Hello!

 

Ja, nu lutar vi strax åt ett nytt år. Inga speciella känslor kring det. Inte vad jag kan känna just nu, men det kan ju helt och hållet bero på att jag är nyvaken och trött. Sitter här vid köksbordet och försöker få igång systemet med livets dryck, kaffe. Katterna är ute och tanten är klädd, bara facet som ska ha sig en omgång så är hon klar och redo för denna fredagen också. Det är ju faktiskt sista jobbdagen för i år och jag får väl se om jag gör en egen liten resumé samt reflektion över hur året har varit. Känns som att det blir tyngre och tyngre för varje år som går men det kanske handlar om hur man tar hand om sig själv egentligen. Något som jag blir sämre och sämre på?

 

Det jag förberett för nästa år är en bucketlist. Saker jag ska genomföra som är rimliga för en Anna som mig. Det finns ingen press utan det är mål. Allt kanske inte blir klart (För de saker som kan genomföras fullt ut) men då är det faktiskt okej också. Att inte avsluta projekt betyder inte att man misslyckats. Man behöver kanske lite mer tid bara. Jag känner mig rätt motiverad kring min buckelist, för det är saker som ska få ta tid och jag behöver inte känna någon panik över att det ska hinnas innan det är dags att starta ett nytt år. Jag har ju redan nu börjat lite på den.. eller jag kanske ska säga att jag förbereder för den. Vissa saker tar lite för lång tid har jag en magkänsla av så ibland vill jag börja i god tid. Det kanske kan ske direkt utan att jag har vetskap om det, men just nu så är det att börja i god tid som känns bäst. Ger mig själv tid att slutföra olika saker för att hinna i tid. Med den meningen vill jag nog säga att jag behöver jobba på att jobba på ett tillfälligt projekt, göra klart det och sen gå vidare. Inte börja tidigare bara för att jag är rädd att inte hinna, ta det i min egen takt. Det är okej att saker tar tid.

 

Blir spännande att se hur allting kommer att bli nästa år. En kompis sa till mig i början på veckan: "Tänk nästa år kanske vi alla är gravida!", sa hon på ett ungefär. Med det menade hon att tänk om vi finner Mr Right och allt går sådär underbart, lyckligt fort. En reflektion som jag för med mig in i 2018, tänk om jag skulle bli mamma nästa år? Just idag så känns det otroligt långt borta, den här tanten är inte mogen att bli mamma än. Men samtidigt så kanske man bör vara beredd på vart livet tar en? Ibland funderar jag på om livet måste var så utstuderat som det ibland känns? T ex vi träffades när vi gick i 9an på byns skola och har varit tillsammans sen dess.. Eller vi träffades på dans och där slog magin till. Känns som att man hamnar efter i en kurs om man inte följer dessa olika former av "såhär ser livet ut". Det är nog därför jag kör mitt eget race. Varför ha panik över livet när man kan leva och njuta av det istället? Allt händer när det ska hända.. ett mantra som går om och om igen.

 

Nu ska jag återgå till det verkliga livet och se vad dagens agenda är. Önskar er en bra sista fredag för detta år och så får vi se om jag kikar in med reflektioner kring året som varit.

Ha de gött!