Hello!

Ja, någon gång har jag allt nämn ångestfabriken för er. Men då snackar vi inte ångest som typ dagen efter en fylla utan ren ångest. Känner mig nästan sjuk, sådan ångest att du vill inget mer. Allting bara blir som ett stort STOPP SÅHÄR KAN DU INTE HÅLLA PÅ! Saker som man inte kan göra ogjorda bara släpar efter en i fötterna och allt blir bara tyngre. Allting bara hopar sig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hatar att lägga saker på folk också, t ex Erica & MLi. Dom som mest får stå ut och ställer mest upp för mig när det gäller skolan. Ni är guldvärda tjejer! Önskade bara att jag slutade med detta. Att jag har saker efter mig i skolan, jag har fullt upp med körkort, jag måste städa och möblera om, jag måste sova, jag måste duscha, allt jag inte hinner med hopar ihop sig och trycker på min hjärna så jag blir snart galen. På samma gång vill jag vara glad och kunna känna ro. Vart tog allt vägen? Snart exploderar ångestfabriken av överbelastning. Den kommer inte hålla.

Nu ska jag sova med ännu mer ångest, uppkörning imorn så, kill me berfore I go! godnatt!

MUSIC IS LIFE
Anna Molander