Hello!

Ja, nu har jag sett på Raise your voice och fält några tårar. Kunde suttit och storbölat om jag ville men vad tjänar jag på det? Självaste situationen blir ju inte bättre av att jag sitter och bölar för jag får inte som jag vill. Jag vet ju inte ens vad som kan hända i mig själv ens. Filmen är bra och jag vill bara ha hennes hår! Lust att ge mig lite längder Hilary?

Hittade ett klipp efter första gången jag såg Raise your voice. Självklart kan jag spela sönder den. Stackars folk i närheten! Jag kan sitta och skrika mig hes. Jag kan till och med börja gråta. För det fina. Men då är det mycket känslor som ligger bakom det. Detta klipp är filmsnuttar från Raise your voice och sjunger gör Atomic Kitten med Whole again. SEVÄRD!

-> http://www.youtube.com/watch?v=f0Sws_MI-yQ <-

I nattens stund så funderar jag på allt jag skrev igår. Ni vet i det där dokumentet jag nämnde. Det värsta var att jag ville inte nämna något namn. Skäms jag för det som en gång i tiden har skett? Vad har jag att skämmas för? Just det, jag är ju väldigt lättlurad. Något som många killar finner underhållande. Fan va nice..

Några år nu från och till har det bara varit knas. Känner att nu börjar det ta priset alltså. Det börjar koka över med en jävla massa frågor snart som jag vill ha svar på. Fast jag vet ju att om en vecka kommer detta vara nedspolat i toaletten. Varför denna behandling? Is this the way to treat a girl? När jag väl har chansen så är alltid något som stör. Vart är den såkallade PRIVATA delen? Det värsta av allt är att inget är sagt, vilket borde varit gjort för länge sedan..

En vän till mig är mycket upprörd för det som cirkulerar mig just nu. Men det är liksom vardagsmat för mig. Jag är mer godhjärtat och behandlar inte andra som de behandlar mig. Många gånger kan jag gräva ner saker i sanden för bådas skull men när gränsen går så gör den och då kan man känna djävulens hetta kan jag säga. Jag har aldrig varit i riktigt bråk förut och förvånar mig inte om jag överraskar den dagen jag är det.

På något sätt känns de som att en vacker dag får jag veta allt och allt blir bra. Det värsta av allt är att det känns som att det är såhär de ska vara. Att det ska vara fram och tillbaka tills det händer något. Vad som händer vet jag inte. Får väl se I guess.

Ligger och lyssnar på Three days grace nu. Blir förbannad och får sådana känslor av musiken. Ilska. Kanske inte är det bästa att lyssna på när man ska sova. Men just nu är jag så förbannad att jag skulle kunna skrika med när dem sjunger. Ska lyssna på länken ovan för. Den får mig på bättre tankar. Godnatt på er!

MUSIC IS LIFE
Anna Molander