Hello!

 

Ja, nu har det läggdags. Det blev en dipp på slutet, kan bero på att det var en låååång dag med inte så mycket att göra. Blir upp tidigt imorgon. Lite suck på det. Men vad gör man inte för servicebranschen och sitt yrke? Cashen rullar ju in som dom ska så varför klaga? Jag tror att bara om jag får vara hemma lite, typ sova och stänga in mig utan måsten ett dygn så lägger sig nog det mesta. Det är nog lite för mycket för mig nu. Tusen saker hemma som jag glömmer när jag är på jobbet, tusen saker på jobbet som jag glömmer när jag är hemma. LISTOR ANNA LISTOR! Jag bor i mitt egna lilla kaos och jag ska hålla det lilla kaos inom mig tills jag har rett ut saker och ting. Och nej, jag mår bra. Jag är bara trött. Fick det svart på mitt att jag behöver break från en säker källa som känt likadant som till och med har varit med om the wall nästan. Bara att få komma hem, det är vad som behövs. Och mina pärmar ifrån Hälsoterapeut utbildningen.

 

Gjorde en del bra saker på jobbet idag som jag kände att, jävlar detta har jag koll på! Sen blev de to much for my brain med Excel, speciellt när det är på NORSKA. Förstår ju ingenting av vissa ord och då är det inte kul att sitta och försöka haha! Men jag gör det imorgon igen, lika bra att plugga på och bli proffs alla norwayexcel än att sitta och inte förstå något alls! I give it a try tomorrow!

Har gått tillbaka lite i tiden idag. Alla vet ju vad mycket jag älskar djur, speciellt hundar. Har jag ingen hund så lånar jag gärna en och det gör inget om det är två i huset samtidigt. Är jag ensam och vet att jag ska vara det några dagar så åker jag och hämtar Alex på en gång om matte tillåter. Den hunden är stressad och ja, ibland kan jag go crazy på honom när jag inte får den vila jag behöver. Men jävlar vad jag älskar den hunden och han älskar mig. Behövs inte mycket för att få den lilla känslan av att leva och känna lycka. Räcker med att parkera utanför gården så känner man av den där underbara energin som bara hundar kan ge.

 

 

Siri är ju också den svarta fläcken solen aldrig kommer att bleka ut. En supergo tik som gör allt för kärleken. Någar dagar med henne är ett riktigt rehab. Hon kan vara sprallig och bli springgalen men också lugn och myssjuk. Helt i min smak när jag sitter framför en riktig romantisk bölfilm. Min lilla smöla, nästan så jag hoppas att du behöver passas snart. Saknar dig.

 

 

Sen har vi ju värlens goaste gosse och det är ju Maddox. Lugn hund som inte förstår att han är riktigt stor och ska trängas i sängen eller typ leka med en på golvet, vilket resulterar i att man ligger ner till slut och har honom över sig. Lilla stora gossen. Du dreglar som om ett vattenfall skulle komma ur din mun när du ser mat, men jisses, de goa trynet du har det är mer värt än guld. Du vet precis hur man gosar upp sig i soffan och inte lyfter ett ögonbryn för något. Det kanske är något man själv ska lära av, att inte bry sig så mycket som man gör. Vi ses snart igen gossen, en tur till stora syster blir snart!

 

 

Med alla dessa vovvar vill jag säga att det finns inget bättre än sällskapet av en hund. Ever. Jag skrev en novell om min förra hund Mimmi när jag gick på gymnasiet och den får mig än idag till att gråta floder. På den tiden var jag verkligen mer i ett känsloflöde som gjorde att jag kunde skriva ut allt jag kände på olika sätt utan att behöva blinka. Varför känner jag dessa väggar som står i vägen för mig? Jag ska försöka få min release och släppa ut mig själv igen. Jag förtjänar inte att ha mina känslor inom mig, i need my dairy liksom. Men summan av kardemumman (säkert helt fel att använda det just här men vem bryr sig? HAHA!) är iaf att jag ska visa min novell för er, ännu en gång. Visa den kärlek jag hade till min lilla Mippis. Enjoy!

 

" Du och jag i livets vackra stund

Det räcker med att säga " Ska vi gå ut, mimmi? " så står du där framför dörren, viftandes med svansen och dansandes runt i en ring. Du vet vart vi ska, det vet du alltid. Vi ska till våran favorit plats.

Vi tar våra skogspromenader längs älven och när vi går där känner jag alltid doften av ren natur. Jag kan slappna av, släppa alla tankar och bara tänka på vad som är viktigt för dig och mig. Skogen, vattnet och den friska luften, det är kicken för att vi ska må bra. Stigen är fylld av barr, bark och någon enstaka kotte som gör det mjukt och vårdande åt fötterna. Stigen har en Ronja Rövardotterkänsla över sig och man kan se bilder i sitt minne från övernattningen Ronja och Birk gjorde i en björngrotta och när Mattis vandrar med sitt rövargäng mot sin borg. De bilderna finns alltid med när vi går på den stigen.

Vattnet speglas av den klar blåa himlen. Det är en djup blå färg som inte finns på många ställen, en sällsynt sort. Det osar friska vindar och fräscht vatten när vi andas in nytt syre. Man får nästan en känsla av lättnad och renhet. Fiskarna ligger stilla i det kalla och snart väntar vinterdvala för de små liven. Du har lekt med dom hela sommaren så nu ska dom få ro. Snart stelnar vattnet och blir till is.

Träden susar och man kan höra hur löven klappar takt tillsammans med vindens melodi. Höstlöven, gula, röda och oranga vaggar sakta ner i vattnet för att landa på den stilla ytan. Det blir ett mönster och ytterligare mönster som... Som konstnärer gör genom att bara vifta kraftigt med penseln mot duken. När det sista lövet faller finns ingen höst mer.

Du flåsar efter dina glädjerus och kraftiga simtag du tog i det kalla vattnet. Du är så fin, min skatt. Även om du luktar fisk och är blöt så är du det finaste jag har. Du är det bästa som någonsin har hänt mig. Ända sedan du var liten har du alltid varit en unik liten pärla för mig.

Tänk att vi sitter här igen, du och jag. Årstid efter årstid så är det alltid du och jag som sitter här och beundrar våran plats. Det är bara vi och det är så det ska vara. "