HALLAIEN!

Ja, då är det TORSDAG och det betyder att imorn blire 2 lektioner sen hemfärd. Vilket jag alltid älskar. Fredagarna är bäst, man hinner med det mesta då. Engelskan kanske inte är roligast men walkerts lektioner är alltid något jag ser fram emot. Han gör dom roliga och jag får in nästintill allt han säger. Det där han sa om att Pär sitter och pickar med pennan, det minns jag fortfarande. Han är en av mina favoriter, Walkert alltså. Lärare som gör lektionerna roliga lär ut bäst anser jag. Mycket jag har att säga om det men man kan inte banga ner allt här.

Igår när jag kom hem fanns det icke någon nyckel ute. Jag trodde att min äldre syster som vanligt, gått och lagt sig för att sova. Hon brukar ta med sig nyckeln in då med tanke på att Negerdavid alltid klampar in utan att knacka och får lov att komma in. Inte det trevligaste kanske om man möts av en knasig neger när man precis öppnat ögonlocken från en dröm? Anyways, så går jag runt och bankar, får min hund uppmärksamhet och pratar med henne men ingen kommer och öppnar. Jag började gå runt huset och kolla efter vägar in. Garaget, Altanen.. MEN så ringer det en klocka att jag faktist aldrig låser ordentligt till mitt fönster, självklart så gör jag tappra försök. Hämtade en målarstol som låg under våran trapp. Den sjönk genom geggan och det blev omöjligt att komma in, jag försökte hoppa men fick ont i magen, vilket gjorde svårt att andas, och fönstret flög rätt in i ryggen på mej. Sen gick jag till garage uppfarten där vi har två lite kraftigare trädgårdstolar. Jag tog med mej en av dom och försökte igen. Denna gången så checkade jag först om det sjönk igenom leran och om den var fri från att falla åt sidan om jag skulle ställa mej på den. Nytt försök, here it goes! Testar armstöden, föll inte åt sidan. Tillsist provar jag ryggstödet och stödjar det mot vårat gula tegel. Hoppar upp och just då ligger jag på fönsterbläcket i ett grepp som jag låg i cirkus 20 min. Fick ta ner alla colaflaskor och glas som jag ahde i fönstre för att kunna komma in. Tog av mej skon för att få ett grepp upp och jag lyckades. Efter allt slit så lyckades jag äntligen komma in. SKÖNT, röd smärta på min mage och irriterad för någon inte lagt ut nyckeln. Mitt första inbrott. NO SUCCES!

Med tanke på att jag hade som blogginläggsnamn: Raise your voice, så var det för jag skulle berätta att jag sett den. Liljan min kära vän brände ut den åt mej så jag satte mej vid datorn, la inte den och började titta. Filmen är så otroligt bra, den får man att gråta från första till sista scenen. Raise your voice är en av de bästa filmerna jag någonsin sett och det står jag fast vid.

Braveheart är också en böl film men den är på cirkus 3 timmar vilken man kan behöva tid till. Måste samla på tårar för att kunna klara av att se den. Kampen om människans rättigheter och hämnd för kärlekens skull. Jisses, Kanon film! Kan se den om och om igen.. Och aldrig, ALDRIG tröttna..

Sen har vi ju ALLA Peter Pan filmer, han är min gud. Det är den figur som följt mej genom hela livet även om han inte alltid har synts till. När jag var liten drömde jag att jag var Lena, tjejen som får följa med till Landet ingenstans. Hon va så fin tycktte jag och jag visste att dom skulle bli tillsammans eller så trodde jag det rättare sagt. Enligt mej blev dom det men dom blir ju aldrig det. Sen den Otecknade Peter Pan, den har nog gjort historia i mitt hjärta. Varje gång jag hör musiken känner jag rysningarna för jag tycker den är så äckligt bra. Jag tror jag väldigt sitter fast i hur Peter Pan är som person, eller hans tänk liksom. Haha.. svårt att förklara som vanligt. Alltså, detta slog mej för itne så länge sen. Men ni vet, när Krok har tillfångatagit peter och pojkarna även Wendy ( som hon heter på engelskan ). Så måste hon berätta en historia om Peter Pan. Yeye, shit the same, anyways. Poängen är att Peter åker alltid till Wendy, John & Michael för att höra på Wendys sagor om Törnrosa, Snövit, Lilla sjöjungfrun är bara några av dom. Alla dom sagor hon berättar handlar om kärlek. Dom handlar om happily ever after sluten, allt slutar som det ska. Kärlek. Jag är en kärleksnervvrak måste jag erkänna, ständigt vill jag kramas och gosa med någon fin pojk som gillar mej för den jag är. Jag brukar ofta tänka djupt i den tanken för kärlek är allt, på något sätt. Och eftersom jag är ensam blir jag oftast i mina stunder deprimerad av det, kan till och med börja gråta för jag känner mej så ensam. Sen tänker jag att killar är som ändtarmen, rövhålet duger bara när ändtarmen känner för det. Lite hårt sagt kanske, men ibland liksom. Varför behöver jag kille? Jag borde klara mej rätt bra utan, gjort det i cikrus snart ett år nu. Men det får så snabbt en vändning. Tillbaks i ensamheten liksom..

Honey, dansfilm. LÄCKER!!!!!!!!!!! Den dagen jag har städat rum ska jag börja dansa på egen hand. Tror inte vi har råd för att jag ska kunna dansa i stan sen blir det mycket kör hit och dit. Ska börja breaka, kolla på en massa olika saker på internet. Honey anyways handlar om en tjej som ska visa vad hon går för. Hon har något jäkligt bra att komma med. Slutscenen är en dansscen där hon koreograferat dansen. RYSNINGAR! snuskigt bra.

Kanske inte ska sitta uppe och säga mina favorit filmer, borde ju sova.
Klockan är ju snart 2.

BED IS CALLING!

Anna Molander