Hello!

Ja, precis för bara någon minut sedan insåg jag min framtids bild. Jag accepterade den även om den är 10 år bort. Jag sambo med en hund i en lägenhet och ett snuskigt bra jobb. Lika bra att ha den inställningen så blir jag positivt överraskad om jag skulle ha man, barn och kanske en ring på fingret. Precis så var min bild när jag presenterade min framtid inför klassen. Många i släkten tror jag kommer få barn först, varför förstår jag inte eftersom att ska man ha barn ska man ha man. Jag har ingen man och jag räknar inte med att få en än på några år heller. 4 års singel firas i november!

Just nu är jag rent ut av förbannad och vad som helst kan komma ur mig, THAT'S A WARNING! Är det inte lite respektlöst? Lura fram känslor, fast man inte vill att den andra personen ska ha känslr för en och sedan fortsätta med det? Kanske inte lura fram, men anar man något och man verkligen inte vill.. tar man inte upp och snackar om det då? Detta har pågått hela sommaren. Jag ljög, för att inte bli bortknuffad som jag blev. Inte bra att ljuga, men då trodde jag faktiskt att jag inte hade några känslor. Då kände jag att det var droppen efter vissa saker du sa. Men jag ljög ju inte bara för dig utan för mig själv också. Så jag antar jag svek oss båda på det planet. Helt insatt på NO FEELING-MODE blev raka motsatsen FULL FEELING-POWER. Jävlar..

Får ursäkta språket men bloggen är min frizon. Här säger jag vad jag vill, när jag vill och hur jag vill utan att någon ska behöva lägga näsan i blöt och röra runt i min gryta. Sen om någon tycker det är kul att läsa, FINE! En del jag som läser förstår jag inte ens varför, nyfikna? I guess so.

Men du, som tog mitt hjärta? Ge tillbaks det helt och rent. Som Magdalena Graafs mor sa "Tar alla män ett bett på det fina gröna äpplet, så finns det bara en liten brun skrutt kvar till den som är den rätte".