Du som tog mitt hjärta.

Hejsan, jag säger mer än jag borde..

Novellen får sina ändringar fram och tillbaka. Måste få den klart, oohyeah i must. Romanuppgiften, done! Men dock inte inlämnad. Är väldigt nöjd med mitt val och jag hoppas fröken också kommer tycka det!

Mellandagsrea. Det säger väl en hel del om mitt lov. REA HELA LOVET! Vart i stan 3 ggr nästan på raken och köpte upp för ca 500-700 kr varje gång. Man skulle ju kunna tro att jag är rik men det är bara tillfälligt. Pengarna tar slut dom också! Tröjor, koftor, linnen, bussresor, ja allt ni kan tänka er. Nu är jag snart bankrutt! Men, men.. Man lever ju bara en gång, right?

Nyårsafton nalkas.. Firas.. Hummer och champange.. Löften..

Ja, mitt nyårslöfte är att jag lovar att FÖRSÖKA städa mitt rum. Vilket jag måste om jag skulle få en skönhet till besök en vacker dag. Om jag skulle städa, skulle allt bli så mycket tommare än vad det redan är. Tänk om tomheten går ut över mitt psyke?


Har inte så mycket att säga numera här. Vet inte vad jag ska skriva. Men nu ska jag se på dirty dancing.

Baby, baby..


BABY IS CALLING!
Anna Molander

I'm still here.

Hejsan..

Efter denna förjävliga natt så tänker jag lämna det bakom mig. Allt. Kanske dags att börja om från ruta 1 ännu en gång, fast kanske borde byta mönster.

Jag hade en fantastisk inställning till skolan på vårterminen i 9:an och jag vill mycket gärna att den kommer tillbaka. Om jag hade den inställningen alltid och alltid tänkte på skolan skulle jag inte vara samma känsliga person som jag är idag.

Just nu vid 4 på natten tänkte jag göra ett starkt försök att göra en novell.. Direkt här i bloggen!

Men det blir när jag fått sovit lite, måste få smälta allt och få ner alla idéer på papper. Vet precis vad det ska handla om nu. Julafton om två dagar <3



BED IS CALLING!
Anna Molander

Love is a song that never ends.

hallaien!

Förra veckan var kort men in a way very long for me. Dygnade ju från den 12:e till den 13:e. Klockan tio i 7 på Lucia morgonen satt jag, Ullman, Linn & B på bussstationen och väntade på skolbussen. Dom sov och jag var tvungen att vara vaken, annars skulle jag somnat i skolan. Levde på Burn, som är en höghaltad koffein/energi dryck. Såg Lucia gå genom Gymnastiksalen och någon afrikansk dans med Miken som trummisman. Svenskan blev dock ltie somnig men ja överlevde.

Denna sista veckan i skolan är strulig. Två vanliga dagar och imorn är det friluftsdag, Judo & Ridning. Har massa arbeten efter mig som jag troligen kommer få ta igen på lovet. Svenskan är seg, fritidskunskapen är iaf fulländad. A&L erre segt med, blir nog mejlen. Idrottslära, kill me! Jaja, tid för det på lovet.

Idag hittade jag mitt citat till Romanuppgiften i Svenska. Så här lyder den..

" Mamma började förklara för Jorma hur viktigt hon tyckte att det var med avhållsamhet och varför hon hellre såg att hennes levde som gift med en man än som "inneboende". Hon liknade mig vid ett stort, orört, grönt äpple och sa att om jag skulle låta varje man jag träffade ta en tugga av det fina, blanka äpplet så skulle det bara finnas ett litet brunt skrutt kvar till den man som slutligen visade sig vara den rätta... Jag förstår idag hur hon tänkte, men just då var det bara pinsamt.

Jag tror att skillnaden mellan tjejer och killar är stor när det gäller sex. Vi tjejer måste - kanske inte alla, men många av oss - vara känslomässigt involverade, ofta kära, i dem vi delar säng med. För oss tjejer rör det sig på ett djupare plan och det uppstår ett känslomässigt band - vi ger på något sätt en del av vår sårbarhet och vår själ till dem vi älskar med. - men killar kan slänga fram sin pitt lite varstans och vara fyllekåta och bara vilja lägra den storbystade blondinen. De djupare känslorna tror jag inte att man lika lätt finner hos männen, eller så försvinner de efter bara ett par öl. Många killar -självfallet inte alla- styrs verkligen av grottmänniskoinstinkter, och jag tror att det var något i den vägen min mamma ville ha sagt med sin liknelse om äpplet. "

Det är så klockrent så det skriker om det. Allt hon beskriver där, finns i mig. Det är det som göra hela boken så sjuk. Det är snuskigt bra, men just detta citat lever in så mycket i mig. Jag vet precis hur jag ska lägga upp detta till Ulla-Karin och det ska göras imorn. Imorn blire skola, mormor & morfar förhoppninsgvis, hem och plugga, träna? Får vi se. Ska ju kanske dygna också, får se me de också.

BED IS CALLING!
Anna Molander


Längtan är allt jag har..

Hejsan.

Nu gör det bara ont i mig. Fattar inte varför denna person ska dömma dom jag börjar umgås med när denna personen själv umgås med folk som jag inte får dömma. Ja visst, alla kan vi förändras. Men det är ju synd att du inte själv ser det på dom jag umgås med då. Blir så förbannad att det ska vara såhär. Jag orkar inte. Allt har gått i repris, allt som hände hösterminen i 7:an är tillbaka. Fyfan, vilket jävla skit år det var! Känner inte att jag kan prata med någon om det heller, antingen kan ja inte lita på dom eller så skulle dom bara inte förstå situationen för mig. Många skulle nog se det som en småsak men för mig kanske det är stort. Fattar inte vad han har här att göra. Ville inte öppna dörren åt honom. Jävla svin. Just nu vill jag inte vara här iaf. Om det har hänt något jag verkligen inte vill veta så börjar jag gråta.

Ibland vill jag kunna sväva bort. Bort från allting bara för att kunna få ett andetag, ett friskt andetag. Det mest friska som jag någonsin tagit. Eller bara somna och sova i några år. Så man får drömma sig bort lite. Fast drömma är inte bra det heller. Har börjat göra det och det bryter ner mig med tanke på att jag kommer inte få som jag vill. Mycket man vill, lite man får som jag brukar säga. Fast det har ju aldrig varit förbjudet att önska sig, eller drömma sig bort. Det är bara det att jag verkar få en verkligversion inom mig på något sätt. Känslan som jag skulle få i den situationen kommer liksom fram och jag blir glad av den. Men just nu, känner jag att jag behöver kanske sova en skvätt innan jag försvinner kanske för denna veckan.

Natti, hejsan!

BED IS CALLING!
Anna Molander


Behind those hazel eyes.

Hejsan.

Nu fick jag lite känsla tillbaka för att skriva. Har fått några tänk om som har fått mig att vilja skriva igen. Dock försvann dom nu när jag väl letade efter dom, men dom kommer nog fram under tiden jag skriver. Just nu skriver jag så sent för jag ska vara hemma imorn. Magsjuka-varning! Fick inte komma till skolan för Ullman, dissen det! Ja, i fredags fick jag äntligen träffa drömprinsen för första gången någonsin. Blev dock inte så speciellt som man förväntat sig tidigare. Men jag får väl vara glad för att jag ens fick se de ögonen som jag så länge längtat efter. Kvällen gick, ullman & B var bara fulla så vid 3 halv 4 gick vi hemåt. Sov. Sedan dagen efter åkte fröknarna med bussen hem till Karlstad. Jag la mig och sov lite till. Försökte få tag på Jokki men ja, även han dissade. Hade fixat till mig lite ifall han skulle vakna till liv och komma ridande på sin vita hingst(röd saab). Dock var det ett önsketänkande på högnivå. Jag gjorde inte så mycket på lördagskvällen mer än att se på svensson, svensson och beundra vad jag hade fixat till med Emelies bilder som jag skulle redigera. Var vaken inpå Anna-dagen, la mig dock inte i en vettig tid. Vaknade 07.22 av magont och illamående. Buuäääh! Kvälningarna kom en gång och en andra gång. Raskt ut till köket hämtade jag en skål, tog lite vatten i och la brevid min säng. Svårt att somna om när man har feber och magont vill jag lova! Wellwell, min namnsdag gick åt till att typ spy och sova. Avslutade kvällen med ett 6 timmars långt telefonsamtal. Idag har väl allt gått till tvn, frukt, vatten och små provat olika saker för att spyproceduren inte ska ske igen. Pappsen är sjuk, stackarn. Och Mimman hon blir sjuk varannan dag nästan, då är hon alltid välkommen att sova i min säng. Jag ska alltid ta hand om dig, min lilla pärla. Vad skulle jag göra utan dig?


Just nu i denna stund så sätte jag i mina mp3 lurar i volyminställaren som sitter i datorn. Bara jag kan höra vad som kommer ut och ingen annan. Såhär gör jag oftast när jag vill stänga in mig för när jag lyssnar vanligt så vet jag att många andra kan komma och lägga sig i. Det är som det där bruset i en kommunikationsprocess. Det som stör det fina i musiken. Men ibland så är jag även rädd för att vara ensam. Är rädd när jag stänger in mig på detta sätt med tanke på att jag inte hör något annat än musiken. Det är som att höra musiken när man är död. Det är bara kroppen och musiken som finns i ett vitt tomma intet. Känner mig inte trygg när jag gör på detta sätt. Tänker för mycket än vad jag borde. Jag kan höra mina egna hjärtslag. Jag kan höra mina lungor vidgas. Det är då ensamheten är som grymmast.


Börjar starkt fundera på om den här bloggen handlar om dig eller ej. För när du är ur min bild så finns det inget att skriva om längre, allt bara försvinner för mig. Men nu, så kommer det igen. Alla tankar och funderingar som skrivits ned här återupprepas och jag börjar som från dag ett att fundera om samma rulltrappa igen. Fast nu vill jag mer försöka vända på allt posetivt om dig. För jag vill inte falla, jag vill inte det. Jag är svag för dig. Är så förbannat trött på mig själv att jag ska vara sån här. Varför var jag av alla tvungen att bli som en lätt antändlig tändsticka? Hatar att jag ska vara sån, nästan så jag hatar mig själv. Ska nog bli nunna, stänga in mig i ett kloster där bara jag och mina djur ska bo. Detta kan jag inte skylla på dig när vi båda vet att det är mig felet sitter. Försöker driva bort mina känslor genom skämt, men fan när det blir seriöst så brister det för mig. Vad ska jag göra då? Klarar inte av att prata med en person under tiden tårar läcker på kinden. Nej, nu pallar jag inte ens skriva om det något mer. Jag önskar nog mest att jag var perfekt åt dom jag själv anser vara perfekta. Ibland önska jag att jag avr lite mer än perfekt, typ speciell. Känns oftast som att jag saknar det som jag mest önskar att jag hade. Men nu blir det fan sängen, en dag imorgon också. Glöm alla bekymmer, det kommer nya imorgon.


If you could see the other side of me.


BED IS CALLING!
Anna Molander





Don't let me be the last to know.

hejsan.

Allt jag skriver om här tar jag jämnt bort för jag ångrar mig. Folk som läser kanske känner mig, dom som aldrig skulle förstå. Sometimes I run and I think it's the way out of everything. Skriver inget mer idag iaf. Ska sova, har en novell att göra imorn. Godnatt!


Don't hold back, just let it go!
I need to hear you say, that you need me all the way.
Ooh, if you love me so, don't..
Don't let me be the last to know.

Anna Molander