hallaien!

Förra veckan var kort men in a way very long for me. Dygnade ju från den 12:e till den 13:e. Klockan tio i 7 på Lucia morgonen satt jag, Ullman, Linn & B på bussstationen och väntade på skolbussen. Dom sov och jag var tvungen att vara vaken, annars skulle jag somnat i skolan. Levde på Burn, som är en höghaltad koffein/energi dryck. Såg Lucia gå genom Gymnastiksalen och någon afrikansk dans med Miken som trummisman. Svenskan blev dock ltie somnig men ja överlevde.

Denna sista veckan i skolan är strulig. Två vanliga dagar och imorn är det friluftsdag, Judo & Ridning. Har massa arbeten efter mig som jag troligen kommer få ta igen på lovet. Svenskan är seg, fritidskunskapen är iaf fulländad. A&L erre segt med, blir nog mejlen. Idrottslära, kill me! Jaja, tid för det på lovet.

Idag hittade jag mitt citat till Romanuppgiften i Svenska. Så här lyder den..

" Mamma började förklara för Jorma hur viktigt hon tyckte att det var med avhållsamhet och varför hon hellre såg att hennes levde som gift med en man än som "inneboende". Hon liknade mig vid ett stort, orört, grönt äpple och sa att om jag skulle låta varje man jag träffade ta en tugga av det fina, blanka äpplet så skulle det bara finnas ett litet brunt skrutt kvar till den man som slutligen visade sig vara den rätta... Jag förstår idag hur hon tänkte, men just då var det bara pinsamt.

Jag tror att skillnaden mellan tjejer och killar är stor när det gäller sex. Vi tjejer måste - kanske inte alla, men många av oss - vara känslomässigt involverade, ofta kära, i dem vi delar säng med. För oss tjejer rör det sig på ett djupare plan och det uppstår ett känslomässigt band - vi ger på något sätt en del av vår sårbarhet och vår själ till dem vi älskar med. - men killar kan slänga fram sin pitt lite varstans och vara fyllekåta och bara vilja lägra den storbystade blondinen. De djupare känslorna tror jag inte att man lika lätt finner hos männen, eller så försvinner de efter bara ett par öl. Många killar -självfallet inte alla- styrs verkligen av grottmänniskoinstinkter, och jag tror att det var något i den vägen min mamma ville ha sagt med sin liknelse om äpplet. "

Det är så klockrent så det skriker om det. Allt hon beskriver där, finns i mig. Det är det som göra hela boken så sjuk. Det är snuskigt bra, men just detta citat lever in så mycket i mig. Jag vet precis hur jag ska lägga upp detta till Ulla-Karin och det ska göras imorn. Imorn blire skola, mormor & morfar förhoppninsgvis, hem och plugga, träna? Får vi se. Ska ju kanske dygna också, får se me de också.

BED IS CALLING!
Anna Molander