Hello!

Ja, då har man sett Lyckan, kärleken och meningen med livet. Jag är mållös med vad den har gjort med mig. Har ingen text på så jag fattar bara hälften av vad som sägs men ändå berörde den mig. Den satte igång tanke verksamheten hos mig verkligen. Jag bara tänker och ju mer jag tänker, desto lättare känns livet hela tiden.

Min första tanke när filmen var slut och jag var våt i ansiktet av mina tårar var: Mitt liv är inte jobbigt, egentligen. Eftersom allt blir det jag gör det till så är det faktiskt bara jag själv som inbillar mig att allt är jobbigt och svårt. Det är egentligen inte jobbigt att gå i skolan, det är bara jag som är osäker på mig själv innerst inne att jag inte kan och då tappar jag mitt fokus. Det är egentligen inte jobbigt att jag är singel för jag får min närhet varje dag genom att vara med mig själv, i min ensamhet. Det är inte jobbigt att bo själv, det är bara kul om man fick sällskap oftare men det är fortfarande inte jobbigt eftersom jag valt och vill bo själv. Det är inte jobbigt att vara ensam egentligen, jag är ju bara rädd att jag missar något kul om jag inte är med några andra. Ingenting är egentligen jobbigt. Det är bara jag som tynger ner det så det känns jobbigt. Jobbigt är bara ett jobbigt ord, det är liksom ingen känsla. Egentligen.

Man kan tycka är person är jobbig, men man är ju egentligen bara trött på den. Man kan vara i en jobbig situation men känslan man har i situationen avgör egentligen vad det är för sorts situation. Man kan tycka det är otroligt jobbigt i skolan när man egentligen bara behöver rätt fokus för att det ska kännas "lätt". Jobbig är bara ett ord vi använder för att underlätta oss själva när vi beskriver något. Tänk på den ett tag, det finns tusen olika situationer man säger är jobbig när det egentligen handlar om just vad man har för känsla just då. Jag kan vara irriterad, ledsen, arg, nervös, känslig och ordet jobbig, kan det verkligen sätta pricken över i för just din situation och din känsla?

Jag blev otroligt inspirerad av filmen. Även om jag inte fattade allt dom sa. Det blev liksom ett lyft i livet för mig. Den här veckan som varit har jag användt ordet jobbig hela tiden. Skolan har varit jobbig, jag har haft det jobbigt med att hålla rent hemma, jag har haft det jobbigt att tvätta. Det enda ordet jobbigt har varit upprepande, när det egentligen bara har handlat om att jag inte haft rätt fokus, rätt vilja, rätt disiplin. Jag skulle nog vilja kalla mig själv för vilsen den här veckan. Vad har jag viljat få ut av mina skolarbeten? Behöver jag tvätta? Behöver jag städa undan allt? Har jag rätt energi för allt? Hur värderar jag min energi? Hur värderar jag mig själv? Tar jag hand om mig själv? Jag har varit otroligt splittrad och gjort saker som ger mig energi men ändå värderat undan saker jag borde gjort istället. Det är lätt att vara efterklok, eller vad säger ni?

Det jag vill säga med detta mega långa inlägg är att jag har fått saker klart för mig. Jag har fått svar på mina frågor som jag för bara 3 timmar sen tyckte var helt oförklarliga. Känslan av att inspireras har gjort en lyckokick i mig och jag känner mig faktiskt jävligt lycklig. Ingenting känns jobbigt, jag känner bara hur jag har allt makt i världen över mitt liv. Den känslan av att inte vara fängslad, friheten, den är så oförklarlig just nu. Jag önskade att jag kunde sprida ut den över hela världen.

Jag rekommenderar verkligen filmen. Ni kanske inte känner samma känsla som mig. Ni kanske tycker jag är helt wierd som tänker såhär i efterhand. Ni kanske tycker något helt annat än det. Ni kanske bara tycker det bara är en awesome film som vilken film som helst. Men det är såhär jag fick som en vindpust i mitt ansikte av att se den här filmen. Detta är bara en del av alla tankar som åker runt i mig nu. Och jag är lycklig. Plötsligt försvann alla mina svårigheter. Ett lyft i livet. Mer än så kan jag inte säga.