Hello!

Ja, nu sitter jag här och dricker pulver kaffe. Jag hör och häpna gott folk, inte varje dag Anna Molander dricker kaffe! Fan det smakar riktigt bajamaja! Jag vet nu vad som väntar när någon trevligt frågar "Vill du ha kaffe?". Brukar alltid svara att jag dricker bara min systers kaffe och det är så TRUE STORY TOLD! Det ska vara Da Vinci Latte eller en Vanilla Latte från Espresso House.

Fast det skulle ju vara mysigt om man tyckte om kaffe. Så kunde man njuta tillsammans över en koppkaffe. Det är ju precis som att mysa framför tvn med en kopp te bara att man använder kaffe. Är det verkligen mysigt? Det verkar vara mysigt. Hmm, kaffe blir nog inte min grej förens gamla tycker det är oförskämt att inte dricka kaffe. HAHA! Längtar inte tills den dagen kommer! Då blir det kaffepress i strupen på mig, haha.

Varför är du dum och dricker kaffe nu Anna? Klockan är way to much! Jo, det är så att jag kämpar med plugget. Det är lätt men drygt vilket gör att min motivation är noll. Men jag kämpar på att få upp min glöd och kunna skriva det lätt som en pannkaksplätt! Det ska gå, och de ska hända!

Just nu i min kämparglöd så känner jag att jag behöver en liten kram. En stöttande pelare som nästan skulle kunna bära mig. Det skulle vara nice. Det är på helgerna, när man är ensam, som det är som kämpigast när det gäller att få känna kärlek eller iaf känna att någon är i närheten. I skolan sprutar kärleken och man får minst 2 kramar per dag vilket gör väldigt mycket! Så där är mitt kärleksbehov uppfyllt och jag är glad varje dag! Men hemma en hel helg utan någon form av socialisation. Det tar på en, tänk vad beröring kan göra!

Men det skulle vara nice om någon ville sova bredvid ibland. Saknar missarna och mimmsan! Det är tomt utan er mina älsklingar! Önskade att vår framtid hade varit ljusare än såhär. Hoppas ni har det bra, det har jag för det mesta nu. Saknar er!