Hello!

Ja, denna dagen vaknade man ju inte på rätt sida kan jag säga. Jag är gryyyyyyyymt på dåligt humör alltså. Fattar inte ens vad jag gör hemma när jag egentligen inte orkar. Första gången på länge fällde jag tårar för jag inte har någon ork och har den känslan att jag verkligen inte vill detta. Vart i helvete ska man ta vägen? Ni vet, när man verkligen inte vill något så blir man mest frustrerad och förbannad för man är tvungen? Så är jag just nu. Önska jag kunde få ett häftigt jobb just nu, och skaffa eget. Känslan av att behöva fråga andra om saker är hemsk alltså.

Ska till stan sen och kolla hur mycket pengar jag har på kortet. Ska se till så jag kan följa med till Danmark. Vill bort. Det enda man hör när folk är här hemma är gnäll. Gnäll för att allt inte är flyttat än, gnäll för att det är saker överallt, gnäll för att vi inte gör så mycket som vi borde. Men jag menar, det är två av oss som inte vill detta och det värsta är att jag är ensam här hemma om det just nu. Verkar inte som om resten av hela skocken har förståelse för vad vi känner. Det är viktigast för dom som vill detta liksom. Vart tog våran vilja och våra röster vägen? Får vi inte säga något om den här saken? Varför ska allt vara som hemligheter? Varför kan inte vi vara som många andra och öppna inom oss och berätta för varandra hur allting blir och hur allt är tänkt?

Someday my prince will come, please come and take me now? Kom på en vit hingst och ta mig iväg till mitt sagoland. Ta hand om mig tills mitt sista andetag andas. Va med mig tills det allra sista lövet faller. Jag vill bli omhändertagen just nu. För jag känner mig bara övergiven. En vanlig känsla efter studenten sa kuratorn. Men vet inte om den är så vanlig för allmänheten. Jag har aldrig hört det förut och jag tror inte de som känt det tidigare har suttit i samma sits som mig. Jag ska till arbetsförmedlingen imorn efter provet. Ska försöka pussla upp mitt liv själv. Slippa allt tjat.

Nu ger jag mig för stunden. Längtar till Midsommar, det kan förhoppningsvis få bort mina tillfälliga tankar om livet. Ska bli skönt att få träffa Daniel också. Han ser man ju inte allt för ofta. Det känns skönt att Linn och Elin ska vara med också. Jag tror det blir bra. Nu ska jag snart se på Chihuahuan från Beverly Hills. Vi hörs senare!