Hello!

 

Ja, idag är det fredag och idag ska jag stääääda. Städa, städa varje fredag och så varje juuuul, det tycker jag är kuuul. Men innan jag börjar ta tag i mitt hem så ska jag lämna det skitigt, dra till Forshaga för att skriva in mig på Arbetsförmedlingen. Fann inte min fantastiska viktiga pärm men jag får klara mig med de papper jag har. Ska även försöka skriva ett cv och skicka in till ICA. Men som sagt, jag tar med mig det jag har medans jag fortfarande försöker hitta min viktiga pärm.

 

När jag är färdig på arbetsförmedlingen så ska jag självfallet ta mig en tur på bandet. Det positiva med detta är ju att jag faktiskt ställer kravet på mig: ska till handla eller ha ett annat ärende i Forshaga, träna! Tror att jag får ta det där med myrsteg för att det inte ska dö ut. Har många gånger varit i tankarna att ska jag till Karlstad så ska jag också träna, men det tror jag kan bli lite för mycket. Får försöka meer på hemmaplan med promenader tror jag. Tränar rumpan mycket nu så vi får hoppas på att Nicki Minaj framträder snart, haha!

 

Pratade nyss med pappsen och hade lite avstämning ang pengar och kommun och jag vet inte allt. 6 minuter och 32 sekunder där det viktigaste kom fram men med en massa brus. Folk som pratade i bakgrunden som pratade högre än vad han gjorde. I slutet hörde han inte riktigt vad jag sa pga dålig kontakt där borta. Även om det bara varade 6 minuter och det var väldigt mycket störmoment så var det väldigt skönt att höra ifrån honom. Vet många gånger när folk frågar hur jag bor och jag säger som alltid att jag bor med pappa fast han inte är hemma, så jag bor typ själv, så vet jag inte riktigt om det är för att jag vill vara ärlig och säga: Jag är 23 år och bor med min pappa. Eller om det är så att jag vill visa att jag klarar mig själv och jag bor själv eftersom han inte är hemma. Eller ja, att jag är vuxen och bor själv men pappa kommer ibland. Sanningen är ju den att jag bor hemma hos min pappa som inte är hemma ofta, så jag mer eller mindre är själv jämt. Och kunde jag ändra på det så skulle han vara hemma oftare. För jag saknar honom mer när jag bor ihop med honom än när jag bor själv, eftersom jag märker av när han kommer och går.

 

Min och pappas relation har förändrats väldigt mycket sedan jag kom hem. Inget blev ju som jag planerade och det har jag ju bara mitt ex att tacka för. Kan ju egentligen tacka honom för att det inte gick längre än vad det gjorde för vem vet vart jag hade varit idag om det förhållandet fortsatte? Men min papi han tog mig under sina vingar igen utan att blinka. Under de år vi bott "tillsammans" har han inte frågat en enda gång om jag ska flytta någon gång eller om framtidsplaner för mig. Och nu när jag sköter det mesta här hemifrån när han är där borta, så får jag många gånger visa att jag skulle klara mig själv utan några som helst problem. Fast jag ser inte själv att jag gör det, men tror nog han sitter där borta och tänker att "Anna grejer detta utan problem!". Även om han inte säger det. Vi har kommit varandra närmare på jordklots avstånd av dessa år vi bott tillsammans. Och det är jag väldigt glad för.

 

Nej, nu kan jag inte sitta här och sakna för mycket efter pappsen. Dags att börja ta tag i livet igen och lämna bubblan för en stund. Packa väskan och dra till arbetsförmedlingen nalkas, ha en bra dag allesammans!