Hello!

 

Ja, idag var första gången på länge jag kände mig till freds i mig själv. Under en arbetsdag. Har på senare tid tagit min stress till en ny nivå. Jag trodde inte att jag var den som skulle få spänningshuvudvärk av stress. Trodde inte att det var möjligt för fröken, men tydligen så kan det hända även mig. Jag har alltså spända muskler i armar, axlar och i hals/nacke. Detta resulterar i att jag får huvudvärk from hell som inte vill försvinna efter en sovstund. Detta kommer oftast när jag tänker på jobb eller när jag är på jobbet.

 

Mitt yrke i sig är inte stressande, det är andra faktorer som gör att det blir som det blir. Tusen tankar om att den som får behandling inte ska bli nöjd, att jag gör något fel, att jag inte ger tillräckligt av mig själv, nu gjorde jag för kort tid, nu råkade jag säga något som hade med saken att göra men kanske var opassande, vad vet jag. Det har ju dels med min självkänsla att göra. En STOR bov egentligen. Sätta värde på sig själv. Det gör ont, för man tror inte på sig själv. Eftersom man hela tiden förändras och omgivningen blir alltid annorlunda, så lär man sig efter ett tag. Att släppa lite på tankarna, att göra det man ska och det man kan för att sedan låta det bara vara. Mer än så kan man inte göra. Denna hösten har jag jobbat en hel del och tiden FLYGER förbi så jag känner att mitt kontrollbehov är som bortblåst, jag är en förvirrad höna. ÄNTLIGEN har jag kommit underfund (?) med vad jag behöver göra och det känns otroligt bra.

 

Är i och för sig tillbaka i min WHAT-TO-DO-LIST men det är i en mer realistisk bubbla nu. Skriver de saker som är realistisk för Anna Molander att göra under en dag, en vecka eller månad. Små mål som jag vet att de kommer att bli gjorda. Det jag sedan behöver lära mig är att inte lägga saker som en stor tyngd på mig när det inte blir gjort. T ex om jag har en pall som jag vill ska bli vit. Så är det inte hela världen om jag gör det vid nästa tillfälle jag tänkt det. Acceptera mina brister liksom.

 

Så nu har jag gjort en lista för vad jag ska göra när jag kommer hem. Behöver ha saker gjorda och det är realistiskt att få det gjort. Har även lagt till en eller två saker som inte är så viktiga men som kan vara för skojs skull. Det är lite lycka i att finna tillbaka till sig själv och känna att man är med i matchen. Jag utmanar mig själv när jag gör såhär eftersom jag är en slarvmaja (läs OSTÄDAT RUM FYLLT MED FLYTTLÅDOR!!!!!). Men det är utmaningar som jag kan göra utan att behöva prestera för någon annan. Fast det värsta är när jag gör sånt här och känner att 'fan vad bra jag är!', så vill ju jag berätta för någon om det för att jag vill visa vad duktig jag varit. Tagit ett stort steg med mig själv att försöka hålla mig städat och iordning. Då kommer det oftast något negativt tillbaka till mig eller ett litet ord som kan total vända mig till att jag aldrig mer vill göra det. För när personen säger det ordet eller säger fel sak, då vill jag bara vända mig om och säga ALDRIG igen samtidigt som jag vill. En sån sak är t ex min vikt. Jag mår inte dåligt av att vara stor kvinna, kan ibland tycka att jag ser otroligt vacker ut. Men sen om jag t ex säger att nu ska jag ta tag i detta, styr upp allt hur jag ska ha det och känner att nu är försöket i 110%, KÖR PÅ PALAA! Då kanske någon säger "Ja men det är väl bra om du loosar några kilo" eller tar för givet att jag är onyttig i maten. Då vill jag bara falla ihop, krypa under täcket och inte komma ut förens världen har förändrats efter min bild.

 

Jag är inte onyttig om jag får säga det själv. Äter väl som en och en annan Svensson mer eller mindre. Helst hemmagjord mat då halvfabrikat och annan "färdig mat" oftast smakar som en skosula. Mitt problem är nog mest att jag inte rör lika mycket på mig som jag borde och äter för DÅLIGT/LITE samt att jag har en goo stressnivå i mig kropp. Sedan jag började komma närmare "vuxenlivet" med jobb och allt annat, så har jag blivit mer stressad. Jag har bråttom med livet och jag är 22½ år gammal. Jobb, hund, pengar, pojkvän, villa och varför inte barn på en och samma gång? Så går mina dumma tankar ibland. När man är 22 år så ska man inte behöva tänka på att skaffa sig en framtid. Man ska leva i nuet och ta vara på chanser man inte kan ta senare. Go crazy bananas i Magaluf eller dra till asien och rida på elefanter. När jag slutade skolan så var det bara jobb och bygga ekonomi som gällde. Detta med nöjen det finns inte ens på min karta. Det jag vill säga med min vikt är att den är stillstående och kommer nog vara det tills jag får ur mig lite stresshormoner. Senast jag gjorde något som fick axlarna att landa, det var när jag och syrran var på Kreta i maj. Någon som behöver åka på semester kanske?

 

Jag är en väldigt trög person om jag får säga det själv. Väldigt positiv, oftast glad, social, en person många gillar men ack så trög! Det tar otroligt lång tid för mig att komma in i saker. Speciellt när det har med mig själv att göra. Saker som rör upp känlsor och minnen, ingen big hit people! Men de får gångerna jag kommer igång och faktiskt gör det, så känner jag mig så förbannat bra. Jag gjorde det.. Jag klarade av att ta tag i något jag dragit på så länge att det är en börda så fort ögat läggs på lådorna. Oftast tänker jag FENG SHUI, bra energier i rummen. Allt gammalt som gror skapar dåligt energiflöde. Därav lite mer trög än normalt. Så nu känner jag mig mer energifylld och mer laddad att ta tag i saker. Jag ska ha en måltavla på högst TRE SAKER som ska genomföras. REALISTISKA MÅL. Och inte stressa mig själv att komma dit, låt processen ta den tid den behöver.

 

Nu har jag verkligen haft en INTERVENTION med mig själv. Satt mig själv i skamvrån och tänk dig för nu Palaa innan du gör något mer. Stopp på belägg, stressidentifikation tack! Nu gäller det bara att hålla lågan uppe och vid liv. Det tips jag vill ge alla andra där ute i cybervärlden är..

 

 

 

Har säkert flera kloka ord där innanför pannbenet. Men det får jag ta och skriva en bok om istället. Jag hoppas ni inte blev skelögda av all text jag öste ur mig nu men jag hoppas däremot att av mina misstag och mina brister att ni lär er något av dom. Att lära er älska er själva t ex. Det är så otroligt viktigt. Har för övrigt boka synundersökning för att UTESLUTA det ifrån min spänningshuvudvärk. Men ändock förbereder jag mig på glajjor. Aja, nu ska jag iallafall försöka krypa ner i sängen. Imorgon är en ny dag med nya tag. Godnatt på er allesammans!