Hello!

Ja, måndag och väldigt lugn sådan. Eller ja, lugn och lugn vet jag inte föresten. Startade ju upp med att åka iväg med pappas bil vid kvart i 7 imorse. Nära att jag åkte förbi min mor så hon inte kom till jobbet. Nejdå, ska sluta med dåliga skämt. Säg till om ni stör er. Sedan var det ju fullrulle på orienteringen, tackar gudarna för att MLi har cpknä, annars hade det blivit tungt för mig och min otroligt knasiga hals. Blev dusch och därefter religion. Är sjukt pepp på religion, vet inte om det är för att Prinsen av Egypten har med religion att göra?

Well.. Slutade efter det och tog Lövnäs bussen in till stan där shopping nalkades! Subway var ett måste med dagens lunch, mums i magen! MLi fick sig en minisub som var lika stor som ett korvbröd, nu får dom väl ge sig iaf! Inge snålt, nej, nej. Därefter for vi in på Väskshopen där jag velade om jag skulle köpa en viss väska eller ej och jag köpte den, så nu är jag 399 kr fattigare. Får göra det bästa av situationen när det gäller den eftersom de inte är direkt en väska man kan ha med på utgång utan de e mer sova-över-hos-en-kompis-väska eller skolväska. Men jag är lite nöjd, får se vad mamma tycker när hon kommit hem.

Eftersom de blev tidigt slut på dagen så blev de även en tidig dag hem. Gick från Järnvägsstationen och när jag väl kom hem fanns ingen nyckel. Så fick pallra iväg mot min gamla högstadieskola som jag inte varit inne på sedan jag gick ur 9an. Väldig nostalgikänsla måste jag säga! Gick in till Simhallen och frågade om praktik men skulle höra av mig senare i veckan, håll tummarna åt mig! Från när jag kom hem och tills nu så har jag bara slöat, tänkte på religionen som ett as och läst bloggar. Grymt sugen på historia med tanke på att vi ser på Gladiator, nice! Men det läser vi sen.

Jag läser ju en hel del bloggar och en av de första jag läste har nu gått och blivit bok. Hon blev årets Blok 2009 och fick då skriva en bok(om jag inte förstått detta helfel). Denna bloggen har jag nämnt förut och den kan nämnas tusen gånger till utan att jag kan sluta tjata. Eftersom det är väldigt mycket känslor i denna bloggen så började jag sjävklart gråta förut. Det var så fint och jag tänkte dela med mig av texten jag läste...

http://denstarkastestjarnan.blogg.se


Du har med så stor sorg och saknad flygit iväg från oss
och lämnat oss i evig saknad och tomhet förståss

Men vi vill inte att du skall känna dig ledsen för det
för du gav oss så mycket
nu är det här vår nya verklighet

Idag är det två år sedan du föddes och kom ur min kropp
Aldrig kunde väl vi veta hur lilla du, kunde utbringa sån lycka och sånt hopp

Vi hoppas och vi önskar att vart du än är
Så leker du och har det bättre än vad du hade det här

För den här världen den var inget för dig
Smärta, sjukdom och rädsla skall inget barn behöva få uppleva, Nej.

Vår förebild du alltid kommer att vara
och snart skall du få ytterligare en till att se efter i din syskonskara
Och kommer hon att bli det minsta lik dig
Så blir hon den smartaste, gladaste, ungen på jorden, din lilla syster, vår lilla tjej.

Allt jag ber om idag är ingenting mer...
Än att du på något sätt är med oss, och att du vår kärlek ser...


Vi älskar dig SÅ lilla prins.....


Tänk att förlora något som man själv skapat för att älska, stötta och ta hand om? Den dagen jag får barn kommer jag har förbannat ont och jag kommer vara förbannat glad. Dagen jag blir gravid kommer jag vara väldigt nervös. Men som jag ser det verkar det väldigt mysigt med en liten gravidmage framtill. Att få vara en "processör" som jag så fint kom på nu. Det händer liksom i en, och tänk om det försvinner? Vad gör man då? Jag blir helt knäck av bara tanken, vart fan ska man ta vägen om det man älskar mest i hela världen försvinner?

Läste även ett annat inlägg där hon vill förklara för folk som inte förstår. Man kommer aldrig över någon eller någots död. När vi tog bort Mimmi så sa, eller rättare sagt varnade, min mamma mig. "Det kommer sitta på näthinnan hela livet Anna". Ja, jag kan ju inte säga att hon hade fel. För jag ser Mimmi så ofta innanför ögonlocken. Hur hon låg där i hundsängen, helt livlös. Magen ihopsjunken och inga andetag existerade. Fyfan, min älskling. Jag förstår en del av det hon menar. Trots att man ser glad ut, precis den tanken som många skulle få, "Nu har de gått vidare". Det gör man aldrig riktigt. Man kan bli "bättre" men det blir aldrig bra. Här är texten hon skrev...


Till ni som inte förstår...
Det här vill jag säga till er...


Ingen ser oss när vi tysta gråter var dag,
ingen ser skillnaden på den person som brukade vara jag.

Ingen hör våra sorgsna samtal med Victor när vi ensamma sitter på hans rum.
Vi vill inte visa, man vill inte känna sig dum.

Ingen kan känna den starka svidande smärtan,  
eller den djupa, iskalla tomheten som tagit över våra hjärtan.

Ingen ser när ögonen tåras, varje gång man blickar ett barn så sött
Ingen vet alla tankar som bränner, och hur många gånger man önskar att det var vi som hade fått dött.

Ingen känner lika som vi gör, ingen beter sig på samma sätt.
Ingen bör säga hur vi skall vara, det finns inget rätt sätt!

Allt vi vill är att alla skall förstå, att tiden måste få passera, försvinna och gå.
Att även om vi skrattar och ler, så är bedrövelse och saknad allt vi ser.

Jag vet! Det kommer att ta tid, men det här är faktiskt VÅRA liv
Vi måste ta små steg i taget, inte några jätte kliv.

Det här är vår mardröm
Inte hennes, deras eller hans!
Era barn lever, de finns någonstans!

Det här är vårat helvete som vi skall bo i nu
Var glad att du slipper... Att jag inte är du....


Idag är det en känslig dag. Det kan sluta hur som helst, ingen som vet. Funderar på om jag ska åka upp till pappa och plugga när mamma kommit hem. Vill komma bort en stund. Någon som vill överraska med en biljett utomlands? Försöka skriva på bloggen. Är ju som bäst när jag är deprimerad. Eller ja, iallafall ledsen. Det är då känslorna kommer upp och jag får ur mig tårar som behöver fällas. Får även ur mig bra text. Får se vad mamma säger om att jag snor bilen.

Har kommit in i en hiphop-svacka nu. Bästa låten just nu är Medina - Sagoland. Rekomenderar den STARKT! Hänvisar er till min käre msnpolare Daavd, http://daavd.blogg.se . Där har han skrivit lite info om dom och har lagt in ett youtubeklipp med just låten Sagoland. David, som han heter, är själv hiphopare/rappare och är riktigt duktig! Hoppas han blir känd i framtiden och att han får visa upp sin musik på riktigt. För hans verk är guldvärda. En rad i refrängen på Sagoland, så slår det till direkt.. Mimmi.

"En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm. Jag ser oss ibland mitt sagoland där vi ses och umgås en stund, när jag vaknar upp i min ensamhet i vårt rum såkallade rum. Vill bara somna om igen och vakna upp ur min dröm."


Vad ska man ta sig till egentligen? Jag är så glad att jag har de vänner jag har. Trots att man inte träffar dom så mycket som man önskar. Jag vill att alla mina vänner, stora som små bebisar, ska veta att jag finns här. Oavsett i ur och skur. Jag är inte borta, jag är bara på en annan ort vid fel tillfälle. Jag kan köra full iväg i bilen och offra mitt körkort för er skull mina vänner, för ni betyder så mycket för mig. Jag vill att ni ska veta detta för jag inte säger det annars. Jag kan inte formulera mig något mer. Allt har försvunnit för mig. Men ni ska veta att jag saknar er och vill ha er här vid min sida. Jag är dålig på att höra av mig, jag vet. Inget att skylla på att inte våga, men känns som de jag inte håller måttet för att vara er vän. Alla har vi olika vänner och umgås på olika sätt, men en del gånger känns de som att man måste uppnå något för att någon ska vilja träffa och vara med en. Kanske bara är tillfälligt detta, men jag ska ta tag i mitt liv nu och träffa folk jag inte träffat på flera år. Livet är för kort.


Helgen slutade inte som beräknat. Misslyckad fylla och frusna kräftor, sov en timme för att bara bli pigg senare men blev snarare sämre. Önskade att jag någon gång kan glid på räkmackan när det gäller vissa saker. Får hoppas att det blir så när jag flyttar till Göteborg. Kanske låter lite väl tidigt att säga det nu men en vacker dag kommer jag bosätta mig där från dagen jag kommer dit till dagen jag tar examen och kan kalla mig Sjukgymnast. Får hoppas på bättre tider så man kan få lite tur med saker och ting.

Att ha pojkvän har varit ett hett ämne ända sedan Niklas gjorde slut. Jag orkar inte lägga ner mig efter diverse draman, då det slutar med att jag är den som fäller tårar. Men ändå så flyger tanken genom skallen varje dag, "Tänk att ha pojkvän". Jag saknar trygghet som jag inte kan finna någon annanstans. Vart finner man trygghet om man inte finner någon som kan ta hand om en, älska en och se den man verkligen är?

Aja, nu väntar pluggandet och ska invänta bilen så man kan åka upp till pappsens stuga. Vi hörs senare!

MUSIC IS LIFE
Anna Molander