Hello!

Ja, Anna är allt vaken nu minsann. Efter Rush Hour så gick jag faktiskt och la mig för att kunna orka hämta folk. Syrran ska hämtas imorn och Ronjano velade så för någon timme sedan att jag vågar inte somna om nu. Vet inte om hon sover hos någon eller om hon ska hem liksom. Vaknade halv 4 hon skulle höra av sig runt halv 3. Sweet Jesus, is this like to be a mother?

Jag håller mig vaken några timmar till tror jag. Är trots allt pigg efter min tur på cirkus 3 timmars sömn. Har druckit ett glas cola och nu ser jag på Spirit - Hästen från Vildmarken. Den är så otroligt mysig. Kan inte riktigt stta fingret på känslan när jag ser filmen men den är underbar. Har förövrigt hittat Skönheten och Odjuret nu som jag suktat efter i typ 2 månader? Den låg ju självklart i min DVDsamling. Hittade den när jag skulle packa ner alla mina dvder i en låda. Man ska börja tidigt, om drygt 1-2 månader så ska man ju inte vara i detta rummet något mer. Ska se den sen efter Spirit har jag tänkt mig! Missi ligger bredvid min fot, hon typ skedar den. Mysigt att ha lite sällskap medans alla andra har fullt upp.

Dvder är inte den enda som har packats. Mina böcker som legat inne i min garderob och lite av mina vinterkläder ligger nu i en låda. Vet inte än hur det blir med ALLA mina kläder. Jag har ju en collection här från typ 1995-2010 som ska splittras. Har redan börjat rensa och vet inte hur jag ska få kläderna sålda. Någon som har tips förutom Tradera? Sista fick jag inte ens hälften sålt och jag gick typ plus-minus-noll på det. Har funderat på Blocket men då är det ALLT på en och samma bild.

Vet inte om jag ska sälja några baggyjeans. Använder ju nästan aldrig killbrallorna jag köpte på MUG för något år sedan. Någon snubbe kanske känner sig sugen? Får se hur jag gör med det. Anki ska ju bli min specialist och kolla igenom vad som är säljbart och inte, need some stöd i denna nöd när det gäller klädförsäljning!

Jag kan säga att jag inte blivit friskare precis. Hostar typ varannan minut nu, är liksom slemmig och rosslig i halsen. Andas med munnen gör jag också för näsan gör typ ont. Vaknade flera gånger förut av att jag inte kunde andas. Det där med att jag hade en känsla av virus i kroppen var nog inte så fel teori afterall. Nu är jag sjuk för första gången på 1 halvår. Sist var det ju matförgiftning(troligtvis) som satte först på hela tarmsystemet i mig. Då blev man inte smalare, snarare utsliten only!

Alltså, allt som händer nu runt omkring mig är en kamp varje minut. Mina tankar, min förkylning, min situation gör att allting låser sig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Pratade lite med Linn förut och jag känner nu att jag saknar henne, även om hon bara bor några kilometer bort. Vill att hon håller om mig och tar hand om mig tills jag kan stå på benen själv igen. Hon är ju my second mother, haha! Milf som Christoffer kallar henne. Jag vet att Linn kan ställa upp för mig vad som än händer och det känns bra. Kan verkligen berätta allt för henne utan att känna mig osäker på om det stannar eller ej.

Jag är glad att jag träffade Jokki under dom där helgerna för några år sen även om det gick som det gick, då hade jag aldrig träffat henne. "Satsa på han!", haha! Det är något jag aldrig glömmer, de första orden du någonsin sa. Jag är även väldigt glad att jag hade praktik på Hälsokällan och att du kom på samma tåg som mig. Hade du aldrig tagit initiativ till att fråga mig om jag hållt på med Jokki, så hade vi nog ALDRIG varit så bra vänner som vi är idag. Så tack Linn för att du frågade mig hur det gick med Jokki och tack för att du frågade om tåget gick till Karlstad. Hade du aldrig gjort det, då hade vi nog aldrig träffats mer än den helgen hos Jojo.

Som jag sa i Min framtid presentation så är jag en väldigt omtänksam person. Jag är FÖR omtänksam. Jag bryr mig så starkt om mina vänner att jag själv känner känslan dom har. Är dom ledsna blir jag ledsen, är dom glada så blir jag som en raket för deras skull. Även om det inte är nära vänner så kan jag känna att jag vill hjälpa och ta hand om andra ändå. Det har väl sin för- och nackdelar antar jag. Jag fick väldigt bra feedback på min presentation, många tyckte det var jag i ett nötskal. Det var ingen som skrev något om vad jag skulle kunna göra bättre eller något jag gjort fel. Det var bara positivt.

När jag läser tillbaka i bloggen och ser mig som jag var för kanske 3 år sen så har jag blivit en väldigt osäker figur som inte vet vad den vill med sig själv. Jag vill så mycket men genomför så lite. Jag tar allt med myrsteg och jag tror det inte är så bra. Att se mig själv som en tuff liten 1a på gymnasie känns lite overkligt. Jag vet inte om det har med att göra allt som hänt genom de 3 år jag går det sista i skolan. Men något har förändrat mig till något negativt. Jag försöker alltid skärpa mitt sinne och tänka efter en gång till. Men tydligen räcker inte det till. Ska man ta och kämpa in i det sista? Kanske hoppas på en ljus framtid även om man själv känner att den blir mörk? I can't stop wonder. Kan inte ens stå i bikini längre utan att känna att jag vill gömma mig, en känsla jag aldrig haft i hela mitt liv.

Skriver senare, blir mycket för er annars.