Hello!

Ja, jag önskade tiden räckte till för lite mer sömn. Skulle sitta fint med lite sked också. Linn är nämligen lite för liten för att kunna skedas med mig. Finns ju vissa som är kungar på det, tackar skaparen för det! Dock kan vi inte tacka för att de inte finns sked när man behöver det som mest. Tur att det finns minst 3 kuddar till mig här i sängen iaf. Skulle inte klarat mig utan dom, då jag oftast lägger dom runt om mig för att få känslan av att någon är intill.

Det är väl så jag har "överlevt" de gånger då det varit hårt I guess. Kommer aldrig över den där känslan av att "jag är ensam, vart är Mr right?". Så då är sängen min bästa vän med alla dess tillbehör. Jag lägger kuddar bakom och framför för att bli "omhålld", jag lägger kuddar snett framför mig för känslan av "ligga tätt in till hans bröst". Tänk vilka grejer man kan få för sig när man är så ensam att man mår dåligt av det. Nu mår jag väl inte dåligt så, men självklart slår det till ibland när man behöver någon intill som mest. Detta kan ju bli en novell om jag fortsätter att skriva. Kanske bäst att sätta punkt här och skriva i ett dokument istället.

Orkar inte ha ögonen öppna men jag ska kämpa på. Ska kolla vad det är för något idag på schemat. Ska försöka styra upp resten av veckan också. Blir så knövligt med allt. Vill inte åka buss, pappa kommer hem till helgen så då kanske jag inte har någon bil, skulle helst vilja ha lägenhet i Sunne så slapp jag vara så besatt av att vara HOS någon. Det är nog det värsta. Att jag försöker alltid träffa någon när jag själv i bakhuvudet vet att det är lönlöst. Det är väl typiska tjejgrejer. Eller så är det bara jag som är dum av hoppet. Vi får väl se den dagen då någon frågar mig om den vill ses. Den är long gone, men man kan ju hoppas att de kommer någon gång iaf.

Jag hoppas en dag få svar på allt. Mer än så vet jag inte hur jag ska beskriva min känsla just nu. Vad händer och varför? Är det typ som en sådan här "gud straffar för du har syndat" grej? Känns faktiskt så ibland. Plågas gång på gång sedan är det fina fisken igen. Hoppas det ger sig snart. Jag börjar bli trött och orkar inte längre. Energin är snart slut. Ge mig mer om jag ska orka!

Nu ska jag styra annat, skriver antagligen när jag är hemma om jag inte smyger in på datorn på HK.

MUSIC IS LIFE
Anna Molander