Hello!

Ja, här sitter man i Linns soffa och är grymt i behov av en nice dusch. Är helt ensam också. Mammi Linn jobbar och dolar i Delpa och det känns faktiskt tomt. Det är ju egentligen hon som ska sitta vid datorn nu, inte jag. Mitt jobb är ju att ligga i hennes säng och försöka sova så länga jag kan. Men nu är det jag som sitter här och jag lär ju sitta här tills hon kommer hem iaf.

Somnade runt halv 6 imorse. Efter att ha nattat mamy och papy samt alla andra som inte kunde sova så fick jag tvinga fram tårarna. Vet inte om det behövdes, men eftersom jag ständigt känner att jag vill gråta så får vi väl se om den stenen faller från axlarna nu. Läste alla fina saker Linn har sagt till mig och om mig. Hon är en av mina bästa vänner och det kommer hon förbli tills vi båda ligger under gräset och petar med stenar mellan tänderna. Oavsett vad som händer. Även om vi bråkar tills vi blir blodiga.

Sedan kom jag att tänka på min baby. I år hade hon blivit 13. Siffran jag hade när jag spelade fotboll och siffran min farbror Per använde när han väl hade spring i benen. Läste alla inläggen jag skrivit om hennes sista tid vi hade tillsammans. Kom att tänka på hela dagen då vi sa hejdå till henne. Hur syrran hysteriskt vill att vi vänder, hur jag inte kunde gråta till en början, då jag skrev mitt i natten. Hur vi fick se när hon tog sina sista andetag. Jag ångrar inget när det gäller henne. Man ska ju inte ångra saker här i livet, men just när det gäller henne finns ingen ånger. Jag ångrar inte att jag tog med henne ut, jag ångrar inte att jag följde med henne till hennes sista andetag. Hon är och kommer alltid vara min bästa vän, hon är bara på semester och jag ska åka till henne en vacker dag och se om hon trivs. Annars åker vi tillnästa semesterort! Jag kan säga att jag saknar henne otroligt mycket. Hade hon levt nu hade hon fått bo på den plats hon älskar mest och det är lite ledsamt att hon inte fick leva sin sista tid där. Hon fick inte träffa Missi heller, tänk vad dom hade busat med varandra. Hemma i huset känns det faktiskt tomt utan henne. Vi har två katter men dom kan inte fylla ut hennes plats. Det ska vara en golden som är lite mindre än normalt som sover i mammas säng fast hon inte får. Det ska vara en golden som är lite mindre än normalt som tar upp hela sängen så man nästan ramlar ur. Det ska vara en golden som är lite mindre än normalt som skäller av lycka varje gång man kommer hem.

Undrar hur det hade sett ut idag om hon hade levt. Om hon aldrig hade fått cancer. Hon hade nog varit som vanligt. Hon var väldigt pigg för sin ålder. Hon kanske bara hade varit lite seg, men det skulle bara påminna om henne när hon är nyvaken. Hjärtat. Du var så mycket för mig. Det är svårt att ta sig en tur ute i skogen eller en promenad. Finns ingen där som bara springer med och leker. Jag minns midsommar för några år sen, gick upp tidigt för att kunna vara ute och springa med dig. Vi gick och sprang runt hela Skivtjärn. Det var ett under att vi orkade när vi inte hade vatten med oss. Iofs så hade du ju naturvatten från sjön och vattenpölar längst vägen. Det duggade ju den morgonen. Imorse var jag rädd för att jag en dag glömmer allt med dig. Tanken på att jag inte minns hur det låter när du skäller gjorde mig ledsen, brukar minnas men nu gjorde jag inte det. Jag minns din lena päls, din mysiga mage, dina vackra ögon. Det är något jag får försöka ta glädje av att jag minns. Hur du busade i snön fast benet inte var som det skulle. Den sista tiden innan du somnade in. Hur du fortfarande viftade på svansen trots att du visste att de var dina sista timmar. Hundar känner ju av när något är fel, när något inte känns rätt i rummet.

Jag kommer ihåg hur hårig min svarta kappa blev. Tror inte allt hår är borta ens. Minns att mamma sa åt mig att dammsuga bort allt hår. Men icke. Jag har aldrig skämts för att jag är hårig om mina kläder. Aldrig. Minns att folk kommenterat de, men har man hund så är man faktiskt hårig oavsett om man vill det eller ej. Om man inte har en pudel då. Saknar mitt hjärta. När jag väl fått en egen ekonomi, eget boende och bara är med mig själv ska jag skaffa mig en hund. Golden ska det bli, ingen tvekan om den saken. Bättre ras finns inte. Att sedan få upp en massa minnen från när Mimmi var liten genom de nya pyret så gör det mig inget alls. She's a important part of my life. She made my life worth to live. Nu ska jag leva för hennes skull. Önska att jag kunde ha henne här i soffan och krama om henne just nu.

Vi fick aldrig får sista dans. Men du var glad ändå hjärtat. Som jag sa till en vän för någon dag sedan "Man ska inte sätta gränser på saker utan bara låta det hända." Så sant om det är sagt så Ska jag inte sätta upp mål på saker jag och nästa pyre ska göra. Vi ska bara leva livet, inget annat. Saknar dig hjärtat. Du finns inom mig, forever and ever.

Du finns inom mig, Beauty Brenda.