Hejsan!

Ja, så som jag alltid börjar så har jag nu kommit hem. Hem till ett mörker. Kom jämnt innan för dörren och hör min älsklings vackra skall. Vackra stumpan min. Hon hade inte sitt gröna bandage på så jag fick mig några frågor. Så säger mamma att det inte är någon idé. Hon är sjuk. Skelettcancer. Fanns inte så mycket mer än att gråta, och det gör jag fortfarande. Ont i huvudet, snorig och helt snurrig sitter jag här i min säng med min älskling brevid. Allt bara snurrar för mig, börjar bli illamående nu.

Mimmi, du är mitt allt. Det är du verkligen. Du har varit med enda sedan jag började skolan. Otroligt att du finns egentligen. 12 år i Mars ska du bli. Jisses vad tiden går! Haha, kommer ihåg alla gånger du har försökt rädda oss när vi har badat. Du har alltid varit överbeskyddande älskling. Ska alltid ha koll på vart vi tar vägen. Finns mycket jag vill säga men mina tårar tar över nu. Skriver när jag vaknar igen..

MUSIC IS LIFE
Anna Molander