Hello!

Ja, nu har den arbetsdagen gått och jag har steeeekt spettet kan jag säga! Red like a rose sa jag till Eric, kanske är lite mer åt tomat hållet men vad gör de? Värsta med detta förbannade staket som jag målar är ju att det är för KORT! Hör ni, FÖR KORT! Har redan gjort halva idag liksom. Nästan så man hoppas på fler staket trots att jag har ont och bränner mig. Nu ska man ju inte gnälla allt för mycket eftersom det handlar om otränade muskler och jag ville ju faktiskt få färg. Tack solguden för denna härliga dag! Rygg och axel, shit! Skärpning nu Anna! Du har satt din sista potatis och åt ditt sista chips på läääääänge. Cola är helt okej om du är spysjuk!

Är faktiskt helt slut efter dagen som gått. Tänk om alla dagar kunde vara såhär? Vara trött runt 8 tiden och totalt redo för sängen? Önska att det var så nästan varje dag. De dagar man vill och behöver iaf. Sover ju helt stört nu för tiden, school is back känns det som. Sov ju as dåligt på den tiden, de gick väl över till att jag sov när jag inte kunde ha ögonen öppna längre typ. Så efter lite mat i magen, nalkas sängen. Tror för mitt eget bästa också att det blir tidigt ikväll. Psyket liksom.

Ja, eftersom man jobbar så mycket och med ipoden i högsta volym så leker tankarna tafatt där inne i hjärnan. Tänkte på alla möjliga saker. Blev ledsen. Glad. Fundersam. Orolig. Splittrad. Mycket som försegick där inne. Får hoppas det lägger sig när man väl får chansen att sluta tänka överhuvudtaget. Det är ju en lång väg dit kan jag säga. Det enda jag vet som är nästan stämplat är i November. Det är långt dit. Många tankar som kommer flyga in och ut tills dess kan jag lova.

Idag fick jag ett tecken. Ett tecken från en stark person. Känner mig glad för tecknet. Ler när jag tänker på det. Känner mig stolt. Det är stora steg du gör min vän. Du har lyckats bra hitills och du kommer klara det hela vägen, det ska du veta. Jag känner mig lycklig på insidan när jag skriver detta. Den där tåren är inte långt borta känner jag. Kan man vara mer blödig än "normalt" eller? Glad och stolt. De enda orden jag kan komma på nu. Finns säkert tusen andra ord jag vill skriva också men jag finner dem inte. Positiva känslor är det iaf. Happiness, joy, faith.. Vet inte varför jag ska skriva på engelska ibland men what the hell?! Jag är glad på insidan för din skull min vän.

Träffade Hanna förut när Elin och Linn handlat färdigt. Vet inte när jag såg henne sist. Saknar henne och Frida.  Även om vi inte längre relateras som släkt så är dem släkt för mig ändå. De tillhör mitt Ohana. De är viktiga. Ska försöka åka hem till dem nästa vecka när Nils och Helga är där. Får se om Malin ska med då. Annars går jag dit själv. De har ju flyttat så det ska bli intressant och se hur de bor. Det var skönt att få träffa henne. Känner att jag kan prata med henne om vad som helst. Hon förstår. Fäller nästan en tår nu, så mycket saknar jag dem eller så är jag bara grymt känslig idag. Trots att dem bara är någon kilometer ifrån så känns det som dem är flera ljusår bort.

Nu ska jag försöka lugna mig, äta litegrann och försöka sova. Ska uppdatera om syrran har gjort ett bra arbete med maten. Mohaha, kôrv med klyftpotäter! Vi hörs senare!