att ha kommit ihåg det så länge?

Sen har de ju varit Pettson & Findus också. Ville vara Findus då, hihi. Vem ville inte? Alla barnfilmer ger mej sådana glädje rusande och rörande känslor, jag kan börja gråta för jag blir glad. Min barndom var väldigt vacker av det jag sett, minns gör jag väl inte så mycket. Men det jag sett på bilder och filmer får mej att minnas endel vilket gör att jag skulle kunna titta tusen gånger om igen. Julafton, födelsedagar, vattkoppor, bröllop. Ja, näst intill allt är så vackert på sitt sätt. Nu känner jag mig inte seriös längre, nu börjar det bara babblas på.

I skolan har det varit Astrid Lindgren hela veckan. Alla filmer får mej att minnas och jag upplever alla härliga känslor på nytt. Min barndom saknar jag mycket, det var den tiden vi alla var en..

Astrid var en kvinna som gjorde mångas barndom lyckad och minnesfull. Hon trädde in i politikens Sverige och förändrade en hel del för hennes och våran skull. Hon var speciell för många. 1907 - 2002.

Everything is diffrent now.. But i miss it.

SHOWER CALLING!

Anna Molander

HALLAIEN!

Ja, då är det TORSDAG och det betyder att imorn blire 2 lektioner sen hemfärd. Vilket jag alltid älskar. Fredagarna är bäst, man hinner med det mesta då. Engelskan kanske inte är roligast men walkerts lektioner är alltid något jag ser fram emot. Han gör dom roliga och jag får in nästintill allt han säger. Det där han sa om att Pär sitter och pickar med pennan, det minns jag fortfarande. Han är en av mina favoriter, Walkert alltså. Lärare som gör lektionerna roliga lär ut bäst anser jag. Mycket jag har att säga om det men man kan inte banga ner allt här.

Igår när jag kom hem fanns det icke någon nyckel ute. Jag trodde att min äldre syster som vanligt, gått och lagt sig för att sova. Hon brukar ta med sig nyckeln in då med tanke på att Negerdavid alltid klampar in utan att knacka och får lov att komma in. Inte det trevligaste kanske om man möts av en knasig neger när man precis öppnat ögonlocken från en dröm? Anyways, så går jag runt och bankar, får min hund uppmärksamhet och pratar med henne men ingen kommer och öppnar. Jag började gå runt huset och kolla efter vägar in. Garaget, Altanen.. MEN så ringer det en klocka att jag faktist aldrig låser ordentligt till mitt fönster, självklart så gör jag tappra försök. Hämtade en målarstol som låg under våran trapp. Den sjönk genom geggan och det blev omöjligt att komma in, jag försökte hoppa men fick ont i magen, vilket gjorde svårt att andas, och fönstret flög rätt in i ryggen på mej. Sen gick jag till garage uppfarten där vi har två lite kraftigare trädgårdstolar. Jag tog med mej en av dom och försökte igen. Denna gången så checkade jag först om det sjönk igenom leran och om den var fri från att falla åt sidan om jag skulle ställa mej på den. Nytt försök, here it goes! Testar armstöden, föll inte åt sidan. Tillsist provar jag ryggstödet och stödjar det mot vårat gula tegel. Hoppar upp och just då ligger jag på fönsterbläcket i ett grepp som jag låg i cirkus 20 min. Fick ta ner alla colaflaskor och glas som jag ahde i fönstre för att kunna komma in. Tog av mej skon för att få ett grepp upp och jag lyckades. Efter allt slit så lyckades jag äntligen komma in. SKÖNT, röd smärta på min mage och irriterad för någon inte lagt ut nyckeln. Mitt första inbrott. NO SUCCES!

Med tanke på att jag hade som blogginläggsnamn: Raise your voice, så var det för jag skulle berätta att jag sett den. Liljan min kära vän brände ut den åt mej så jag satte mej vid datorn, la inte den och började titta. Filmen är så otroligt bra, den får man att gråta från första till sista scenen. Raise your voice är en av de bästa filmerna jag någonsin sett och det står jag fast vid.

Braveheart är också en böl film men den är på cirkus 3 timmar vilken man kan behöva tid till. Måste samla på tårar för att kunna klara av att se den. Kampen om människans rättigheter och hämnd för kärlekens skull. Jisses, Kanon film! Kan se den om och om igen.. Och aldrig, ALDRIG tröttna..

Sen har vi ju ALLA Peter Pan filmer, han är min gud. Det är den figur som följt mej genom hela livet även om han inte alltid har synts till. När jag var liten drömde jag att jag var Lena, tjejen som får följa med till Landet ingenstans. Hon va så fin tycktte jag och jag visste att dom skulle bli tillsammans eller så trodde jag det rättare sagt. Enligt mej blev dom det men dom blir ju aldrig det. Sen den Otecknade Peter Pan, den har nog gjort historia i mitt hjärta. Varje gång jag hör musiken känner jag rysningarna för jag tycker den är så äckligt bra. Jag tror jag väldigt sitter fast i hur Peter Pan är som person, eller hans tänk liksom. Haha.. svårt att förklara som vanligt. Alltså, detta slog mej för itne så länge sen. Men ni vet, när Krok har tillfångatagit peter och pojkarna även Wendy ( som hon heter på engelskan ). Så måste hon berätta en historia om Peter Pan. Yeye, shit the same, anyways. Poängen är att Peter åker alltid till Wendy, John & Michael för att höra på Wendys sagor om Törnrosa, Snövit, Lilla sjöjungfrun är bara några av dom. Alla dom sagor hon berättar handlar om kärlek. Dom handlar om happily ever after sluten, allt slutar som det ska. Kärlek. Jag är en kärleksnervvrak måste jag erkänna, ständigt vill jag kramas och gosa med någon fin pojk som gillar mej för den jag är. Jag brukar ofta tänka djupt i den tanken för kärlek är allt, på något sätt. Och eftersom jag är ensam blir jag oftast i mina stunder deprimerad av det, kan till och med börja gråta för jag känner mej så ensam. Sen tänker jag att killar är som ändtarmen, rövhålet duger bara när ändtarmen känner för det. Lite hårt sagt kanske, men ibland liksom. Varför behöver jag kille? Jag borde klara mej rätt bra utan, gjort det i cikrus snart ett år nu. Men det får så snabbt en vändning. Tillbaks i ensamheten liksom..

Honey, dansfilm. LÄCKER!!!!!!!!!!! Den dagen jag har städat rum ska jag börja dansa på egen hand. Tror inte vi har råd för att jag ska kunna dansa i stan sen blir det mycket kör hit och dit. Ska börja breaka, kolla på en massa olika saker på internet. Honey anyways handlar om en tjej som ska visa vad hon går för. Hon har något jäkligt bra att komma med. Slutscenen är en dansscen där hon koreograferat dansen. RYSNINGAR! snuskigt bra.

Kanske inte ska sitta uppe och säga mina favorit filmer, borde ju sova.
Klockan är ju snart 2.

BED IS CALLING!

Anna Molander

hejsanhoppsan!

Ja, då var detta lov över dock. Lite surt har det varit men allt kan man inte begära. Men ja, de stunder jag gjort något så har jag faktist haft riktigt kul. Har väl till mesta dels sovit längre än vanligt så jag borde ju vara utsövd och redo för nya smällar! Inget skolarbete har ju blivit av vilket är dumt gjort av mej. Skulle gjort en massa men ja, vad ska man göra när man är född till en latmask? Måste hitta böckerna så jag får med mej allt imorn till skolan. Menmenmenmen, nu erre disney som gäller alltså. DISNEYMANIA! Wiiiehoo! Sjunger som satan här, vill satsa på sångkarriör ffs, måste börja någonstans haha!

Helgen som varit har väl vart lugn tycker jag, inte världens upptåg direkt. Fredag kom jag hem från ett lan som var väldigt nytt för min del. Åt pizza & duscha sen vare ju självklart min sköna säng som var huvudnummret för kvällen. Ja, och igår så bar det av till Sunne. Länge sen man var där, kände den där känslan på tåget som jag alltid får. Att jag ska få åka dit för en speciell anledning. Fast nu vare ju inte så speciellt, haha!

Jokki & Jojo hämtade upp mej på stationen så drog vi nårga varv i sunne tills vi kom hem till Lilla blåa stugan på gården. Gjorde mej iordning sen drog vi på Jokkis match, förlust it was 5-6. Sen när jag satt där ensam på läktarn så längtade jag efter handbolls matcherna vi hade där. Fysatan alltså, minns va grinig jag blev när en buttade mej och då var vi typ Bflick haha! Ville verkligen spela handboll in that moment men så kommer de massa folk ut på plan med någon sorts klubba i handen. Dom kallar det Innebandy, say what?! Aja, kom iaf fram till i slutändan att Jokki springer som en brutta och deras tränare var en apa utan kalsonger.

Det bar av hemåt Markus efter FÖRLUSTEN. Spelade gitarhero för första gången i mitt liv, det var svårt! Skulle provat hos Johannes när jag hade chansen, haha! Men det var trevligt iaf, var kvar tills Jokki fått en tröja & en grogg. Bara han fick dricka upp sin grogg & tröja, haha det fick han! Vi drog till Brårud där det vart någon sort av fest enligt Jokki festfixare, det var typ 5 pers som spelade kort och softade alkohol? HAHA!

Trevligt vare väl men vi var inte där länge, bar av mot Torget för lite food i magen, pommes med kebaaaaabsås, dirr till Jonas lägenhet. Pojken var ju ensam hemma och planerade efterfest. Det kom lite folk men eftersom Rolf ville hem så fick vi dra tidigare.

Hemma i stugan började matcherna i yatzy. 3-2 till Jokki men de borde ju egentligen vara 3-3 med tanke på att vi körde en gång till när vi inte spelade mot varandra, men ja, haha, vi borde ju egentligen räkna alla gånger vi spelat. Då vet vi ju vem som egentligen vann, lr va sägeru Jokki? Efter matcherna så bar det av till sängen där vi hade underbart sex. Best in my life alltså, jag menar.. Alla frågar om vi hade det så varför inte bara säga det? Dom vill ju höra det. Vilt och djuriskt. Grr.

När vi vaknade på morgon så killades jag lite med honom, hihi. Djuret ville sova men det fick han inte, vilt ska det vara! Vi fightades i sängen till klockan 5. Sov, kelade med varandra, älskade, ni vet sådana saker man gör i en säng. Efter en tuff fight så gick vi in och åt tacos och pratade med hans onkel. Efter att ha packat ihop mina saker så hämtade vi Jonas, mellanlandade vid coop och sen hem mot Deje.

Hemma i Deje bjöds det på sniglar, mums! och nu sitter jag här redo för sängen vill jag lova! Ryggen säger mej att den inte orkar hålla upp min kropp mera. Men den som vill veta så har jag myttat en heldel i dagens inlägg, tro vad ni vill säger jag, haha!

GOOD BED IS CALLING!

Anna Molander