Hello!

Ja, nu missade jag allt mys när ovädret var som värst. TYPISKT SÄGER JAG BARA! När det var som värst åkte jag iväg och handlade, dels för att ha något mysigt att äta till kvällsmat och dels för jag var sugen på makrill. Nu är jag inte sugen på makrill längre. Försvann med vädret kanske? Tyckte iaf att det lilla oväder jag fick vara med om var underbart, det enda som saknades var väl sällskapet!

Jag älskar ju att det regnar och åskan är som en stor bonus! Men när jag gick ut till bilen så kände jag mig faktiskt rädd. Blixtrar och muller som inte alls var långt i från Sunne. Trodde faktist inte jag skulle vara rädd. Eller snarare så visste jag inte att jag var lite rädd för något som jag gillar så mycket. Vet inte om det kan ha något med att göra att jag är själv. Första ovädret i ett eget hem. Det känns kan jag säga.

När jag bodde hemma så var det min trygghetszon och oavsett om jag var ensam hemma eller ej så kände jag mig alltid trygg. Det är nog mycket tack vare mamma och pappa att dom gjorde mitt liv hittills så jäkla awesome. Hade dom inte gjort det så hade jag ju antagligen kanske varit en väldigt rädd liten tjej som var blyg. Men jag har utvecklats under deras vingar och för snart ett år sen flög jag ut ur boet. Helt sinnes! Nu ska man bara försöka bygga upp den trygghetszon som dom gav mig. Intressant äventyr!

Men nu ska jag se vad som ska lagas till mat eller vad som ska ätas såhär på kvällskvisten. Kanske ska ta mig en dusch? Det behövs nog eftersom jag inte ens blev varm udner massagen tidigare idag. Så det blir nog lite mat i magen, dusch, se film som börjar nu och sen kolla igen vad som ska göras kommande dagar. Jag ska kötta på nu! Men vi hörs säkert senare, om inte internet krånglar vill säga. Annars får ni ha en underbar kväll, på återseende!