Legends of the fall.

hejsanhoppsan!

Ja, då är det Påsklov också. Härligt. För första gången på flera år har jag fått feber. Underbart, tro det eller ej. Men många gångar har jag trott att jag haft feber för pannan varit väldigt varm och så, men nu är det for real och jag ska njuta av stunden. Fick det nog när jag kollade på fotbollsmatchen förut. Det kan man kalla KYLIGT! Innan jag såg på matchen så var jag och shoppade lite med Liljan. Det är jag och han som styr modeflugan! Jag köpte den där gula klänningen på Gina. Några kilo måste försvinna om jag ska visa mig i den, haha! Liljan styrde skjorta, piké t-shirt, jeans och en kofta för cirkus 1400:-. Rik den karlen, nu vet ni vem ni ska satsa på när det gäller överlevnad. Sedan gick vi runt och kollade lite. Vi kom på att ett presentkort i efterskott till Liljans mamma skulle inte sitta fel. Så det blev fixat och nu var vi sysslolösa. Vi planerade som så att vi delar på oss. Han drar hem till hålan och jag sticker till Bergvik för mer shopping. Mor skulle anlända vid halv 5 tiden och då startade påskalaset på Maxi. Massa saker som vi inte ens skulle ha fick följa med oss hem och leva med oss. Jag tror jag slagit på stort när det gäller nyttofronten. 3 bananer, 3 apelsiner & 3 päron. Detta ska bli en framgång för mig. (MLi & jag syndade ju idag pga att skolan bjöd lite på dodis). Paprikan & Mangon var inte så rockig på OBS så imorn blire att slå till i deje centrum.

Systrarna är borta and my doggy also. Det enda som är kvar är jag, min mor och våran tjocka katt. Rätt skönt, men väldigt tomt. Ingen hund som skäller när någon kommer. En dag så kommer det där skällandet aldrig mer tillbaka och då kommer jag känna mig så tom och ensam. Hon är nästintill allt för mig, min lilla pärla. Hon börjar bli gammal, men hon har krut kvar! Hon springer mycket och lyder som aldrig förr. Synd att jag inser nu att jag borde brytt mig mer om henne, men efter alla saker som har hänt så jag ser livet på ett annat sätt nu. Nu värdesätter jag det som är mig närmast. Hon fyller år på lördag med. 11 år gammal. Jisses vad tiden går egentligen. Nyss var muppen en liten katt unge och plupp! så blev han den svenska versionen av katten gustaf. Jojo men, det har skett mycket i min hjärna de senaste månaderna. Saker jag aldrig tänkt på innan pluppar upp nu. Kanske bra för min del? Vi får väl se..

Det hände en sak tidigare i veckan. När melodifestivalen var i full gång, så var Alexander Schöld på framsidan av lunarstorm. Chatta, skriv, prata med blabla (som det står) med Alexander och självklart tar nyfikenheten över och man vill kika lite. Oseriöst skriver jag ett mejl om vad jag tycker och tänker i den stunden. Tror knappast att han ska svara med tanke på vad upptagna dagar han ahr och alla inlägg/mejl han fårs å lär han väl knappast läsa mitt och svara på det. Saken som hände tidigare i veckan var att jag fick svar från honom. Collt elelr ej, det vet jag inte.. Men jag trodde då aldrig att HAN skulle svara med tanke på att jag är 1 av 1 000 000 000 000. Jag är en myra i en jätte stor myrstack liksom, inte lätt att skilja på mig och de andra arbetarpolarna. Så ja, detta tar jag lite speciellt. Dock svarade han lite veligt så jag funderar nästan på om han läst för många mejl. För han skrev något om " som jag sa förut " och jag har då inte sagt något innan till honom vad jag vet. Kanske ett gästboksinlägg men det svarade han itne på, haha! Kanske är så att bara lite B-kändis, man är lite sliten och tänker inte på vad som blir svart på vitt. Jag vet inte om jag ska svara, skulle ju lätt kunna vara ett test om jag är den där myran som sticker ut lite eller om jag är 1 av 1 000 000 000 000. Vi får väl se..

Jag tänkte jag skulle börja skriva lite om dagens namn på inlägget. Denna titel är från en instrumental låt och heter som det står, " Legends of the fall ". Det är en piano version och är mycket vacker.  Fick den av en kille för länge sedan, som jag hade väldigt bra kontakt med i höstas. Men nu pratar vi inte längre. Vet inte varför men jag finns tydligen inte kvar. Varje gång den spelas upp i ipoden så kommer även han upp. Han och allt det vi sa förra hösten. Det var något fint och det var speciellt för mig. Han gillade att läsa mina inlägg men just nu ser jag dom bara som patetiska, när jag nu vet att det inte betydde något för honom. Som en annan kille gör just nu är att använda mig som en självförtroende maskin, jag ska säga snälla saker som får honom att må bra. Precis så var det nog med dessa inlägg. Han visste att jag skulle skriva fina saker om honom och han gillade det. Detta är inte kanske inte sant men det är såhär jag sett på saken iaf. Som han själv sa, han gjorde det för att han ville vara snäll. Såg vi hur det gick med att vara snäll på den fronten. Nu kanske han läser detta och kommer typ bli as arg elelr sur för att jag skriver vad jag känner, eller så kommer han aldrig få se läsa det här. Men jag kände bara att jag ville få det sagt. Att detta som skedde i höstast bara var inte någonting för mig utan det var något speciellt. Även om det inte var någonting för dig. Yeye, I leave this behind me now. Kanske får sluta lyssna på låten så jag slipper grubbla mer. Haha LITE illa att jag säger " lämnar det bakom mig nu, dö " HAHA! Det var länge sedan jag lämnade det, men det är väl minnena som får mig att skriva. Som texten lyder i Tomas Ledins låt "Du ska veta att jag saknar dig"..

Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut.
Du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut.


Dock är inte alla som mig och tänker på detta sätt, men det kanske är bra. För då är jag en speciell art på jorden som inte finns någon annan stans. Unik så att säga, det är sällsynt den här arten. Just nu finns det bara en av dom här i Sverige. kuligt och juligt.

Imorgon fyller kussen fjortis och självklart ska man fira hennes dag med tårta glass osv va? Ska nog leka med Millan också, hon brukar tycka det är roligt att pussla. Sedan får vi se om jag drar till karlstaden för att träffa Jonas. Annars träffar jag honom på lördag. Men nu ska jag smsa "RIIIING!" till Jonas så vi kan prata lite. Saknat hans röst. Sen ska jag nog sova, för man blir väldigt trött av feber alltså. hörs da.


THE PHONE IS CALLING!
Anna Molander




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback