Teenage Dream..

Hello!

Ja, nu är jag uppe tidigt minsann. Har försökt fixa lite här innan Jennie kommer. Tvbänken är på plats och stereon är flyttad så nu blir det mycket space minsann. Trots att tvn kom långt ner så börjat de arta sig och se snyggt ut. Får se om man får ett godkänt ifrån Jennie när hon kommer.

Jag är lite grinig just nu för jag är trött på allt som en gång var. Man ska inte dra på gammalt groll, men när det har med att göra att en "vän" ständigt drar upp det igen så kan man gött så sitta och tjura tills man känner att nu ska jag tända ett ljus i mörkret. Jag vet inte vad jag har gjort för att få detta. Gett så mycket och fått så lite. Det pratade vi om när vi hade processhandledning sist, jag ger mer till andra än vad jag ger mig själv. Finns väl både för- och nackdelar när det gäller den saken.

Som Linn sa för några veckor sen när jag hälsade på "Jag fattar inte vad han håller på med, han vill vara din vän men kan inte umgås med dig!", just den meningen har jag tänkt på många gånger och den kan diskuteras länge. Det är ju inte mer än sant och det kan man säga blev bekräftat för någon timme sedan. Vi sitter i ett litet mellanrum där vi är vänner, inte vänner, vi är kärlek, vi är på G, vi har varandra, vi är ingenting. Det mellanrummet kommer nog aldrig upplösas och jag vet inte om jag vill ha det så. Kanske dags att sätta stopp för förvirringen för gott? Göra det klart för sig att vi har ingen väg tillsammans längre och kommer troligen inte ha det heller..

Vissa saker kommer jag nog aldrig förstå eller få veta. Så från och med idag ska jag försöka gå vidare och tänka på vad jag vill. Världens är för wierd för att man ska anpassa sig ibland, iaf när det kommer till det man kallar vänner/kärlek men vet inte vad det är. Det gör ont i mig, jag blir ledsen, arg, frustrerad, skulle mer än gärna butta in dig i en vägg, känner förlust, känner mig förbannad varje gång jag ser dig, varje gång saker upprepas, varje gång du är full, varje gång jag viker mig för dig, varje gång jag åker flera mil för att se så du har det bra.. Varför ska just jag bli utvald av dig att ta hand om dig och ge dig allt de du vill ha? Vad är våran ouppklarade grej? Har jag starka känslor för dig som helt enkelt inte vill försvinna? I hope not. Mitt hjärta är snart som en liten äppelskrutt.

Jag vet inte varför jag vill ge så mycket. Antagligen för jag vill känna mig på ett sätt bekräftad att jag är en bra människa och jag skulle göra världens så himla bra om det var du och jag. Då menar jag inte att jag tycker jag är en dålig människa utan jag vill lyfta fram de positiva med mig själv. Jag vill att alla ska få se mina fina och vackra sidor hela tiden. Dock kanske jag lyfter fram dem på fel sätt och ibland kanske bara en sida kommer upp som inte borde komma upp.

Men jag tror jag måste lägga ner den känslan. Säga nej fast jag vill. Tänka på vad jag behöver istället för vad du behöver. Time to make a change! En helt ny Anna ska börja ta form från och med idag. Inte tänka på det som var utan på det som komma skall!

Ta hand om er där ute!





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback