Hello!

 

Ja, min planering för denna vecka blev inte som tänkt så allt fick bli gjort idag/ikväll. Har ställt fram alla möbler som Mallanbrallan ska komma och hämta. Tvättat bort all tvätt i tvättstugan. Ställt bort alla mina saker (okej, alla var att ta i men nästintill allt) in på mitt rum, rummet som föralltid kommer att vara stökigt tills jag får ordning på mitt liv. Det enda som är kvar är packningen till Norge. Svårt att packa när man inte vet när man ska åka hem. Blir kanske en del att tvätta när jag är där borta? Jaja, det är pengar iallafall och man ska ju trotsallt leva. Bit ihop och kör hårt alltså!

 

Snackade lite med syrran förut eftersom vi planerat lite kräftskivastuk nu till helgen. Jag hemma, hon hemma. Eftersom jobbet ringde så fick jag hoppa av och ja, hon klarar ju sig själv stora tjejen. Pratade även om alla mina saker som är i huset. Min plan var ju inte att ha alla lådor framme i huset och hoppas att dom försvann av sig själv i ett halvår. Min plan var ju att flytta dom till C där vi skulle börja något tillsammans. Men som sagt, det blev inte som planerat!

 

Så varje gång jag är hemma så försöker jag alltid göra något, för jag kan inte leva i ett förråd och jag skojar inte när jag säger att mina saker är ÖVERALLT. Även om syrran inte sa "Kan jag snälla få plocka bort din skit?!" så tog hon det mer som typ ett ansvar, att vi blev liksom ett team. Jag uppdaterade henne om de hon kan göra när hon är här hemma och vad jag tar innan jag åker. Och det kändes bra, att fråga om hjälp utan att ens behöva säga kan jag få hjälp. Även om man inte pratar om det så vet vi nog alla att jag behöver hjälp med detta. Och alla vet nog att rör någon något som är mitt så går dom in på ett farligt revir. Jag har mycket att jobba med att fråga om hjälp, att säga nej. Denna gången kändes det jävligt bra att få hjälp utan att det blev påtvingad känsla av det. Vi möttes halvvägs och det känns skönt att jag får hjälp med detta. Det blir liksom ett stort stöd i min fantastiska oplanerade framtid. Det har trotsallt bara gått en månad, och jag hade planerat år med denna snubben. Försök radera den framtidsplaneringen som typ syns vart man än går!

 

Jag vill iallafall säga tack till alla som har hjälp mig denna sommaren och funnits där för mig. Som sällskap när jag inte klarat av att vara själv och även sysselsättning med aktiviteter om dagarna. Hade inte NI funnits där denna sommaren så hade min Livs första semester gått åt att gråta mig till sömns och sörja något som inte är värt att sörjas för. Så tack alla ni där ute, när era framtidplaner går i kras och allt kommer som en chock, då finns jag där för er. I vått & i torrt!

 

Nu ska jag släcka ner hela huset för att snart gå upp igen och packa i min norgepackning i väskan och fara igen. Kan ju bara hålla tummarna att man kan få ta och mysa lite under helgen trots mycket jobb. Sömn är överskattat ibland, dock är jag den som behöver min sömn för att funka. (Idag var irritationen hög, efter lite sömn var jag pigg & glad=dålig nattsömn) Kan ju tillägga att jag var upp kl 7 imorse och la i tvätt och sen somna om. De ni, vuxen poäng. Aja, nu ska jag iaf stänga ner här och försöka sova.

 

Ha de bra så länge, jag återkommer nog snart igen!
Saknar bloggen!