Hello!

 

Ja, nu är jag vaken igen. Egentligen för tidigt om man tänker på vad sent jag la mig. Men, man kan inte ligga och slöa! Det kan vi göra sen när jag tagit tag i de vikigaste sakerna idag. Jag ska till mormor och morfar där jag ska finna lite arbetsro för plugget. Inget städ eller tvätt som kan hindra mig. Plus att dom inte är hemma och bjuder på kaffe så det får jag fixa själv. Sedan ska jag lämna lite saker jag köpte åt dom när jag var i stan i fredags.

 

Men innan jag åker dit ska jag gå och rösta. I år har det varit väldigt hysteriskt kring valet, kan bero på att det är en massa att kryssa i men ja, det är ju typ såhär varje val. Det är första gången jag röstar på ett parti. sist jag röstade blev det blankt, alltså jag gick inte ens dit. Så nu ska vi se om min röst är en av de som kan avgöra Sveriges framtid.

 

Nu bär det av, ska bara packa allt som har med plugg att göra! Vi hörs senare!

Hello!

 

Ja, minsann har jag mina luckor och jag finner ibland stunder där jag skriver av mig. Kanske ska ta och sluta ursäkta mig själv hela tiden, jag skriver ju trotsallt när något vettigt ska komma ur mig? En sak jag lärt mig ikväll trots att jag är sjukt trött är att jag ska ALDRIG sluta blogga. Det är så kul att gå tillbaka och läsa allt man gjort. Läsa, minnas och känna tillbaka allt man kände då. Good times and bad times.

 

Läste nyss ett inlägg ifrån 2007 där jag började umgås med Jokki. Det är så jag kallar honom här och om han nu en vacker dag skulle läsa bloggen, så vet han vem jag pratar om också. Förr så skrev jag mer vågat och öppet. Ibland skrev jag saker som var väldigt överdrivna men kanske till en viss del var sant. Ville nog bara spice it up i texterna. Men något i just det inlägget jag läste, så blev jag alldeles varm och glad på insidan. Under den tiden vi umgicks så hade vi "vår grej" och det var yatzy. Inte yatsy med tärningar, papper och penna, utan yatzy som fanns gratis på någon internetsida som man kunde köra varannat kast och så avgjordes matchen när en person hade valt alla sina alternativ. Då var jag 16 år och var ett braceface. Just den "flingen"/"romansen" jag hade med honom då, kan jag säga att jag mer eller mindre levde väldigt mycket på. Visserligen levde jag alltid på kärlek, när jag träffade någon då. Man hade mycket mer känslor och var mycket djupare i dom än vad jag kan tycka att jag är nu. Nu kör jag mest på hur kommer det sig att det är si och hur kommer det sig att det är så. Det är inte riktigt samma känslor.

 

Ibland önskar jag att vissa saker man hade förr, alltid ska finnas. Man kan ju inte gå vidare om man inte släpper taget, men alla sådana där saker som fick en att få en syssolös helg att bli rolig. Folk ringde när de var berusade och ville bara prata om liksom ingenting. Minns en kille, han tyckte det var konstigt att jag inte blev sur när han ringde mitt i natten. Klart jag inte blir sur när någon ringer mig för att bara få prata. Speciellt om jag är intresserad av killen, då kände man ju sig speciell. Nu ringer ingen när de är ute på galejj och jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det faktiskt. Har man kommit i en ålder där man inte ringer på fyllan pga att folk ska tro en massa om en då eller är det bara så att de som ringde förr inte har något intresse av kontakt med mig även de nya människorna jag möter och pratar med? Nu ska ju tilläggas att de flesta som ringde förr, har nu flickvänner, kanske barn och antagligen hus. Eller läser på universitet.. kanske har flyttat pga jobb. Släppt taget och gått vidare med sina liv. Det har ju jag också gjort. I can't blame them. Men jag minns, glömmer aldrig och saknar det! Jag saknar er där ute och jag är glad för att ni kommit långt i era liv! Även om vi inte längre pratar.

 

Sitter och lyssnar igenom alla låtar man lyssna på när man var yngre. Daloz, Fonky Fresh, An2n & Affe. Alla gamla goa underground hiphop låtar som bara tar mig tillbaka till förr. Jag är inte en person som lever i det förflutna, men jag tänker ofta tillbaka på hur det var och med de superminnet jag ärvt så minns jag saker i detaljer. Minns precis vad jag hade för kläder den kvällen jag och Sanna skulle hem till Niklas på fest. Svarta ballerina skor med blommor och ett smycke framtill, svarta piratleggins med spetskant, ett vitt linne från Kaxs (Kappahls barn märke) och en vit tunn tröja med randigt stickmönster och diamant knappar. Minns att vi satte oss vid "barnparkbänken" dom hade då vi var yngst och var blyga. Där satt vi, jag, Sanna, Niklas och Freddie. Jag minns hur vuxen jag kände mig när jag umgicks med Jokki, kände mig som en flickvän men vi kom aldrig till den punkten där det bestämdes. Det tynade ut och kom igen, flera gånger i olika perioder i flera år. Jag minns när jag var tillsammans med min första kille, Simon. Han var 194 och väldigt smal kille. Spelade handboll i Skåre och ja, han var ju något som alla tittade på. Något alla ville ha, more or less. Jag trodde inte i hela min värld att han skulle bli min och ja, jag kände mig lyckligt lottad! På den tiden gick jag på konfirmationsträffarna, vintertid. Även under den tiden så köpte mamma sin svarta merca. Jag minns alla bra stunder och jag minns alla dåliga stunder, men jag är så himla tacksam att jag minns allt!

 

Pratar inte med någon av dessa killar nu för tiden, men jag vill ändå säga tack. Tack för att ni lärde mig vad känslor är. Tack för att ni lärde mig vad jag ska tycka är rätt eller fel i relation med en partner. Tack för alla stunder vi haft, bra som dåliga. Tack för att vi har skrattat och gråtit, bråkat och stöttat. Tack för att jag fick vara en del av era liv, även om det inte var långa stunder. Tack för all erfarenhet ni gett mig. Tack. Återigen tack.

 

Även om de kanske inte läser detta, så känns det ändå bra att få ha tackat. Känns som jag släppt det som har hållt mig bitter till olika saker. Som jag sedan har pikat någon av dom för. Vet många gånger jag har pikat för att de ska känna samma smärta som jag känt löjlig som man är, men det är över nu. Nu släpper jag taget om det gamla, bittra och tråkiga. Ni trotsallt gav mig mer lärdom än smärta. Som en av de gamla goding låtarna säger.. "Mamma säger det går många fler bussar". Och det är ju sant. Den rätta kommer, när tiden är inne för det.

 

Nu blev jag djup, mitt 23års djup. Inte mitt 16års djup eller mitt 19års djup. Mitt mer mogna jag har ju öppnat en hel del av det förgångna som väldigt många inte läst men som finns längre bak i denna internetdagbok. Det jag skrivit tidigare är inget jag vill ta bort, för det visar vem jag varit. Och jag var en riktigt tuff brud förr, eller ja.. det var ett tufft skal med en mer förvirrad och känslig insida. Nu vet jag att jag ska visa alla mina sidor, nu finns inga skal. Inte ens när det kommer till att ses första gången. Det är mycket Take it or leave it över mig nu. Passar det inte så är det bara att gå vidare. För varför ska man behöva krångla och dryga ut på tiden när man kan vara öppen, rak och ärlig från början?

 

Nu blev det ett långt inlägg och jag tänker inte ens kolla igenom om jag stavat fel eller skrivit konstigt. För det är såhär mina tankar har kommit ut. Svart på vitt. Nu ska jag återgå till livet utanför bloggen och ta en lååång tupplur innan klockan ringer igen. På en söndag. Livet fortsätter. Sov gott på er allesammans! Godnatt!

Hello!

 

Ja, man kanske ska börja med att be om ursäkt. Skrev inte innan jag åkte och jag skrev inte när jag kom fram och här har ni undanflyckten till varför. När jag satt hos mormor och morfar så gjorde jag en uppdatering på datorn, vilket tog min tid ifrån att göra det jag skulle. Så vad gjorde jag då istället? Jag ringde farmor och sen ringde jag mami. Med jämna mellanrum kollade jag även täcket och lakanen jag tumlade. Kollade även genom min kalender samt lite program på kanal 5. Men sen blev klockan mycket, det tar lite tid att tumla faktiskt. Så jag åkte hem när täcket var klart.

 

Där nalkades packning av Norge, som alltid kör jag i det sista (en annan anledning till det är att då kan jag inte nojja över att jag glömt något, utan bara gilla läget!). Sedan tog jag mig en dusch och hängde en tvätt. Kollade så allt var med eftersom jag skulle ta turen förbi mormor med brev etc. På väg mot Norge gjorde jag ett stopp i Grums för att ta vara på tid jag inte annars har, som jag samtidigt har men ja.. ni fattar kanske? Känslan att man inte har tid fast man har det och man fattar inte själv att man har det.. Iallafall så gick jag in på Ica och handlade lite norgeföda sedan bar det av till Mattsson's. Hälsa på familjen, Enok och lånade toaletten litegranna. Sedan bar det iväg mot Norge och jag var väl framme tio i 11 tror jag. Kände att det var bättre att fixa sängen och dola för sömngång istället för att dra upp datorn och krångla runt tills klockan blev mitt i natten. Där har ni mina reasons varför jag inte skrev något. Haha!

 

Nu har jag precis placerat mig i sängen. Gjorde en liten möblering också så jag hoppas jag sover bättre. Vet inte om det är luften eller om jag typ gått på högvarv de senaste dagarna, för idag ville jag inte gå upp. Tvingade mig upp mer eller mindre. Så i natt hoppas jag på bättre sömn. Har varit lugnt på jobbet idag men mycket datajobb så hjärnan var lite slut där en sväng. Har idag kört på övertid och googlat runt på en massa grejer om hör jobbet till, haha! Så nu gav jag mig själv en klapp på kinden och sa "Nu är det bra Anna!". Så jag ska försöka mig på en film eller sova. Vi får se vad det blir.

 

Blir lite lätt förvirrad när jag är i Norge, vill allt och inget så försöker mest känna efter vad jag vill och göra det. Än att strunta i det. Så idag har jag överfört de bilder jag ville, tog kort på de jag skulle, grävde info, gjorde förfrågan på litteratur jag ska ha till Samhällsplaneringskursen.. Ja, jag måste nog klappa mig själv på axel and call it a day! Bra jobbat Anna, mycket gjort fast du inte kollat på TO-DO listan!

 

Jag vet att det är små steg jag tar, men jävlar i min lilla låda, vad det är skönt att komma tillbaka till sig själv måste jag säga. Såhär tätt bloggade jag inte för en månad sen. När det mesta lagt sig ska jag nog unna mig en mini semester för mig själv. Gäller bara att få in rätt tidpunkt. Stället spelar inte så stor roll, bara jag får strosa runt för mig själv, läsa lite bok och bara vara. Självklart, det kan man väl hemma eller hur? Men det är något med att komma bort och få vara själv. Den tillflykten kunde jag göra när pappa bodde i stugan, för där vill ingen vara på vintern bland mössen. Där fick jag vara för mig själv och göra vad jag ville. Underbart med egen tid, synd att man inte värderar den mer!

 

Nu ska jag släppa mina jobbtankar och mina jag-har-saker-att-göra-tankar för en film, eller kanske sömn? Ska iallafall slappna av. Ni får ha de så bra där ute och sova så gott! Godnatt!

 

 

Hello!

 

Ja, nu sitter jag och inväntar att tvätten ska bli klar. Då ska jag hänga den och därefter åka till mormor för att tumla täcke. Har haft fullrulle med tvätt och städning sen i måndags. Det har blivit otroliga resultat men idag har den där glöden varit som bortblåst. Jag gissar på att det beror på att jag åker mot Norge ikväll. Inte så taggad att åka dit men det är pengar och Anna behöver pengar. Och eftersom min glöd har tagit någon form av latmask-jag-vill-inte-jobba-mer-semester så ska jag försöka göra en massa "datajobb" istället.

 

Ska ringa Forshaga Kommun ang vikariebanken, jag och min kusin har gjort på olika sätt så ska kolla upp vad jag behöver göra för att komma in. Sen ska jag söka ett jobb farmor hittade i tidningen (Tack Lennart som hittade och tack till dig farmor för att du ringde och berättade!) och så kan man ju bara hoppas att det blir något där. Ska även kolla upp böcker som jag kommer behöva i kursen som börjar i slutet på September. Kom bara in på reserv på alla program och de kurser jag sökte så var det bara en jag kom in på, Samhällsplanering. Även om det bara är en kurs på 4 veckor så är det ett steg i rätt riktning! Jag vill tillbaka till skolbänken och det är dit jag ska! Ska även slå en pling till jobbet och se hur det ser ut imorgon innan jag åker härifrån. Så vet jag om jag ska ha panik eller inte om jag försover mig, haha!

 

Vad har jag nu för planer när jag kommer typ inte göra ett skit denna hösten? Jo, de ska jag tala om! Jag ska fortsätta rensa tills huset ser ut som ett Anna-hus! Sen ska jag massera och är det så att jag får ihop några stammisar så blir det nog att starta ett företag som jag har vid sidan av det jag vill göra annars. Kommer jag in på skolan så har jag ändå ett jobb att luta tillbaka till. Jag ska söka aktivt med vikariejobb på dagis och förskolor. (Shame on me som säger dagis, man får ju inte säga så längre. Men dagis forever and ever people, iaf om ni frågar mig). Sen ska jag försöka sälja av allt jag äger, och det är ju asmycket! Ska nog vara lite hundvakt också, kanske ska starta någon form av hunddagis med farmor? Hon kan ta alla småttiga och jag tar de stora vovvarna? Haha, vore ju underbart men sätt fokus på en sak du vill och genomför det!

 

Nu ska jag nog kolla hur det ser ut för tvätten i källaren, måtta du vara klar snart! Jag hojtar nog lite senare, innan jag åker eller när jag är framme! Ha de bra så länge!

Hello!

 

Ja, nu börjar allas semesterdagar ta slut och återgå till vardagen med alla rutiner som som hör till! Jag bär också på den där rutinkänslan. Ni vet den där som man känner, äntligen tillbaka in i en bana jag kan känna mig trygg i och allt känns sådär NORMALT. Men det roligaste utav allt är, att jag har ingen rutin. För jag har nollkoll på hur min framtid ser ut. Men ändå känner jag "ordning och reda, löning på fredag". Det känns så häftigt att här står jag, frivilligt, med mycket mindre i månaden och mår bra av det?! Jag har ingen panik över att jag kommer ha mindre pengar i slutet av månaden, ingen panik att jag måste in på skolan, ingen panik med någonting faktiskt. Och jag tror det är väldigt viktigt att jag håller mig till den bubblan, annars får jag säkert panik. Nu har jag gjort ett aktivit val och kan därför jobba efter den. Vad vill jag göra nu? Vad är mitt nästa drag i spelet?

 

En sak som faktiskt känns lite sådär småfantastiskt, det är att jag kan se alla möjligheter nu för saker jag vill göra. Fixa med mitt rum, pyssla med mina möbler, se en film, blogga, läsa en bok, fixa med smink och naglar och hår.. you name it. Allt sånt som jag känner är kul att göra kommer liksom tillbaka mer och mer, tror stressen börjar lägga sig nu. Innan kunde jag bara ha viljan men aldrig orken och framförallt INTE tiden till något sådant som pyssel. Men nu när jag får en klarare bild så kan jag ta en hel dag och läsa en bok jag gillar, eller pyssla runt i huset med dammsugaren. Idag städade jag klart ett rum i huset.. det har inte jag gjort under de 1½ året jag har bott här. Förstår ni där ute i cyberspace vilken fantastisk förändring detta är?

 

Livet handlar inte om pengar, för pengar kan inte göra dig lycklig i slutändan när du bara står där med sedlar. Vad ska du göra när du har köpt allt du vill ha? Jag är så nöjd över mitt val att gå ner i timmar för det gör så stor påverkan på mitt välmående. Jag passade inte som pendlade person, för det fanns inga normala rutiner. Varken när jag låg borta eller när jag kom hem. Rutiner är mitt liv tillsammans med mina älsklings post-its och min kalender. Ordning och reda, allt lönar sig varje fredag. Jag kommer slita för mig själv och ingen annan framöver. Ingen kan leva mitt liv förutom jag och bara jag kan genomföra alla saker jag vill med mitt liv. Åååh du fantastiska känsla! Må du stanna tills imorgon, då ska jag ta hand om mitt rum igen!

 

Nu efter en semestertur till Stockholm så har jag försökt vara med mig själv som jag var förr, när jag bodde i Sunne. Se på en film själv utan att ha datorn framför ansiktet, mobilen i närheten osv. Bara jag och filmen liksom. Det har känts så bra för jag har SETT filmen och inte slötittat på den. De små stunderna så är jag med mig själv, helt och hållet. Det har gett mig typ som lugn och ro i själen, fast i huvudet. Lugn i sinnet liksom. Inte vara på 40 olika ställen samtidigt utan bara jag och filmen. Det har varit nyttigt för mig och jag ska försöka hålla detta som en rutin, om det inte blir film varje dag så får det iaf bli 3 ggr i veckan.

 

Så.. vad har jag sett för bra filmer undrar ni nog. The great Gatsby, Forrest Gump, Good Will Hunting, Röjar Ralf, Kärlek på jobbet, The proposal. Bara en massa mysfilmer! Det börjar gå mot höst så det blir strax att fixa ihop mitt rum så jag kan se på film ifrån min egen säng och kan tända ljus överallt. Jag är så redo för hösten så det är inte sant. Åååh nej, nu går jag och lägger mig med denna fantastiska känsla i kroppen. Godnatt på er!

Hello!

 

Ja, nu händer det saker hela tiden känns det som. Sista uppbokade perioden i Norge och efter denna gången jobbar jag extra de helger jag vill. Det är lite av en befrielse faktiskt. Jag får komma hem och kan börja ta tag i mitt liv. Inte leva i en väska som packas om varannan vecka. Pendling på det sättet var ingenting för mig. Känns bra att veta det.

 

Börjar även få ordning på mitt rum nu, hur jag vill ha det osv. Det har tagit så mycket energi att det känns som att jag håller på att flytta härifrån. Det är ett tecken på att jag börjar forma min omgivning efter hur jag själv villl ha det, underbart! Har fått iordning själva byrån nu och den står på plats, HERREGUD! Den sitter som ett smäck! Lådorna fick jag inte börja med för pappa, han tyckte jag skulle lägga mig istället eftersom det blir norge imorgon. Så tar han de under tiden jag är borta, världens bästa papi!

 

Nu ska jag lägga mig och imorgon ska jag träna med kusinvitamin. Sedan ska jag hem och packa i bilen och sen ska jag mot Norge. Vi hörs people, godnatt!

Hello!

 

Ja, här sitter jag och har semester. Väldigt avslappnad och ska alltid sova ordentligt. Har dock ännu inte tagit årets dopp. Skämmigt nog är jag mer inne än ute, men det beror ju på vädret. Antingen är det så varmt så man svimmar, haha. Eller så regnar det och man ska vara inomhus. Men jaja, det är ju vad jag behöver annars skulle jag ju inte göra det, eller hur?

 

Har för övrigt tagit tag i mitt liv också. Gjort Aktiva val och valt bort vissa saker i min kost och kör mer all in nu än vad jag gjort tidigare när det ska vara nyttigt och starta nya liv både hit och dit. Jobbar med rutiner och börjar sakta men säkert bygga upp tränings rutiner. Även om det blir en liten inlines tur så blir det iallafall en tur. Acceptera saker, det är viktigt. Inte säätta press utan mer gilla läget och var glad för framstegen. Ingenting är omöjligt och i början kan man inte göra allt men man kan göra något!

 

Nu ska jag ta och städa litegranna, step by step. Vi hörs när vi hörs!

 

Hello!

 

Ja, nu var det ett tag sen jag skrev igen. Vill ta in bloggen mer i mitt liv och dela med mig mer av min vardag. Även läsa andras bloggar och ha de sådär blogg-mysigt som det var förr när jag hade skolrutiner. För att det skulle lätta på trycket så rensade jag idag bland de bloggar jag följt. Behöver inte följa runt 30 bloggar bara för att jag är nyfiken eller för att de har de senaste inom bloggvärlden. Jag ska följa för att jag känner att det är värt för mina ögon att läsa det. Kör lite my way or no way här, det känns som att det funkar.

Under en veckas tid har jag varit i kil och försökt ta hand om mig själv, jobba med mig själv och mitt inre. Det har varit lite sådär om det har funkat eller ej. Alex är världens gladaste hund som tar en del på krafterna så jag har inte funderat så mycket på mig själv. Eller så har jag det, fast omedvetet. Det har varit toppar och dalar med tanke på att jag varit helt själv i ett hus med en hund. Sociala-Anna behöver sin dagliga dos av människor. Men det är ju när man är själv som man verkligen gräver i sig själv och tänker FÖR MYCKET. Jag är ju duktig på att tänka för mycket, men jag tror aldrig att för mycket kan bli för mycket. Någonsin.

 

Slutet av den veckan så kände jag mig ledsen, kanske för det gick för fort eller kanske för att jag kände mig väldigt ensam? Det har hängt i som topp och dal sen jag åkte hem och det är bara en dag sedan!! Men det kanske är att jag inte riktigt är utvilad? Det är ju varmt ute också så det kan ju lika gärna vara det. Men jag har en god känsla nu när jag skriver.

 

Jag tror jag håller på att vända min dal till topp och det känns väldigt bra. Det kommer hända mycket denna sommaren även om jag ska vara ledig väldigt mycket. Har egentligen inget speciellt planerat mer än att jag vill på Fryksdalsdansen och sitta hemma i huset i väntan på svar ifrån Universitetet. Det är nog det som tar mycket på min energi fast jag inte tänker på det. Igår var min lilla syster på bal, idag önskar jag mig tillbaka till skolan igen. Jag är sååå taggad för skolbänken! Ge mig skolan igen!

 

Det är mycket att tänka på hela tiden och jag involverar mig mer än vad jag borde. Men det beror nog på att jag är som en stor glad hund, jag vill bara ge och ge och åter igen ge mycket av mig själv till andra! Anna palaa betyder ju faktiskt Go for it eller Ge tillbaka. Inte för att det har något med att ge mig själv till någon annan, utan mer tufft ge igen, men för mig handlar det om både och. BRING IT ON och ge tillbaka. Snart blir det nog en tatuering igen, men vad det blir då vet jag inte. Det är därför jag väntar så länge.

 

Nu ska jag nog ta mig en tur på min cykel. Första cykelturen för i år. Blir kanske bara en kortis, men det blir en tur ändå! Ha de bra ute i solen allesammans, det ska jag försöka ha!

 

 

Hello!

 

Ja, idag kan man säga att jag har gått on memory lane. Har kollat igenom fyra år av massa gamla bilder. Jag är mållös, lycklig, full av saknad och lärdom. Även om det finns vissa bilder och vissa stunder man helst glömmer för de är FÖR pinsamma för att minnas, så är det väldigt nyttigt med en tillbaka blick i livet. Inget år har varit det BÄSTA året, inte SÄMSTA heller. Alla år har bara varit fyllda med fram och motgångar. Utmaningar och lärdomar. Jag vet vad jag behöver eller snarare, jag har ännu en gång lärt mig vad jag behöver i mitt liv.

Jag upptäcker också vad det finns i mitt liv som jag inte vill ha, men omedvetet drar på. Det är väl detta som gör livet mycket mer intressant. När man kan se sig själv ifrån olika håll och hela tiden hitta nya saker man aldrig har tänkt på. Oftast har eller snarare ser jag mig som så självklar. Glad, pigg, rolig, schysst tjej som är som alla andra men ändå har något unikt att komma med. Men allt är ju inte så självklart när vi väl gräver lite djupare. Jag har de senaste året haft väldigt lätt för att gråta, en period kunde jag inte ens gråta till film. Nu räcker det att se på en barnfilm så kan tårarna spruta. Vad kan det bero på? Enligt mig själv så är det hormoner som säkert flyger runt, det gör det ju i alla andra kvinnor hela tiden. Eller så är det lite mycket just det tillfället. Eller så är jag ensam och känner mig som den enda människan på jorden. Men alla dessa "anledningar" jag kommer fram till, har nog egentligen inte med mitt lättgråtande humör att göra med. Nya teorier kommer upp hela tiden om varför. Men av att se tillbaka blicken så säger det väldigt mycket om varför min hjärna och kropp gör såhär.

 

Jag har gått ifrån en underbar barn/ungdom till ett vuxenliv som jag nästan hatar. Jag vill inte växa upp, jag vill bara leva här och nu. Men som många säger, man kan inte få allt. Egentligen är jag en väldigt lugn tjej, känner jag mig som när jag är själv iallafall. Förutom när jag ska åka hem till Sverige, då kan jag vara lite crazylycklig i bilen. Men varje gång jag möter en människa, så vill jag bara prata ur mig ALLT som jag kan komma på. Precis som att jag pratar med en psykolog. Väääldigt oschysst eftersom att den andra parten kanske också vill ha någon som lyssnar, eller hur? Kom på mig förut med detta och jag tror det är mitt sätt att visa mig själv för världen. HALLÅ?! HOHO! HÄR ÄR JAG! Och så inser jag ju själv sen, varför ska jag visa mig för? Jag är inte osynlig, oälskad och jag pratar med folk VARJE dag. Har daglig kontakt med alla hemma, träffar dom regelbundet om inte varje gång jag är hemma. Men jag tror att detta grundar sig stort i att jag ifrån utveckling av att flytta hemifrån, bo själv, ha mina egna regler, eget ansvar, egen ekonomi, ett helt eget liv till att flytta hem och bo tillsammans med pappsen.

Jag stortrivs att bo tillsammans med min pappa. Det är ju trotsallt enda gången jag får se honom eftersom han oftast är utomlands och om jag bor på annan ort så skulle vi synas mycket mindre än vad vi gör nu. Jag älskar min pappa. Jag behöver inte betala för något, han hjälper mig med min bil och skulle min ekonomi riktigt vara åt pipsvängen så vet jag att han står där och hjälper mig 1000 gånger om. Jag har respekt hemma i huset. Det är ju trotsallt han som äger det. Det är väldigt bekvämt egentligen, rejält bortskämd är jag egentligen. Jag klagar inte, jag tycker det är en lättnad. Men det har nog gjort ett bakslag i mitt vuxna jag att flytta hem igen. Från självständig kvinna till tjejen i flickrummet. Jag gör alla vuxen grejer som jag gjorde när jag bodde själv. Men känslan av att jag bor hemma med en av mina föräldrar igen är en skamsen lättnadskänsla samtidigt som man blir vääääldigt liten igen.

När jag var sjuk tidigare i veckan och bara låg där i soffan helt ensam så tänkte jag: Är det såhär det kommer kännas när man blir sjuk när man flyttar igen? I dom tråkiga tankarna så kändes det faktiskt så, forever alone liksom. Vart är min pappa? Han ska kolla min feber och byta spyhinken. Men när jag tittat tillbaka på mig själv hur jag utvecklas så kommer jag ju på mig själv. Anna, minns du att du bodde typ ensam i Sunne i 2,5 år utan att ha någon hjälpande hand? Du hade Robban, men han kunde ju inte hjälpa dig hela tiden. Alltså det mesta gjorde jag själv, mitt vuxna jag tog hand om mig själv medans mitt barn jag låg kvar under ytan och kände sig trygg.

 

Detta får mig att tänka till ännu mer, när jag kände mig hjälplös som arbetslös så försökte jag lösa det med en pojkvän och vi såg ju hur det slutade? Jag var mer man än vad han var i slutändan och tur var väl det. Vem vet vart jag hade stått idag om det förhållandet hade fortsatt? Förhållandet i sig var det aldrig något problem. Vi bråkade aldrig och vi respekterade varandras åsikter och intressen. Men slutet avgjorde verkligen eftersom då kom allting upp till ytan. Jag som kvinna var en man och han som man var en kvinna. No good match.

Och för att komma vidare så vill man ju självklart träffa någon ny. Vilket jag gjorde. Ett bra tag efter att det tog slut. Där jag stöttade till 110% så länge tills min hjärna sa att sluta. Jag gav mer av mig själv än vad jag fick tillbaka vilket slutade i att jag inte orkade hålla mig positiv nog åt oss båda. Vilket i sin tur tog min hjärna över och sa "ta hand om dig själv". Det har jag gjort sedan dess, men på helt fel sätt. "Leva vidare som vanligare fast ännu bättre" funkar inte. För människan har fortfarande känslor och dom viftar man inte bort med dammvippan.

 

Jag glömde bort mig själv att jag måste acceptera vissa saker i livet. Speciellt acceptera mig själv. Gråt Anna om det är de du behöver. Skratta om du känner att det kittlar gott i magen. Go crazy bananas för att du känner dig vild, galen och helt fantastisk. Acceptera din TUNGHÄFTA när du möter en människa du inte känner men som samtidigt förtrollar dig. Acceptera att vissa vill vara "vänner" och vissa vill vara dina riktiga vänner. Gilla läget och glid med livet istället, du tjänar mer. Var inte rädd, det kan du vara när du blir jagad av ett gäng galna apor med stjärtfenor. Då är det något som verkligen inte är RÄTT.

 

Det som är synd är att jag söker ibland bekräftelse men får inte det jag behöver. Så länge jag kan minnas så har jag väldigt sällan hört de spontana kommentarerna som man oftast får vid speciella tillfällen istället. Jag borde jobba mer med mig själv egentligen, när det kommer till min insida och hur jag värderar mig själv. Jag vet att jag har mycket positivt att medföra världen, ingen kan vara mig själv mer än jag. Men jag tror att det är omgivningen som har gjort att jag skäms att t ex prata med mig själv i spegeln om vad snygg jag faktiskt är eller säga saker till mig själv och faktiskt mena det. "Idag Anna är du väldigt vacker", det finns inte i mitt bibliotek liksom. För ser jag inte så vacker ut som jag anser vara vacker så tycker jag inte det. Men som sagt, det är mitt värde som jag sätter på mig själv som jag ska jobba med. Inte det yttre värdet där andra tycker om mig. Vad tycker jag om mig själv, det är det som är viktigt här. Får gräva fram mina gamla böcker ifrån skolan och läsa om igen. Självkänsla och självförtroende, mycket lite självkänsla och måttligt jävligt mycket självförtroende. Där har ni mig!

 

Idag har jag lärt mig att jag är fortfarande samma tjej men med mycket med lärdom om mig själv än tidigare. Jag har även lärt mig att flytta hem är inte så dåligt, men bättre att ha eget när man redan haft eget en gång tidigare. Jag har även lärt mig att det är jag som har gjort mig till det lilla barnet och inte till det vuxna jaget när jag flyttade hem. Jag har också lärt mig av mitt gamla jag vad jag behöver för mitt idag jag.

 

Idag blev det mycket text, men vettig läsning för mig själv. Ibland brukar mormor säga det när dom har främmat "Ja, att Anna inte skriver bok. Hon skriver så mycket och fort går det!", hon har helt rätt. En dag ska jag nog göra en självbiografi med den riktiga nakna sanningen om mig själv. Där tankarna bara flyger ut ur hjärnan och ner på papper. Men det är en annan dag. Nu ska jag faktiskt lägga mig och se på någon mysig film.

 

För jag känner mig mer nöjd med mig själv efter jag skrivit detta inlägget. Godnatt på er!

Hello!

 

Ja, då är man ett år äldre då. Började inte mitt år som 23 åring så bra eftersom herr magsjuka kom på besök igår morse. Kroppen blev utrensad deluxe från båda håll och jag tror jag hade feber. Pendlade väldigt mellan att frysa ordentligt och tycka att det var otroligt varmt, så enligt min diagnos hade jag nog feber. Sov mycket fram och tillbaka hela dagen. Första gången på väldigt många år som jag känt mig sjuk. De enda som brukar hända när jag är i närheten av att vara sjuk är förkylning och då är jag bara snorig. MEEEN jag antar att man lär sig alltid nya saker då man blir sjuk.

 

Men idag är det mycket bättre. Jag känner mig som vanligt, men lite seg. Fryser litegranna men inte som igår. -så snart ska jag ta och slänga i en tvätt, städa iordning lite på mitt rum och ta på mig lite mer "vanliga" kläder. Inte pyjamasen alltså. Ringde nyss och beställde tid till cellprovstagning. Inget man kanske ser framemot men besiktning av kroppen behövs ju också. Funderar på vad jag ska äta också. Det jag fått i mig det senaste är 2 liter cola, lite ostkrokar, en liten drickyoghurt och en liten cola napp. Tror min kropp behöver lite mer mat.

 

Nu ska jag ta och kurera mera. Slänga i en tvätt och fundera vidare på mat. Vi hörs people!

Hello!

 

Ja, nu är jag då åter hemma i personalhuset. Huset som är nästintill som vår sommarstuga hemma. Hade en fantastisk tur till syrran även om hon hade jobb under dagen. Man kan säga att min kropp gjorde en shut-down. På måndagen blev det både huvudvärk, illamående och feber(?) fasoner. Gissar på att jag druckit dåligt och att min tur i solariet hade gjort sitt.

 

Det var lite konstigt att inte Maddox var där men i samma stund han kom upp i min hjärna så tänkte jag att han var någonstans bättre nu. Det är de som är lite tråkigt med att vara, kan jag kalla det förnuftig, smart, klok? Är att du fattar alltid vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel och ibland önskade jag att jag inte fattade vissa saker. Nu är det ju såhär att jag är inget geni, för det finns tusen saker jag inte fattar också. Men när det kommer till detta med djur, en dag försvinner dom precis som vi gör. Antingen av sjukdom, skada eller ålderdom. Precis som vi. Och min poäng är att jag vill någon gång slippa tänka smart. För innerst inne vet jag att mitt hjärta skriker efter saker jag förlorat. Nu kanske detta inte beror på att jag inte vill vara klok, utan att jag vill explodera med mina känslor. Gå crazybananas med dom och bara gråta ut allt. Eller vill jag bara vara förnuftig?

 

Jag handlade lite kläder, vi tog en kaffe på en kaffebar och sen gjorde vi jordens kap på BLÖJOR! Blir jag stoppad av tullen nu så får jag nog räkna med att de vill riva upp några paket då de ser ut som att jag langat knarkkakor. HAHA! Sen var vi och badade med Marie också. ÄNTLIGEN har man fått träffa den omtalade Marie. Vilken stjärna. Jag hade nog ett leende hela tiden vi var där, förutom när jag hade huvudet under vattnet då.

 

Ibland är det skönt att åka till syrran. För där finns inget internet och jag kan medge att det kliade lite i fingrarna. Men det gick bra. Känns bra att kunna åka iväg ibland när jag har jobbvecka och bara stänga av allt. När jag är i phuset så kan inte hjärnan riktigt lugna ner sig så även om jag är ledig eller om jag har behandling sent på eftermiddagen. Då åker jag helst så jag är framme vid lunch och sen sitter jag och väntar på behandlingen som börjar kl 17. Antar att det är mitt kontrolbehov som går in där, med tanke på att jag vill ha koll och mitt yrke går ut på tid hela tiden.

 

Men nu är jag här iaf. ÅKte till Töcksfors en tur och handlade lite samt tog bensin. Vill hem så fort som möjligt på söndag och då får inte någon bensinmack stoppa mig! Ska ju stanna till i Sunne också, herregud. Kom hem och försökte styra upp stugan lite då det var mycket disk. Fick lite peppkänsla av att snart är jag hemma. Men icke fröken M! Du har fredag, lördag och söndag kvar. Sen kan du åka hem när du går av på söndag. SKJUT MIG NÅGON?!

 

Jag märker av när jag inte bloggat på länge. Då blir det såhär långa inlägg. Jag antar att det är babbel för jag itne riktigt vill skriva vad som helst här. Gud vet vem som läser och jag är inte riktigt i en period för konfrontation om vad jag skriver här. Jag skriver ju vad jag vill, men jag känner mig inte riktigt redo för det ännu. Vi får se längre fram, jag kanske hittar den rätta låten som förklarar allt, who knows?

 

Nu ska jag göra mig ordning för sängen, blir upp tidigt och köra nattvakt. Woop, woop. Ni kan ju heja på mig när jag går upp aptidigt imorgon! Jag skriver nog en rad imorgon också. Ha de gott så länge folket!

 

Hello!

 

Ja, jag som vanligt lever i min berg-och-dal-bana liv. Har fastnat för The walking dead som är min nya drog. Dock är det örti år kvar tills säsong 5 kommer ut, så Supernatural (som föralltid kommer vara mig närmast) gås om och om igen. Jag har upptäckt en känsla inom mig att jag vill följa något, som t ex the walking dead eller supernatural. Kan det handla om rutiner? Fast väldigt konstiga? Eller är det ett rop efter något att älska? Älskar jag serien så klart älskar den ju mig tillbaka. Nej, jag vet inte ja. Det kan också vara helt enkelt så att jag tycker det är bra program jag tittar på också.

 

Sitter just nu i Norge och gör lite mera matlådor. Matlådsdrottningen. Men hellre ens egen mat än att försöka äta något man inte är sugen på. Fast det känns bättre att ha med sig egen mat, kontrollbehov kanske det är men aah. Att ha sin egen mat, dosera efter sin egen mage. Jag tror det är bättre för mig. Att jag tar kontroll över mig själv. Ta kontroll över mig själv och mitt liv. Vad vill jag? Hur ska jag göra? Dimman har nu blivit klar. Jag har tagit stora steg de senaste två veckorna.

 

Jag önskar att alla håller sina tummar och tår för det beslutet jag tog i veckan. Jag har sökt till skola, jag säger inte vilken här på bloggen. Vem vet vem som läser detta? Skulle iallafall vara fantastiskt att sätta sig i skolbänken igen. Ha lite av ett "normalt" 23årings liv. Att slita som jag gör nu, det är typ de man ska göra om man vill bli popstjärna eller möjligtvis President. Men nu är det inte något sånt jag vill.

 

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, har iofs tagit ett steg åt något jag vill göra. Men vill jag det hela livet? När vet man vad man vill? Kommer man någonsin komma på det? Jag vet ju vissa saker jag vill med mitt liv. Jag ska ha hund, spelar ingen roll vad någon säger. Det kommer hända, när jag är redo att ta det ansvaret. Så jag lever på att låna andras tills vidare. Jag ska ha 2 barn, helst ska de vara tvillingpojkar men en tjej och en kille funkar också. Som jag känner nu vill jag forever vara rödhårig, varför inte visa sitt rätta jag hela tiden tänker jag? Jag vill gå ner i vikt men i min egen takt, utan några kommentarer om att jag gått ner i vikt eller att jag BORDE. Det tar nämligen död på min motivation och min hjärna går över i rebell-mode = Jag går i protest istället. Får ju då känslan av att min vikt är viktigare än vad jag är, vilket inte är så kul. Jag vet att alla menar väl men var hellre tyst för de sårar mer än vad det hjälper. Jaja, nog om min vikt. Jag har börjat träna, WAY TO GO MOLANDER!

 

Jag är väldigt snurrig med vad jag vill och allt har sin tid. Jag har inte bråttom med något, jag tror jag njuter mer i nuet. Tar dagen som den kommer om det inte är något som måste planeras. Tar mer hand om mig. Nu behöver jag ta hand om mig lite extra då jag kom hit med to bad feelings och det stör mig. Ibland önska jag att alla var lika smarta som jag när det kom till respekt, vänner, människor.. ja ALLT! Som jag tänkte tidigare idag, "du skulle ha ett Anna-skött i panna!", ett helt eget hotuttryck som inte betyder så mycket. Vad är ett Anna-skött liksom? Haha, min hjärna och jag. Vi har bra team work, eftersom vi skriver så mycket grejer som inte någontans är sammanhängande. Men det går bra, det känns bra. Jag är bäst.

 

Glömde ju berätta för er att jag sökt jobb på Cirkus. Och det kan man tro är ett försenat aprilskämt men nej, det är så sant som att jag sitter här och skriver medans magen skriker efter mat, tvätten är färdig och biffarna tar örti år på sig att bli stekta. 4 dagar till sommaren och jag BER TILL GUD att jag får det. Håll tummarna där också är ni snälla!

 

Ibland önskade jag att livet inte var en enda stor gåta. Fast det kanske är det som är charmen med livet. Det finns tårar, skratt, glädje, spänning, äventyr, crazybananas, ullared, kärlek, vänner, fiender, familj, pojkar, djur, vatten, cancer, sjukdomar, botemedel, djungel, rymden, pluto, musik, levande ljus. Listan kan bli lång. Jag har gått runt i frågor sen i torsdagskväll och nej, jag är inte ledsen. Jag är bara förbannad besviken och förbannad. Man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Dock kan jag inte påstå att jag har sett detta och det är väl det som sätter frågetecken? Vad har jag gjort? Är det mig det är fel på eller är det du som gömmer något? Varför inte vara ärlig med valen man gör och säga direkt? Inget fuffens här inte, raka puckar gäller! För varje gång jag utsätts för något som sårar mig på något sätt, så blir jag så jävla full i energi att jag skulle kunna explodera på fläcken. Tusen olika fula saker rusar runt i mitt huvud, hur jag skulle skrika och vara förbannad, ledsen och besviken. Jojomen, detta ger mig svar på varför jag var en surpuppa när jag var liten. Gick runt och runt och runt och samlade på mig en massa irritation, min energi försvann för irritationen försvann inte och sen exploderade jag likt en vulkan. En del ska som sagt ha ett Anna-skött i panna, och vad det nu är. Det får vi se den dagen jag exploderar.. på riktigt, haha!

 

Allt i mitt liv, handlar inte bara om mig själv. Vad jag gör för mig själv och vad jag gör med min hjärna. Det handlar även om allt annat. De senaste har varit både ups and downs som jag skrev. Det händer något, åker rätt ner, sen går det sakta uppåt tills nästa gång det går rätt ner. Tidigare i veckan gick mosters älskling bort och förevigt somnade in. Efter dåliga armbågar och korsband som inte var som dom skulle så fick han somna in, Maddox. Det känns grymt att säga, men jag står för det, och det är att jag är mer glad än ledsen att han har fått somna in. Självklart känner jag att en del i mitt liv inte är som det ska vara, vart är gossen? Men med tanke på de skador han hade och de känslor han gömde, som alla andra hundar gör, så var det skönt för mig att han fick somna eftersom hans kropp inte ville som vi ville. Vi ville ha honom frisk, gosig, sprallig, mysig, nonchalant, dreglig. Vi ville ha honom tills han blev gammal. Men hans kropp sa något annat, något som vi inte kunde göra något åt. Det var skönast för honom, det var för hans bästa. Han kommer föralltid vara mosters älskling och gosse. Little boobii. Jag glömmer aldrig när syrran berättade med Andreas vad som skulle hända med Maddox om dom två dog, när de var på väg utomlands. "Ja det blir väl den som atr han först" hahaha och den piken var riktad mot mig. Jag skulle slåss genom eld och vatten för dig älskling. Jag hoppas Mimmi, old and wise och också Lukas the biter tar hand om dig uppe. Jag älskar dom lika mycket som jag älskar dig. Jag glömmer dig aldrig gossen, du kommer föralltid vara mosters boobii. Sov sött bland stjärnorna och prutta lagomt mycket där uppe.

 

 

Imorgon ska jag åka till syrran efter jobbet. Första gången jag ser henne efter att Maddox somnat in. Jag tror hon behöver mig, iallafall någon som är henne nära. Hennes nära är 20 mil bort hela tiden. Hon bor i Norge utan mormor och morfar, Peter, Farmor, pappa, Malin, Mamma och allihopa. Det är otroligt starkt av henne att hon stannar kvar. Senast igår sa jag att "för mig ska det vara antingen eller när det kommer till Norge jobb. Flytta och jobba, eller jobba hemma och förbli hemma.", denna pendlingen jag har funkar inte. Iallafall inte i detta yrket. Vill jag tjäna pengar så jag skulle kunna torka mig i röven med det när lönen kommer eller vill jag tjäna pengar utefter vad jag tycker är kul och brinner för? Säger ju sig självt egentligen. Nu är det andra bullar och jag är på väg åt rätt håll. Känns ända in i maggropen.

 

Nu måste jag steka klart biffarna och sen måste jag lägga mig, min rygg just nu skriker efter sängen. Så det är bäst att lyssna till sin kropp, vad säger den? Nattinatti!

 

Hello!

 

Ja, nu har jag varit borta igen. Det har varit en del att stå i. Det är ju alltid mig själv jag måste jobba med och jag har kommit en bra bit på vägen. Okej, där kom överdriftstanten. Jag har kommit en bit på vägen och tagit tag i mig själv. Jag har börjat träna på gym igen. Det har blivit lite av en "Jag måste åka och träna" varje dag nu om det inte varit något jag haft i planer.

 

Som idag, idag är en dag då jag bara behöver fixa med saker inför Norge och jag har typ allting klart. Jag har städat och nu lagar jag mat. Det har riktigt kliat i kroppen och jag vill bara dra iväg och ta mig några timmar på gymmet. Men jag får inte glömma mina uppgifter jag har att göra hemma. Så idag tillåter jag mig själv att försöka fixa röran hemma och se det som träning för min hjärna. Blir ju trotsallt svett av att städa, med tanke på vad mycket det finns att göra. När jag känner mig klar med saker här hemma, då får jag dra till gymmet. Det är min deal med mig själv idag. Jag tror det kliar lite extra för idag är den dagen jag kan ta all tid åt att träna ordentligt.

 

Imorgon är det nämligen fullrulle. Ska umgås med voffsingen Nemo, vaxa, packa klart för Norge, ut på äventyr och samtidigt ska jag hinna med dusch och annat. Jag tror det också är lite därför jag försöker fixa en massa idag så jag kan njuta mer ikväll. Istället för att dra och träna. Vi får se, jag har ju trotsallt lovat mig själv ett aromabad ikväll. Men jag kanske sparar det till nästa gång jag kommer hem.

 

Jag får se om jag får med mitt liv ner i bloggens värld nu när jag försöker styra upp saker. Ni kan väl hojta när ni ser mig eller slå en pling om ni vill veta lite mera!

 

Nu ska jag laga maten färdig och sen fixa lite mera! Ha de gott folks!

Hello!

 

JA, nu sitter man i Norge. Illa luktar man också, usch. Men jag ska duscha till morgonen så det är lugnt. Just nu är jag inne i en period där jag är väldigt apatisk i mig själv. Jag känner inget, jag bryr mig inget, jag har ingen energi. Jag känner mig inte ledsen, inte heller glad. Man skulle kunna sätta NEUTRAL i pannan på mig därimot. För jag är i allt och inget. Men nu när jag känner såhär, så känner jag att jag vill helst vila dygnet runt. Samtidigt som jag inte vill bli som jag var hemma sist: sängliggande framför bra naturdokumentärer måndag-fredag. Men jag har en plan på detta, så jag hoppas att jag får ta med mig Maddox hem när jag åker på söndag. Om jag ska gå tillbaka till hur jag känner så vill jag helst bli matad med något riktigt positivt och inget negativt. Kommer det negativt till mig, ger jag negativt tillbaka. För jag har inte energin till att vara positiv. Nu är inte detta så illa att det drabbar mitt jobb bland kunderna utan det är när jag är ledig. Allting kommer bli bra tillslut, bara jag kan få samla mig själv i lugn och ro.

 

Men nu pratar vi inte om det, för nu matade jag mig själv med negativt så de ska vi ändra på. Just nu sitter jag här och skriver, Vickan duschar och mina fötter är illaluktande. Känns som det är något som dött här inne. Inte aktuellt minsann. Joooo men hörrni, jag ska på arbetsintervju på tisdag när jag kommer hem. Vet inte om jobbet är något för mig egentligen, men det kommer vara min första arbetsöjuv EVER. "Ja, vi har inte tagit in så många på intervju men när jag läste ditt CV så fick jag bra magkänsla" sa mannen på andra sidan av telefonen. DÄR snackar vi positiv matning!! Jag är glad, för ssom Malin på jobbet sa "Det är ett steg åt rätt riktning". JO JAG TACKAR!

 

Blev så boostad att jag sökte även ett inredning och foto jobb, hur kul kan det bli liksom? Jag älskar inredning (därav massa möbler och annan skit jag försöker sälja bort) och foto är alltid roligt att fixa iordning och dola med. Skulle jag få det så skulle jag nog vara i tårar. Hur underbart?

 

Nej, nu ska jag försöka fixa fötterna och sen ska jag se en film. Imorgon nalkas jobb igen! Ha de gott folket och ta hand om er!

 

Hello!

 

Ja, nu besitter fröken stora funderingar. Livet kan man grubbla på tills den dagen då man kliver ner i kistan och grävs ner i marken. Och det värsta är väl kanske att man hela tiden ska ligga steget före. Fick jag bestämma så skulle jag nog vilja ha allt klart nu. Barn, hund, hus, bil, jobb och allt annat som hör livet till. Bara för att få ha det gjort. Då hade jag slappnat av.

 

Men vad beror då på denna tanke att hela tiden bli färdig? Varför njuter vi inte mer av livet och tar det som det kommer? När man bollar med en coach som jobbar som städtant så kan man få fram mycket svar på saker och ting. Allting finns ju inom en och när man som mig är 22, så ska man inte behöva tänka på att skaffa barn och sånt för att få det gjort. Därför har jag nu tagit ställning och säger: Nej, jag tar mitt liv som det kommer och tar saker efter vägen. Livet må vara kort men om det nu är kort så ska det vara värt att leva. Man ska inte behöva gå runt och oroa sig över jobb, pengar, leva ensam, leva i dumma relationer. AGERA!

 

Ju mer man grubblar, desto mer stressad blir man. För man måste få sakerna gjorda. Det ska vara klart så man kan göra vad man vill sen. Att tänka såhär är, ursäkta uttrycket, sjukt. Det är då något i livet som inte står rätt till. Om det är en relation till någon, man trivs inte på jobbet eller att man rent av är omedvetet stressad så måste man agera. Vad vill jag, hur vill jag och varför vill jag göra detta med mitt liv?

 

År 2013 har varit ett tufft år för mig. Samtidigt som det har många med gångar också. År 2014 kommer jag börja helt annorlunda. För jag har tagit ställning till hur jag vill ha mitt liv just nu. Jag kanske lever i 60 år till, det vet man inte. Men det jag vet, är att jag kommer att leva i nuet så länge jag kan. Det är jag skyldig mig själv efter en snurrig start på mitt vuxenliv. Planera, men måttligt! Vara realistisk, är saker möjliga? Vad vill jag få ut av mitt år 2014 i hälsa och välmående?

 

Det som varit tuffast för mig i år är nog när jag blev lämnad med ett flyttlass hemma hos pappa. Jag är lycklig för jag slipper en framtid med den killen. För han är inte värd mig. Men det var nog mest känslan av att bli lämnad som gjorde mest ont. Där stod jag med mina planer (som vanligt) om att inreda och bygga hem, samma dag det skulle börja så blev det ett avslutat kapitel vid dörren kan man säga. Jag lever mer eller mindre i lådor, för jag har inte energin att dra upp alla lådor jag har. Eftersom jag har mycket och eftersom det påminner om varför jag bor i mitt flickrum på 12an. Från att gå till självständig till hjälplös det är känslan. Men jag är ändå glad. Eller jag är mer tacksam. Tacksam för att min pappa låter mig bo hos honom. Tack pappa för att du låter mig bo hos dig tills jag känner att det är dags att flyga ur boet igen.

 

Poängen med detta inlägget handlar inte om hur min framtid ser ut, hur mitt förflutna har varit eller vad som kommer att hända idag. Poängen är att oavsett vad man än gör här i livet så ska man alltid lyssna på sig själv först och inte tänka på vad andra vill med sitt liv. Vad som är rätt och vad som är fel kan bara du avgöra då du är kapten på ditt egna skepp Livet. Du styr dit du vill och är en fri människa. Låt ingen ta din frihet ifrån dig!

 

Nu ska jag gå iväg och fortsätta min resa "Att ta ställning till livet".

 

Hello!

 

Ja, nu är det bara fullrulle som gäller! Ikväll är jag inte hemma och imorgon bär det av till Norge. Kommer hem på söndagen för att fixa och dola litegranna det sista innan vi går in på julaftons morgon. Tror nog att jag underskattar mig själv lite när det kommer till städning. För jag är egentligen rätt så snabb bara att jag stannar upp och drygar för inget. Som nu, varför sitter jag här och skriver? Aah, det är bara att köra igång, vi hörs när jag är klar!

 

Ha de gott så länge! :)

Hello!

 

Ja, nu sitter jag här och stooortjuter i soffan. Vet inte om det är för att jag är lycklig eller om jag är ledsen. Det känns som en kombo för det bara väller ut och jag känner liksom ingenting. Min bästa vän på jobbet har fått jobb hemma i Sverige!! Som hon kämpat för att komma hem och äntligen har hon kommit ett steg på vägen! Det förtjänar hon för allt hon har gjort för jobbet och för oss andra. Hon är en klippa och det är väl kanske därför jag blir ledsen, för jag kommer sakna den där klippan man simmar med eller tar promenader med.

 

Hon försvinner ju inte ur mitt liv bara för att hon byter jobb. Och glad ska jag vara för det. Man får vara glad för det man har och även om det blir ett tomt hål i rummet i Personalhuset så finns hon ju alltid när man kommer hem. På andra sidan gränsen. Det känns typ som att jag förlorat en av mina bästa vänner, fast jag inte har det. Men det kanske är mest för att hon var min bästa vän på jobbet. Som förstod mig och lyssnade på mig. Kunde vara öppen utan att dömmas eller känna mig rädd för att säga vad jag tyckte. Hon har en stor plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha. Må vår kontakt aldrig ta slut och må vi dela livet tillsammans på distans. Jag kommer att sakna dig, mami!

 

Nu har jag lugnat mig litegrann. Det är lite svårt att smälta men samtidigt sån total lycka. Jag ska i denna stund försöka vara positiv för hennes skull. För detta förtjänar hon verkligen. Nu ska jag ge mig fan på att nå mina mål. Finns inget annat att kämpa för än sig själv nu och vad är man inte värd om inte sina mål? Nu ska jag göra en måltavla, jag ska nå mina mål och jag ska lyckas!

 

Ur några tårar kommer lite power, så nu känns det bättre. Nu ska jag städa klart hela huset, så slipper jag sitta här på onsdag och känna "HUR SKA JAG HINNA INNAN JUL?!". Ha en bra kväll allesammans!

Hello!

 

Ja, nu har man varit på tur i Charlottenberg över dagen. Mysdag med kusin och morbror. Shopping blev det också, eller kanske julklappar till mig själv kan man säga. Pysselniiight! Blev även med hund när vi svängde genom Arvika. Så det ska bli mysigt att ha sällskap i natt och imorgon natt.

 

Igår kväll så ställde jag ju upp hela granen. Särade på alla fake-grenar så den ser så äkta ut som möjligt, i med ljus, kulor och glitter och voíla! Här är Resultatet:

 

 

Dock har jag en tråkigt nyhet angående min nyklädda vackra gran. När jag skulle dra ur kontakten till ljusen så for hela granen i golvet och granen blev snedare än vad den var förut. En kula gick sönder men den fick jag på Bortskänkes gruppen på Facebook så det kändes inte så illa.

 

Nu ska vi fara till morfar och hjälpa honom hitta ett kort på datorn. Vi hörs när jag kommer hem! Ciao!

Hello!

 

Ja, nu är man vaken minsann och påklädd. Ska väl försöka dra igång här strax så man blir färdig med sitt krypin. När Malin satte upp gardinerna igår så blev det så fint och jag blev lite mer taggad att fortsätta med mitt rum. Håll rummarna för att jag fixar allt idag!

 

Sen vill jag bara upplysa er om att min dator är nog inne på sin sista melodi då den inte klarar sig utan sladd längre och är HUR seg som helst! Så skulle ni inte höra något ifrån mig på Facebook eller här på bloggen så är det för att jag är mobillös och datorlös. Känner ju lite små panik men sen får jag släppa taget och tänka: Behöver jag dator så kan jag ju alltid låna hos kusinerna, mormor och morfar eller min morbror Peter.

 

På tal om det: GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA MORBROR PETER PÅ DIN DAG! Hoppas den blir mycket bättre än gårdagen och jag hoppas att du får goda besked idag hos bilverkstan! Bara att ringa så är jag din chaufför ikväll till julbordet, kramis!

 

Nu ska jag försöka börja gå crazy bananas här hemma. Börja med något litet och sen gå vidare. En sak i taget!

Hello!

 

Ja, här sitter jag och skriver. Kan dock säga att min dag blev inte som beräknat men sen kanske jag inte var riktigt realistisk med allt jag behöver göra. Tar ju ca två dagar på hemmaplan innan man orkar att göra något. fick iallafall hjälp av lillasyster idag med gardiner i köket och att möblera om lite så vi får plats med granen. Känns så mysigt när saker kommer på plats. Det laddar på lite av den energi jag saknar. Helt okej nice.

 

Dock stressar jag upp mig för jag vill hinna klart med allt, men som karln sa så ska jag nog faktiskt ta de lugnare och säga till mig själv "Anna, du hinner, oroa dig inte!". Vem försöker jag överbevisa? Mig själv? Familjen? Försöker jag synas och höra ett well done för ett bra gjort arbete? Jag tar det lite som det kommer. Kommer inte min lön på fredag så kommer jag nog kanske strunta i ljusen i granen i år. Vad gör det om dom inte är där? Självklart ska man ha ljus, men har jag inte tid eller pengar att få tag på det så får det vara utan. Då har jag gjort mitt bästa iallafall. har många shoppingplaner men allt sånt får vänta tills jag får lön och så erre bara.

 

Imorgon blir det upp i tid för lite samtal, lite städning/röjning och bli klar. Iallafall ta det värsta. Ska gå och lägga  mig nu så jag har energi imorgon. Godnatt allesammans!