annapalaa -

Vad hände med det som var viktigt?

Hello!
 
Ja, då sitter jag här i personalhusets vardagsrumsoffa och ska sätta på en film. Vet inte vad jag fick för dipp när jag skulle hem riktigt. Det blev lite snurrigt och det blev lite illamående och lite bajjamajja och lite konstigt i hela mig liksom. En liten kort stund efter toalettbesöket så kom världens törst i min strupe. Jag tror aldrig jag känt sånt begär efter något drickbart förut. Det var liksom inget sött jag ville ha, utan riktigt törstsläckande. Fick bli citronvatten, otroligt nice. Nu känner jag mig helt slut och jag kan inte förstå varför. Har inte haft en tuff dag på jobbet precis.
 
Ibland hamnar jag i mina djupaste tankebanor där inne längst in i hjärnan och kommer på en massa saker som för mig är viktigt. Jag tänker varje gång "Det där måste jag göra! Det vore grymt" eller "Jag behöver detta för att må bra, det är ingen big deal. Skriver upp det sen!", men jag kommer aldrig till att skriva ner det. Och jag kommer heller aldrig till att göra det. Listan jag skulle skriva om saker jag vill ha som tar sin tid att spara pengar till. Dator, jacka, skor, mobilskal, plattång etc. Jag har inte ens en plattång, hallå? Hur ska jag klara av partylivet när jag ännu är ung utan en sådan? Man kan ju göra tusen frisyrer liksom. Kan inte gå all natural varje gång.
 
Jag kom på att tänka på det förut. Det jag döpt detta inlägg till. Vad hände med det som var viktigt? Är det för mig inte tillräckligt viktigt för att minnas eller är det så att jag är i en sits i livet där jag kanske är omedvetet stressad och inte riktigt vet vad jag vill med mitt liv? Sitter jag kanske i en gryta och åker runt och runt och runt och kommer liksom ingen vart i mina tankar eller i mitt liv? Allt är ju bara funderingar och i alla funderingar kan jag finna alla svar. Gäller bara att fundera lite mer, fast i en postitiv bana. Jag vet att när det blir negativt så kan jag säga att tredje världskriget bryter ut i min hjärna och jag vill bara lägga mig under täcket resten av mitt liv. Alla har vi bra och dåliga dagar, och just idag har jag turen att vara positiv i mina tankar. Även om jag är trött.
 
Ibland tänker jag tillbaka på när jag gick i skolan uppe i Sunne. Jag tror det var en av mina bästa år inom skolvärlden. Än så länge. Allt gick ut på att må bra, finna ro och hälsa i sin vardag. Allt handlade om vad jag kände i mig själv, om jag kände mig själv och hur jag vill att jag ska vara. Om att göra rätt val för att jag skulle må bra och inte göra någon annan till lags. Våga säga nej. Våga visa att jag också kan vara bäst på saker. Våga var sårbar och fråga om hjälp.
 
De senaste veckorna har jag upptäckt mig själv som jag var för ca ett år sen. Fast i en annan människa. Lite med i matchen och lite vilsen på planen. Allt är så identiskt att jag vet känslan den andra personen känner när man t ex plockar undan saker från bordet och den personen inte ser det. Känslan av att ha otrolig koll på läget vart saker är och sedan har någon varit där och rört om ordningen som man själv hade i hjärnan. Penga frågan är något som alltid kommer att krampa i min mage så länge jag lever på de timmar jag gör. Kommer det räcka till det, kommer jag kunna spara något till det. Ska man behöva leva på nudlar för att kunna unna sig annars? All denna oro som ständigt finns i kroppen, den hade jag för ca ett år sen då jag bara sov om dagarna. Ju mer jag har sett mig själv i en annan människa, desto mer ser jag vad jag behöver göra för mig själv. Och påminna mig själv om känslan av att ha saker gjorda så känns allt lättare. Men just nu man sitter i djävulens båt i tanksjön så blir man blind och energin försvinner fortare än vinden vänder.
 
Jag är glad att jag ger mig själv chansen att "försvinna" ifrån allt och alla. Det får mig att koppla bort och koppla av. Bäst av allt är att varken dator eller mobilen är i närheten av mig då. När jag försvinner. Det är inget farligt med att försvinna, det är bara att finna ro i sig själv och inte behöva tänka på något annat än sig själv. Alla behöver det ibland. Det kanske låter väldigt egoistiskt att ge sig själv en dag att inte vara kontaktbar, men det är mer än guld värt. Iallafall för mig, eftersom jag är en person som alltid ska vara tillgänglig för alla enligt mig själv. Kom fram till att jag ska släppa lite Facebook och ta tag i bloggen istället. Här kan jag uttrycka mig utan att någon ska behöva tänka "Aaah facebookstatus yeah", haha! Sedan mer instagram. Det är ju blogg och bild som är något jag älskar. Det är en sak att skriva upp på min viktigt lista. Och vet ni vad? Jag skriver upp det direkt som en påminnelse i min telefon, för jag ska påminna mig själv varje dag att skriva av och släppa ut mig själv. Steg ett! Sen gör vi listor, haha!
 
Jag hade egentligen tänkt att se på en film nu och dricka min OTROLIGT goda blåbärsmjölk. Men det får nog vänta tills imorgon eller till typ när jag känner att jag har tid. Ta sig tid till att blogga ur sig känslor vs en film? Kanske blir en film när jag känner att jag inte har något jag vill bara spy ut. Hade tänkt se en ny film jag köpt som jag & Sanna såg hemma hos henne för kanske ett år sen om inte mer? New year's eve heter den och handlar om olika människor i olika situationer där dom finner kärlek, får nya chanser och finner nya vänskaper. Jag minns att den var bra och att den var så bra att jag började gråta. Sevärd film helt enkelt!
 
 
 
Nu ska jag nog ta och stänga av datorn, som får sova i vardagsrummet i natt, medans jag går in till min madrass på golvet och skriver lite på telefonen. Jag provar att skriva imorgon igen. Det här var skönt. Att få skriva av sig och inte behöva skriva det på Facebook för att folk ska se. Här kan jag smyga lite grann och den som är nyfiken kan ju läsa själv. Hihi, det blir en tidig dag imorgon så vi hörs när jag kommit hem igen! Godnatt på er folket!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback