Livet kommer ikapp en ibland..

Hej på er!
 
Nu är jag här igen, ventileringens tid är här! Nej, skoja. Just nu är jag inne i en bubbla där jag ska försöka att INTE konstant kolla på min mobil. Det var något som jag bestämde mig för när jag hade min första semestervecka. Den veckan gick åt att gå runt med ångest, sova dåligt på natten, gå promenad eller jogga med musik eller prata i telefon för att distrahera hjärnan, sova på dagen och sen ett konstant tittande på telefonen. Telefonen är de enda sällskapet i ensamheten, fast den blir mer en tung sten att bära på än att de ger mig något vettigt.
 
När jag mådde såhär så var de lättare att säga ja till jobb då de också distraherade mig ifrån mig själv, även om jag var väldigt trött i kroppen när arbetsdagen var slut och även va helt slut dagen efter så var det mer värt. Än att jag skulle sitta hemma med mig själv och mina konstiga känslor. Jag är en person som är rätt duktig på att skilja på vad det är för känslor jag har och vad som är realistiskt för mig att känna. Och jag visste hela tiden att jag har inte gjort något som ska göra att jag känner såhär, men ändå så vann känslorna och de undermedvetna över mina tankar. Jag vet inte varför det blev såhär och jag kan bara gissa varför, men jag misstänker alla år av jobb där jag tryckt bort det dåliga men aldrig lyckats fylla på med det positiva. En god vän till mig sa "Du är trött i själen" och det var så bra sagt, för det är nog så det är. Jag är själsligt utmattad och min kropp kom nu ikapp mig när jag för första gången på FLERA ÅR känner att jag kan slappna av och inte ha prestation i det jag gör. Jag är bra på det jag gör och det finns anledningar till att jag används/önskas jobba på olika ställen. Annars skulle jag väl aldrig få de uppdragen jag har haft heller. Det finns en mening med allt!
 
Denna semestern är den som har tagit mer energi än vad det har gett. För att jag bråkar med mitt trötta jag och att känna att jag behöver göra saker. Semestern har varit bra, det har inte varit något som har varit dåligt egentligen men jag har och är fortfarande trött. Jag vet inte om jag känner att jag vill börja jobba igen, bara för att landa i rutin igen eller om jag vill vara mer ledig för att jag har inte lyckats ladda upp mig som jag ska. Det är en vecka kvar på semestern, den känns mest späckad och att jag inte har tid till allt jag vill göra. Så jag ska försöka andas ut, tänka efter och sålla ut vad som inte måste göras på en vecka. För det finns eftermiddagar, kvällar och helger som kan användas till något av de saker jag vill göra. Det ordnar sig, bara jag lugnar ner mig lite,
 
Har denna veckan försökt bo i stugan, där man blir mer begränsad och samtidigt kan jag ta det lugnt där. Pausa mitt liv som består av att göra alla dom där vardagsmåsten som finns i hela mitt hem. Dock har de varit sådär med nedvarvningen då jag behöver ta ut och in katterna, har växthuset och att jag orkar inte va själv i stugan så länge. Då blir det lätt telefonen, som jag ska undvika i allra högsta grad. Jag tror att min trötthet är problemet egentligen. Och då känner jag att jag måste göra saker för att det ska landa. Det är fruktansvärt tråkigt att bråka såhär med sig själv, men jag har lyckats nu i slutet på veckan vara mer okej med att jag måste inget. Nu när jag skriver detta så är jag ju också bakis efter en fantastiskt kväll igår. Så ni kan ju tänka er hur det är nu i och med hur min kropp mått innan. Jag är trött så det skriker om det. Jag är zombie och har typ bara legat i soffan hela dagen. Men det är okej. 
 
Jag åkte till stugan förut, för att jag kanske skulle doppa mig men också för att förbereda att jag ska sova där imorgon hade jag tänkt. Ska också jobba imorgon så direkt efter de så tar jag in katterna, vattna i växthuset och sedan åka upp till stugan för att grilla och bara vara med mig själv. Njuta av naturen, vattnet, elden och ensamheten tillsammans med en IPA. Det är så jag känner just nu, att det är det jag behöver. Jag tog mig faktiskt ett dopp också, simmade 10 minuter också. Brukar bli att simma nu när man ska bada, det är väl de enda som är tråkigt med att vara en vuxen människa. Bada vet jag inte hur man gör längre, haha! Iallafall inte när jag är ensam. Också en sak att jobba på tänker jag, eftersom jag älskar att vara i vattnet!
 
Nu ska jag varva ner med en god bok, som jag försökt läsa hela semestern men inte haft ro i kroppen för. Imorgon ringer klockan och extrajobbet väntas. Det känns bra, lite uppstyr men ändå vara ledig.
 
Vi får se när vi hörs igen, ha de gott!
 
Varma sommarkrammar
Anna



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback