Hello!

 

Ja, nu sitter jag här och stooortjuter i soffan. Vet inte om det är för att jag är lycklig eller om jag är ledsen. Det känns som en kombo för det bara väller ut och jag känner liksom ingenting. Min bästa vän på jobbet har fått jobb hemma i Sverige!! Som hon kämpat för att komma hem och äntligen har hon kommit ett steg på vägen! Det förtjänar hon för allt hon har gjort för jobbet och för oss andra. Hon är en klippa och det är väl kanske därför jag blir ledsen, för jag kommer sakna den där klippan man simmar med eller tar promenader med.

 

Hon försvinner ju inte ur mitt liv bara för att hon byter jobb. Och glad ska jag vara för det. Man får vara glad för det man har och även om det blir ett tomt hål i rummet i Personalhuset så finns hon ju alltid när man kommer hem. På andra sidan gränsen. Det känns typ som att jag förlorat en av mina bästa vänner, fast jag inte har det. Men det kanske är mest för att hon var min bästa vän på jobbet. Som förstod mig och lyssnade på mig. Kunde vara öppen utan att dömmas eller känna mig rädd för att säga vad jag tyckte. Hon har en stor plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha. Må vår kontakt aldrig ta slut och må vi dela livet tillsammans på distans. Jag kommer att sakna dig, mami!

 

Nu har jag lugnat mig litegrann. Det är lite svårt att smälta men samtidigt sån total lycka. Jag ska i denna stund försöka vara positiv för hennes skull. För detta förtjänar hon verkligen. Nu ska jag ge mig fan på att nå mina mål. Finns inget annat att kämpa för än sig själv nu och vad är man inte värd om inte sina mål? Nu ska jag göra en måltavla, jag ska nå mina mål och jag ska lyckas!

 

Ur några tårar kommer lite power, så nu känns det bättre. Nu ska jag städa klart hela huset, så slipper jag sitta här på onsdag och känna "HUR SKA JAG HINNA INNAN JUL?!". Ha en bra kväll allesammans!