Hello!

Ja, nu spelas det lite Lasse W. Han är en stjärna för sin mina vänner, ruskigt bra! Vad händer idag då? Funderar på om jag ska ta och traska utåt i friska luften. Det luktar så mycket morgontrött här uppe nu att det inte luktar sommaräng! Så fönstren är öppna för lite genomdrag.

Var svårt att somna inatt. Är väl inte van att vara SÅHÄR ENSAM direkt. I huset hade jag ju katterna och sen när dem flyttade till stugan så blev det ju tomt där med. Men jag kunde iaf somna och jag kände mig "hemma". Nu känner jag mig inte hemma utan det känns som att jag vaktar den här lägenheten under tiden personen kommer hem från Grekland eller något. Hoppas jag vant mig innan skolan börjar. Men jag tror det kommer bli bättre då. Få lite rutin och slipper sitta ensam om dagarna och fundera på vad jag ska göra.

Haha, tänk vad jag kommer klaga och vilja ha ledigt när det blir jobbigt egentligen? Får försöka njuta medans jag kan. Det är så känslomässigt allting just nu. Allting som är mitt är här, jag har ingen att direkt gå över till om jag skulle få tråkigt, lilla syster drar till Japan på torsdag, jag vill mysa med mina kissemissar.. mycket som spelar in. Igår blev det så ensamt att jag började faktiskt gråta lite. Separationsångest? Kanske, hade ju det innan vi flyttade ifrån huset. Kanske kallas något annat när man känner sig ensam?

Tänker hela tiden på vad Sandra sa till syrran om att hon skulle en dag bo ensam. "Sara, du kommer aldrig klara av att bo ensam. Så fort du är ensam så åker du alltid till någon eller försöker få någon polare att komma till dig!". Känner mig otroligt träffad när jag tänker på det. För det är precis så jag gör. Jag sitter ensam, tigger efter sällskap samtidigt som jag kan åka flera mil bara för att inte vara ensam. Skäms inte direkt för det, men i 19 år har jag bott tillsammans med folk ständigt. Det har nästan varit så att man vill att dom ska åka bort under helgerna för att man ska få va själv. Nu får jag vara själv hur mycket jag vill. Nästan så man ångrar att man ville få iväg dem varje helg..

Annelie var här en sväng nyss och hälsade på. Vilken kvinna! Hon är så himla snäll och skulle det vara så att jag supit bort min nyckel så skulle jag garanterat få sovplats där. Hon är en stöttande stjärna här uppe när mamma är 7 mil ifrån. Jag gillar henne verkligen. Hon är en trygghet här om det skulle hända något. Jag menar, händer det något kan jag ju inte dirket gå och knacka på hos någon annan jag känner. Tänkt på det flera gånger, tänk om något hänt och så står jag utanför Jokkis dörr som ett fån och grinar som om världen skulle gå under? Det går ju inte heller. Men till henne skulle jag kunna göra det. Hon är min mamma nummer 2! Diggar dig Annelie!

Mycket tankar såhär på morgonen. Mycket som cirkulerar. Funderar på att gå ut och röra lite på mig. Så jag slipper sitta här med alla tankar. Ska försöka ge mig på tvspelet sen också. Får se om någon vänlig själ vill hjälpa mig om jag inte fixar det själv. Men mina vänner, klarar jag av att sätta på ett vrångt sofffodral så klarar jag nog pussla ihop ett tvspel, håll tummarna iaf!

Nu beger jag mig åt verkligheten igen, ha en bra dag!