Hejsan.

Nu gör det bara ont i mig. Fattar inte varför denna person ska dömma dom jag börjar umgås med när denna personen själv umgås med folk som jag inte får dömma. Ja visst, alla kan vi förändras. Men det är ju synd att du inte själv ser det på dom jag umgås med då. Blir så förbannad att det ska vara såhär. Jag orkar inte. Allt har gått i repris, allt som hände hösterminen i 7:an är tillbaka. Fyfan, vilket jävla skit år det var! Känner inte att jag kan prata med någon om det heller, antingen kan ja inte lita på dom eller så skulle dom bara inte förstå situationen för mig. Många skulle nog se det som en småsak men för mig kanske det är stort. Fattar inte vad han har här att göra. Ville inte öppna dörren åt honom. Jävla svin. Just nu vill jag inte vara här iaf. Om det har hänt något jag verkligen inte vill veta så börjar jag gråta.

Ibland vill jag kunna sväva bort. Bort från allting bara för att kunna få ett andetag, ett friskt andetag. Det mest friska som jag någonsin tagit. Eller bara somna och sova i några år. Så man får drömma sig bort lite. Fast drömma är inte bra det heller. Har börjat göra det och det bryter ner mig med tanke på att jag kommer inte få som jag vill. Mycket man vill, lite man får som jag brukar säga. Fast det har ju aldrig varit förbjudet att önska sig, eller drömma sig bort. Det är bara det att jag verkar få en verkligversion inom mig på något sätt. Känslan som jag skulle få i den situationen kommer liksom fram och jag blir glad av den. Men just nu, känner jag att jag behöver kanske sova en skvätt innan jag försvinner kanske för denna veckan.

Natti, hejsan!

BED IS CALLING!
Anna Molander