Hello!

Ja, vi har börjat med att leta efter Dagens guldkorn i skolan. Dock är det väldigt svårt att veta hur man ska värdera vad som är ett guldkorn. Det kan vara något så litet som att någon klappar dig på axel och något så stort som att någon kanske friar till en. Allt handlar om vad man själv anser är ett guldkorn.

Jag har inte hittat Dagens guldkorn än men jag kan nämna en kommentar/komplimang som jag fick av en kalsskompis för några veckor sen, som inte försvunnit ur min hjärna än. Man kan säga att jag lever på den kommentaren varje dag!

Jag stod och käkade någon eller liknande, krämbulle som jag är. Rätt var det är så har Henrik bärt upp mig, ni vet greppet som amerikanska fotbollsspelar brukar göra. De styr mot magen och lyfter? Alla som känner mig på djupet vet att jag blir som ett barn på julafton om någon bär mig. Jag tror ju jag väger mer än en blåval och att ingen orkar mig, så när någon väl gör det så få jag världens lyckorus. Jag tyckte ju självklart detta var någon form av ett under att Henrik orkade bära upp mig.

Så började han och Jimmy konversera om vikt och träning. Så jag frågade Henrik vad han vägde och han vägde runt 73 om inte minnet svikit mig. "Det var ju ett under att du orkade de. Jag väger 75 och lite till för jag har gått upp i vikt.", då säger han något som gjort mig så himla glad de senaste veckorna. "Fan va nice, då har man ju något mjukt att hålla om när åskan går". Nu är inte detta kanske på pricken men de är viktig poäng i det!

Han framförde alltså något positivt med min kropp. Något som jag själv inte kan förstå när andra intalar det. Vad är det vackra med en mullig kropp? Stora kärlekshandtag och kycklingvingar som jag brukar säga? Han har verkligen förändrat mitt tänkade om själv. Jag kanske inte trivs med min kropp, men det är ju för att jag tänker på vad alla andra tycker. När han sa det, så fick jag ett litet hopp om att alla är inte så ytliga. Vissa tycker faktiskt om former!

Tack Henrik för den kommentaren! Jag kommer leva på den länge till!