Hello!

Ja, jag skriver på kort varsel här. Men jag kom på att tänka på en sak. Jag följer en blogg som handlar om en liten pojke vid namn Victor, den har jag följt i några veckor nu och jag kan inget mer än att känna sorg. Tänk dig att det finaste du kan få i livet tas bort ifrån dig pga en sjukdom vi människor inte kan bota fullt ut. Visst vi kan botas från cancer, men tänk allting efter operationen eller cellgiftbehandlingen? Måste gå på koll för att se att allt gått som det ska. Det är ju inte direkt så att du kan gå runt och veta om du blivit bättre eller ej. Jag blir nästan mållös när jag skriver detta. Vet inte riktigt vad jag ska skriva och jag vet inte riktigt hur jag känner.

När jag läser på Victors blogg så känner jag många gånger saknaden efter Mimmi. Det är så tomt utan henne och allt hon gjorde när hon levde finns kvar. Jag hör hennes tassar fortfarande mot golvet. Känslan av att hon fortfarande ligger under bordet finns kvar. Finns tillällen då jag kollar på våran duk så jag inte fått hår på benen. Ont gör det att känna denna förbannade saknaden. Jag vet att jag inte är den enda. Men i många fall känns det som att jag är den enda som tagit det hårt. Alla grät, men hur är det nu? Jag gråter fortfarande för Mimmi ibland. Då jag har som ondast i mig så tänker jag på henne, för hon kom när tårarna föll nedför min kind och märkte att inget var rätt. En vän som lyssnar och förstår utan att man ska behöva berätta. Så som Victors mamma Sofie beskriver sin son, att han fortfarande är närvarande, så är det för mig när det gäller Mimmi. Hon är kvar, jag bara vet det..

Victors mamma Sofie är det som driver bloggen. Hon berättar från början om Victor, hans sjukdom och hans avslut på detta jordeliv. Allting känns så förbannat ledsamt! Det gör ont i mig att folk ska få genomlida detta. Victor var med i programmet Sjukhuset på den tiden han levde och genomgick behandling. Har sett alla avsnitt hittills och jag har inte tänkt att missa resten heller.

Hur hittade jag Victor? Jo, jag var inne på bloglovin där jag har alla bloggar jag vill läsa. Till höger på sidan är det en liten pratbubbla eller hur jag ska beskriva det. Där skrev en tjej vid namn Sandra något som fick mig att väcka intresse. Har följt hennes blogg sedan längre tid nu och hon är faktiskt lite rolig att följa. Hon öppnade ögonen för mig när det gäller Victor. Jag började följa Victors blogg när Victor var på sjukhuset så det var inte så mycket uppdatering. Allting jag fick veta om Victor under den tiden gick genom Sandra. Sedan kom det några inlägg från Victors blogg..

http://denstarkastestjarnan.blogg.se/ är sidan till Victors blogg. Läs om deras obehagliga resa genom cancern. Hur Victor var bosatt på sjukhuset och hur hans föräldrar kämpar för honom till slutet.
http://www.barncancerfonden.se/1707 är sidan till Victors fond. Att lägga en tjugo lapp bara kan göra mycket. Pengarna går till forskning av den cancerformen Victor hade, Neuroblastom stadie 4.
http://feie.tkphotography.se/victorfilm.html En film som Victors mamma Sofie har gjort. Se hela filmen den är cirka 7-8 minuter lång och det tycker inte att ni ska klicka bort den efter några minuter. Den är värd att se! Ni får se hur Victor var som levande människa genom bilder och film.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/barnhalsa/article5067182.ab En artikel om Victor från Aftonbladet. Tror det finns en till artikel men vågar inte lova något.
http://www.tv3.se/play så söker ni på sjukhuset så ser ni några avsnitt med Victor där.
http://readmeto.blogg.se är Sandras blogg som jag följer. Det var här jag fann Victor! Sandra har gjort ett bildspel med Shirley Clamps låt Jag fick låna en ängel till, och det gör inget mer än ont när man ser det.

Alla dessa sidor har anknytningar till Victor och hans kamp mot cancer. Han var en stark liten kille som inte fick dö i sitt hem bland alla gosedjur och tryggheten, utan i ett rum på sjukhuset där nålar, slangar och blodprov bara existerade. I framtiden hoppas jag att man ska få ha hem sitt barn in i det sista om man vet att detta är slutet. Victor blev bara 1,5 år.

MUSIC IS LIFE
Anna Molander