Transformers och en gosig katt!

Hello!

Ja, just nu ligger jag i min säng och ser på Transformers. Bredvid mig ligger min katt Måns och bara är allmänt tjock och gosig. Funderar på om jag ska äta lite men det känns också onödigt med tanke på att jag inte behöver äta något mer idag. Har ju varit skit trött hela dagen i skolan idag så vid halv 7 tiden somnade jag och jag vaknade kanske för någon timme sen bara. Nu är frågan hur jag ska kunna somna om igen. Ska hämta farmors bil imorn också. Men vi får se, vi får se! Sen har vi långledigt minsann, ska bli skönt!

Det är lätt att vara efterklok brukar man säga. Det är ju sant också, men varför måste man behöva vara det? Tänk om man bara kunde vara rak hela tiden, få veta allt istället för att gå runt och grubbla och gräva ner sig i saker som man kanske inte ens behöver gräva ner sig i. Nu efter hand så känner jag att det var synd, för jag fastnade verkligen. Tyckte det var något. Jisses vad jag tänkte en massa! Fantiserade om framtiden, hur det kunde se ut. Hoppades inte för mycket, men fick flaska förhoppningar. Det är inte OK att visa att allt är OK när det sedan säger poff och man inte vill mer. Nu upptäckte jag något nytt och något jag annat innan, det gör ont. Men det måste göra ont för att man ska kunna komma vidare i livet. Om det inte händer kan man inte låta bli och kan man inte låta bli så blir man jobbig och blir man jobbig blir man ignorerad och då undrar man vad man gjort för fel. Jag tror jag svarade på min egen fråga när det gäller vad jag gör för fel. Men om ingen säger vad jag gör för fel, hur ska jag då kunna veta om det är som jag tror att det är? Många gånger blir jag förbannad för ingen är ärlig, ingen säger som det är. "Inget för på dig", nehe men vad är det som gör att ingen vill något då? Allt blir ju bara knasigt om jag fortsätter såhär, det får komma lite då och då. Annars blir det a hell of a inlägg om bara en massa ordspya, inte kul!

Nu ska jag se om korven och spagettin i kylskåpet känns lockande, annars blir det sängen. Godnatt!

MUSIC IS LIFE
Anna Molander



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback