Hello!

Ja, många gånger när jag sitter i klassrummet så kommer jag på mig själv att jag sitter med ett leende. Är inte det rätt så fantastiskt att man kan le i skolan utan att känna "damn.. mattetalsjävel!" eller "Oooh my goood no way, idrottslära i allra högsta grad!" med alla dessa sura miner. Man var inte positiv i skolan "förr". Men nu är det en helt annan miljö.

Det är som att flytta från en planet till en annan. Planeterna har samma byggd. Man läser, pluggar, kör praktiska saker och man lär sig saker. Man har typ likadana rutiner på båda planeterna och alla huvudroller finns också med.

På den första planeten är man missnöjd med det vardagliga, alltid samma sak, alltid samma visa. Ingenting känns kul för man förstår inte ett smack. Man är trött för man "orkar" inte gå till skolan så man är uppe lite längre för att smart nog försova sig. Man skiter fullständigt i vad resten av klassen dolar med, och bryr man sig är man bara nyfiken.

Men när man flyttar till den andra planeten så blir allt nytt. Man blir nyfiken och man hittar så mycket nya saker att göra, tänka och skriva om. Nu lägger man sig i tid för att orka med skolan, inte för att försova sig och känna "YES! Ingen skola idag! Jag missade bussen!" för den känslan existerar inte längre, nu vill man nästan vara först i klassrummet. Nu åker jag dit för det är sån kärlek i luften och alla gillar varandra. Mestadels iaf.

Jag kommer på mig själv att jag ler, för jag älskar att gå den utbildningen jag går nu. Känns hemskt att det nästan är 1½ år kvar tills vi är klara. Ledsen blir jag på tanken eftersom de här människorna är de bästa som hänt mig någonsin!

Just nu älskar jag livet!