Hello!

Ja, nu ligger jag här nästintill nyvaken. Vaknade runt 10 men somnade om, vaknade runt 12 och somnade om. Ett under att jag vaknar tidigt utan att klockan ringer. Var bestämdt att jag skulle gå upp men tänkt att sömn är viktigt. Efter Arbetsmiljö och Säkerthets lektionen om biologiska klockan tänkte jag att jag måste nog ta hand om mig på ett bättre sätt. T ex lägga mig i tid på kvällarna. Lyssna på mitt inre liksom.

Ska snart hoppa in i duschen för att sedan åka hem för lite mat, oriflame produkter och kameraladdaren. Måste ta en massa kort nu när solen är framme. Naturen är så underbart vacker här uppe! Synd att det är många som missar det, men det är deras förlust kan jag säga. Går nästan på mina bara ben för att få hit någon. Men ja, kan inte tvinga någon heller. Sanna kommer nästa vecka vilket har gjort mig dunder HAPPY! Har inte träffat henne sen i höstas och det är WAY TO LONG! Det kan nog bli bra, ska prata med mamma så jag kan få göra lite god mat och sånt!

Blev ju sen dag igår. Somnade runt 4 tiden av diverse ting. Vissa smsade och frågade om jag kunde komma och sova hos dom? NO WAY, tänkte jag. Med så lite bensin, så lite medvetenhet och så lite värme så ger jag mgi inte ut i bilen nu. Inte ens för att åka till Forshaga! Sedan började jag prata med Gustav. Gosig kille från andra sidan av vårt kära land. Pratade med honom om vad som händer just nu. Visade honom lite vad jag skrivit i dokumenten för att han ska förstå lite mer än bara det jag säger på msn.

Denna gången nämnde jag namnet. Nämnde även att jag har svårt att släppa taget om saker. Spelar ingen roll vilken nivå. Det är nog många av mina vänner som märker av det då jag oftast upprepar saker jag redan pratat om. That's the way I am, and I can't change it. Jag kan inte lämna kvar något jag vet jag måste göra. Skolmässigt blir det lätt att jag glömmer och struntar i det. Men när det gäller verkliga saker som t ex människor. Då är det viktigare än ett fjuttigt mattehäfte. Jag går aldrig vidare. Jag lever i det förslutna, nuet och framtiden. Inget blir som jag tänkt, jag skulle göra mycket för att förändra det som var. Det enda jag kan göra är att vara mig själv i nuet, mer kan jag inte göra. Minns när jag var yngre, då mamma skulle sälja en byrå vi haft ända sen vi kom till världen. Blev så upprörd att hon skulle sälja något som relaterade till iaf min barndom. Det gjorde ont då. Men jag kom över det.

Saker och ting hoppar upp hela tiden. Känns inte kul detta. Hade jämt nyss tårar i ögonen för jag var så glad för min väns skull. Att allting bara faller på plats för henne. Det försvann snabbt nu. Inget jag känner att jag vill nämna här. Det gjorde mest bara ont. Dokumentet nästa!

Nu ska jag ta och duscha. Sedan far jag hem. Vi hörs senare!

MUSIC IS LIFE
Anna Molander