Hello!

 

Ja, nu besitter fröken stora funderingar. Livet kan man grubbla på tills den dagen då man kliver ner i kistan och grävs ner i marken. Och det värsta är väl kanske att man hela tiden ska ligga steget före. Fick jag bestämma så skulle jag nog vilja ha allt klart nu. Barn, hund, hus, bil, jobb och allt annat som hör livet till. Bara för att få ha det gjort. Då hade jag slappnat av.

 

Men vad beror då på denna tanke att hela tiden bli färdig? Varför njuter vi inte mer av livet och tar det som det kommer? När man bollar med en coach som jobbar som städtant så kan man få fram mycket svar på saker och ting. Allting finns ju inom en och när man som mig är 22, så ska man inte behöva tänka på att skaffa barn och sånt för att få det gjort. Därför har jag nu tagit ställning och säger: Nej, jag tar mitt liv som det kommer och tar saker efter vägen. Livet må vara kort men om det nu är kort så ska det vara värt att leva. Man ska inte behöva gå runt och oroa sig över jobb, pengar, leva ensam, leva i dumma relationer. AGERA!

 

Ju mer man grubblar, desto mer stressad blir man. För man måste få sakerna gjorda. Det ska vara klart så man kan göra vad man vill sen. Att tänka såhär är, ursäkta uttrycket, sjukt. Det är då något i livet som inte står rätt till. Om det är en relation till någon, man trivs inte på jobbet eller att man rent av är omedvetet stressad så måste man agera. Vad vill jag, hur vill jag och varför vill jag göra detta med mitt liv?

 

År 2013 har varit ett tufft år för mig. Samtidigt som det har många med gångar också. År 2014 kommer jag börja helt annorlunda. För jag har tagit ställning till hur jag vill ha mitt liv just nu. Jag kanske lever i 60 år till, det vet man inte. Men det jag vet, är att jag kommer att leva i nuet så länge jag kan. Det är jag skyldig mig själv efter en snurrig start på mitt vuxenliv. Planera, men måttligt! Vara realistisk, är saker möjliga? Vad vill jag få ut av mitt år 2014 i hälsa och välmående?

 

Det som varit tuffast för mig i år är nog när jag blev lämnad med ett flyttlass hemma hos pappa. Jag är lycklig för jag slipper en framtid med den killen. För han är inte värd mig. Men det var nog mest känslan av att bli lämnad som gjorde mest ont. Där stod jag med mina planer (som vanligt) om att inreda och bygga hem, samma dag det skulle börja så blev det ett avslutat kapitel vid dörren kan man säga. Jag lever mer eller mindre i lådor, för jag har inte energin att dra upp alla lådor jag har. Eftersom jag har mycket och eftersom det påminner om varför jag bor i mitt flickrum på 12an. Från att gå till självständig till hjälplös det är känslan. Men jag är ändå glad. Eller jag är mer tacksam. Tacksam för att min pappa låter mig bo hos honom. Tack pappa för att du låter mig bo hos dig tills jag känner att det är dags att flyga ur boet igen.

 

Poängen med detta inlägget handlar inte om hur min framtid ser ut, hur mitt förflutna har varit eller vad som kommer att hända idag. Poängen är att oavsett vad man än gör här i livet så ska man alltid lyssna på sig själv först och inte tänka på vad andra vill med sitt liv. Vad som är rätt och vad som är fel kan bara du avgöra då du är kapten på ditt egna skepp Livet. Du styr dit du vill och är en fri människa. Låt ingen ta din frihet ifrån dig!

 

Nu ska jag gå iväg och fortsätta min resa "Att ta ställning till livet".

 

Hello!

 

Ja, nu är det bara fullrulle som gäller! Ikväll är jag inte hemma och imorgon bär det av till Norge. Kommer hem på söndagen för att fixa och dola litegranna det sista innan vi går in på julaftons morgon. Tror nog att jag underskattar mig själv lite när det kommer till städning. För jag är egentligen rätt så snabb bara att jag stannar upp och drygar för inget. Som nu, varför sitter jag här och skriver? Aah, det är bara att köra igång, vi hörs när jag är klar!

 

Ha de gott så länge! :)

Hello!

 

Ja, nu sitter jag här och stooortjuter i soffan. Vet inte om det är för att jag är lycklig eller om jag är ledsen. Det känns som en kombo för det bara väller ut och jag känner liksom ingenting. Min bästa vän på jobbet har fått jobb hemma i Sverige!! Som hon kämpat för att komma hem och äntligen har hon kommit ett steg på vägen! Det förtjänar hon för allt hon har gjort för jobbet och för oss andra. Hon är en klippa och det är väl kanske därför jag blir ledsen, för jag kommer sakna den där klippan man simmar med eller tar promenader med.

 

Hon försvinner ju inte ur mitt liv bara för att hon byter jobb. Och glad ska jag vara för det. Man får vara glad för det man har och även om det blir ett tomt hål i rummet i Personalhuset så finns hon ju alltid när man kommer hem. På andra sidan gränsen. Det känns typ som att jag förlorat en av mina bästa vänner, fast jag inte har det. Men det kanske är mest för att hon var min bästa vän på jobbet. Som förstod mig och lyssnade på mig. Kunde vara öppen utan att dömmas eller känna mig rädd för att säga vad jag tyckte. Hon har en stor plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha. Må vår kontakt aldrig ta slut och må vi dela livet tillsammans på distans. Jag kommer att sakna dig, mami!

 

Nu har jag lugnat mig litegrann. Det är lite svårt att smälta men samtidigt sån total lycka. Jag ska i denna stund försöka vara positiv för hennes skull. För detta förtjänar hon verkligen. Nu ska jag ge mig fan på att nå mina mål. Finns inget annat att kämpa för än sig själv nu och vad är man inte värd om inte sina mål? Nu ska jag göra en måltavla, jag ska nå mina mål och jag ska lyckas!

 

Ur några tårar kommer lite power, så nu känns det bättre. Nu ska jag städa klart hela huset, så slipper jag sitta här på onsdag och känna "HUR SKA JAG HINNA INNAN JUL?!". Ha en bra kväll allesammans!

Hello!

 

Ja, nu har man varit på tur i Charlottenberg över dagen. Mysdag med kusin och morbror. Shopping blev det också, eller kanske julklappar till mig själv kan man säga. Pysselniiight! Blev även med hund när vi svängde genom Arvika. Så det ska bli mysigt att ha sällskap i natt och imorgon natt.

 

Igår kväll så ställde jag ju upp hela granen. Särade på alla fake-grenar så den ser så äkta ut som möjligt, i med ljus, kulor och glitter och voíla! Här är Resultatet:

 

 

Dock har jag en tråkigt nyhet angående min nyklädda vackra gran. När jag skulle dra ur kontakten till ljusen så for hela granen i golvet och granen blev snedare än vad den var förut. En kula gick sönder men den fick jag på Bortskänkes gruppen på Facebook så det kändes inte så illa.

 

Nu ska vi fara till morfar och hjälpa honom hitta ett kort på datorn. Vi hörs när jag kommer hem! Ciao!

Hello!

 

Ja, nu är man vaken minsann och påklädd. Ska väl försöka dra igång här strax så man blir färdig med sitt krypin. När Malin satte upp gardinerna igår så blev det så fint och jag blev lite mer taggad att fortsätta med mitt rum. Håll rummarna för att jag fixar allt idag!

 

Sen vill jag bara upplysa er om att min dator är nog inne på sin sista melodi då den inte klarar sig utan sladd längre och är HUR seg som helst! Så skulle ni inte höra något ifrån mig på Facebook eller här på bloggen så är det för att jag är mobillös och datorlös. Känner ju lite små panik men sen får jag släppa taget och tänka: Behöver jag dator så kan jag ju alltid låna hos kusinerna, mormor och morfar eller min morbror Peter.

 

På tal om det: GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA MORBROR PETER PÅ DIN DAG! Hoppas den blir mycket bättre än gårdagen och jag hoppas att du får goda besked idag hos bilverkstan! Bara att ringa så är jag din chaufför ikväll till julbordet, kramis!

 

Nu ska jag försöka börja gå crazy bananas här hemma. Börja med något litet och sen gå vidare. En sak i taget!

Hello!

 

Ja, här sitter jag och skriver. Kan dock säga att min dag blev inte som beräknat men sen kanske jag inte var riktigt realistisk med allt jag behöver göra. Tar ju ca två dagar på hemmaplan innan man orkar att göra något. fick iallafall hjälp av lillasyster idag med gardiner i köket och att möblera om lite så vi får plats med granen. Känns så mysigt när saker kommer på plats. Det laddar på lite av den energi jag saknar. Helt okej nice.

 

Dock stressar jag upp mig för jag vill hinna klart med allt, men som karln sa så ska jag nog faktiskt ta de lugnare och säga till mig själv "Anna, du hinner, oroa dig inte!". Vem försöker jag överbevisa? Mig själv? Familjen? Försöker jag synas och höra ett well done för ett bra gjort arbete? Jag tar det lite som det kommer. Kommer inte min lön på fredag så kommer jag nog kanske strunta i ljusen i granen i år. Vad gör det om dom inte är där? Självklart ska man ha ljus, men har jag inte tid eller pengar att få tag på det så får det vara utan. Då har jag gjort mitt bästa iallafall. har många shoppingplaner men allt sånt får vänta tills jag får lön och så erre bara.

 

Imorgon blir det upp i tid för lite samtal, lite städning/röjning och bli klar. Iallafall ta det värsta. Ska gå och lägga  mig nu så jag har energi imorgon. Godnatt allesammans!

Hello!

 

Ja, när jag kom hem idag efter att ha LANDAT ordentligt så blev jag såååå trött. Det stod zombie i pannan på mig. Var redo att somna när klockan var halv åtta. Sen ringde syrran och då var det igång. När vi båda har tid att prata i telefon, då pratar vi verkligen. Spelar ingen roll om det handlar om morgondagens bilfixning eller att fixa inför jul, allting kommer upp på tapeten. Alla våra känslor, ilskor, förbannelser, frustrationer, funderingar, rädslor. Allting kommer verkligen upp och det känns så otroligt bra efteråt. För det finns någon som förstår. Även om vi kanske har ältat detta flera tusen gånger om och om igen så känner jag mig alltid mer lättad. För hon vet vad det handlar om och hon tröttnar inte på att lyssna. Systrar är bra att ha, även om dom kan vara pain in the ass ibland. Dom bara finns till liksom.

 

Nu blev jag ju såklart pigg så nu funderar jag på vad jag ska göra för att bege mig till sängen och sova. Det blev inget pynt gjort idag mer än mosshjärtat jag har satt på dörren. Insåg att dörren är otroligt stor i förhållande till hjärtat. Så funderar på att sy in lite julkulor som hänger ner under den. Men det är ännu bara en fundering. skulle vara synd om det blir blåsigt så flyger allting iväg pga julkulorna, haha!

 

Även om jag känner att denna dagen inte har varit till någon större nytta så får jag försöka se som att allt de jag gjort idag är nog. Känns som jag inte fått något gjort men jag har ju gjort tusen saker. Så imorgon, med ny energi, så ska jag ta tag i min jul. Stryka gardiner, hänga upp myspys och försöka se om jag kan få till min säng. Har ju ingen bäddmadrass så det blir lite hårt. Bra med två täcken då iofs. aja, nu stänger jag ner bloggandet för idag. Vi hörs imorgon.

Hello!

 

Ja, nu har jag landat på hemmaplan efter världens längsta dag! Jag har: köpt mosshjärta, färdig mat (shame on me), en liten julmust, gett massage, blivit vaxad, skottat som en dåre i snöblask, packat ur bilen, varit hos mormor och morfar två gånger, lånat kamera, laddat för pynta, varit i Forshaga och nu har jag käkat. Otroligt sliten känner jag mig nu. Men ska ändå försöka pynta litegranna. Annars får jag fortsätta imorgon när lilla syster kommer och säger hej!

 

Ska skriva en liten lista och sen ska jag nog lägga mig. Det blir frukost kl 8 på Mons finest B&B och därefter bär det av till Munkfors med syrrans Rocco. Skulle nog helst vilja förbli hemma men ibland så kan det behövas göras saker på annat håll. Kalendern nästa!

Hello!

 

Ja, nu skriver jag igen. Men med lite mer frustration då jag inte förstår mig på vissa människor. När man har gjort val i livet som man ångrar så får man stå för dem och sen lämna det som varit. Lära sig av sina misstag. Är det någon man har sårat så lämnat man denne ifred eftersom detta kan riva upp sår eller som i mitt fall, förbannelse. Jag är förbannad för jag ser ingen anledning till kontakt längre. Jag blev lurad, sårad och mer eller mindre lämnad. Men jag har gått vidare och jag mår bra! Men varför i HELVETE ska det kontaktas? Finns det någon där ute som kan svara på varför man tar kontakt efter att ha gjort bortval från det man kontaktar? Skulle vara tacksam för svar då jag inte förstår alls!

 

Spelar ingen roll om man tänker: Tänk om detta var annorlunda eller att tänk om vi hade suttit framför en gran nu med brasa intill. Det var tankar jag hade när jag blev lämnad. Hur skulle jag leva nu när jag tänkte två och inte en. Men det gick bra, för jag har en fantastisk familj som ställer upp och bryr sig, jag har även vänner som förstår och lägger undan saker för min skull. Jag är nu glad, skiter i det förflutna och lever i det nya.

 

Jag kan väl gå ut med och säga att jag har träffat en kille. Det trodde jag inte när jag gick på sommarsemestern i somras. Då var det endast "Forever Alone" som gällde och för första gången var alkohol på tanken att dränka problemen. Jag är den som är ANTI alkohol när det gäller problem, för det löser inget. Jag drack ingen alkohol för att må bättre utan jag jobbade med mig själv istället och tog tag i de saker som gjorde att jag tyckte det var jobbigt. Den killen jag träffar nu är otroligt snygg och otroligt lik mig själv. När jag inte är med honom så vill jag helst vara med honom och när jag är med honom så tar han ner mig på jorden. Jag känner mig lugn, trygg och otroligt bekväm i hans sällskap. Han dömmer aldrig, förutom att jag äter på besticken när jag ska stoppa in mat. Det har han sagt en gång, annars så har han inte påpekat en enda sak sen vi träffades för första gången. Han har väl sagt vad han tyckt, t ex att jag inte ska färga mig mörk eller rödhårig längre. Men det är sånt som hör till. Vi tar det som det kommer och det känns bra. Det behöver inte gå fort jämt som allt annat, det räcker med att tiden rinner iväg och livet är stressigt ibland. Jag älskar att vara här och i hans närvaro. Han tar nog fram den riktiga Anna som inte är förvirrad, stressad och glömsk. Tack. Sedan fick jag ju en hund på köpet, en dröm av många som blev 50% verklighet, tjoho!

 

Jag tror att leva ensam är nyttigt och jag tror att samtidigt halvt dela dagar med någon är bra för mig. Jag mår bra, jag är glad, jag har energi och jag känner mig aldrig glömd eller ensam. Ensamt kan det ju alltid vara, men inte på det sättet att man är ensammast i världen. Hade jag inte träffat denna killen så tror jag nog att jag hade varit på en helt annan planet än vad jag är nu. Jag hade nog stressat, kanske suttit hemma och bara glott. Eller satt upp en maaaasssaa saker att göra bara för att ta död på min tid. Så jag är tacksam för att jag har träffat honom. för att han har tagit tillbaka de delar av mig som försvunnit för väldigt länge sedan. Jag är på väg att ta tillbaka mitt liv igen. Och jag älskar det!

 

Med detta inlägg menar jag inte att gamla kontakter ska läggas ner. Som min Mallanbrallan brukar säga "Alla förtjänar en andra chans" och det är sant. Men när det kommer till detta fallet så är det oförlåtligt och det är inget jag vill tillbaka till. Jag är snarare glad över att det blev som det blev. Jag har kontakt med många människor som jag tidigare har haft bättre kontakt med. Kan höras av då och då för att kolla av läget. Det är trevligt. Men som jag nyligen skrev, så var detta ett tillfälle att stänga av allt. För min egen skull. Jag är glad för att jag tog mig igenom det snabbare än vad jag räknat med. Att lämna det som var, kan varit bland det bästa som hänt mig de senaste åren. Nu har jag nya mål och nya drömmar att ta i tu med. Det kan ingen stoppa!

 

Nu ska jag försöka sova, eller kanske se klart ett program på tvn först. Sen sova. Vi hörs imorgon när det är dags att ta i tu med julen på hemmaplan. Ha en god natt allesammans!

Hello!

 

Ja, nu har jag landat på svensk mark. Det är även den stora Anna-dagen idag. Grattis alla Annor där ute! Sitter just nu på annan ort men jag kommer att komma hem imorgon och förbereda diverse ting inför julen. Är kvar här en extra natt för jag ska köpa ett hjärta och ha på ytterdörren hemma.

 

Första gången jag går ALL IN med julen sen jag bodde hemma med mamma. Då var det hon som fixade gardiner och dolade med tomtar. Man följde liksom med och packade upp tomtar när hon gjorde det. I Sunne försökte jag att pynta litegrann, men gjorde inte så mycket eftersom jag har typ TUSEN tomtar och lägenheten var inte så stor. Så det blev några tomtar, en julkula, snögubbarna som bodde i mitt köksfönster och julstjärnan. Men inget mer. Detta året slår jag på stort. Iallafall i mitt rum. Har köpt julgardiner, julsängkläder, pynt, adventsljusstake, prydnadskudde, adventsljusstake (som ska målas, hihi!) och även pynt som ska hänga i gardinstången. Jag är så fruktansvärt laddad för detta och julkänslan är total! Varför känner man inte julkänslan såhär varje år?

 

Eftersom jag är telefonlös så har jag gjort mig bekväm med en vanlig nattduksbordsklocka (som jag lånat, hoho!) och endast ha datorn som kommunikation utåt. Det känns bra, blev lite telefonsug förut då jag inte kunde höra av mig någonstans. Men man får ju ta det som det kommer helt enkelt, det löste ju sig så varför oroa sig för det? Kalender, klocka, fordon, plånbok, dator är bara det jag behöver för att klara mig utan mobil. Datorn är mest för Norge då ingen kan få tag på mig annars. Annars går det bra.

 

Har fått upp detta med blogg lite mer och det är bra, för jag har saknat det. Läsa bloggar på morgonen, på kvällen och bara drömma mig bort i bloggvärlden. Den är lite problemfri och oftast väldigt MYSPYSIG av sig, vilket gör mig mer avslappnad och motiverad att få det mysigare i mitt liv. Att åka i bil så mycket som jag gör så är det inte direkt mysigt, även om jag tänkte hänga en apelsin med nejlikor i backspegeln.

 

Ska ta fram min kalender och kolla genom min vecka, imorgon på Malin-dagen är det nämligen fullsula på hemmaplan och resten av veckan försvinner nog den också väldigt fort. Snart är det jul. Tiden går VÄÄÄÄLDIGT fort i år. Vi hörs säkert imorgonkväll igen, behöver lite breakloose här med allt jag tänker på om dagarna. Mys på er och sov gott, natti!

Hello!

 

Ja, idag var första gången på länge jag kände mig till freds i mig själv. Under en arbetsdag. Har på senare tid tagit min stress till en ny nivå. Jag trodde inte att jag var den som skulle få spänningshuvudvärk av stress. Trodde inte att det var möjligt för fröken, men tydligen så kan det hända även mig. Jag har alltså spända muskler i armar, axlar och i hals/nacke. Detta resulterar i att jag får huvudvärk from hell som inte vill försvinna efter en sovstund. Detta kommer oftast när jag tänker på jobb eller när jag är på jobbet.

 

Mitt yrke i sig är inte stressande, det är andra faktorer som gör att det blir som det blir. Tusen tankar om att den som får behandling inte ska bli nöjd, att jag gör något fel, att jag inte ger tillräckligt av mig själv, nu gjorde jag för kort tid, nu råkade jag säga något som hade med saken att göra men kanske var opassande, vad vet jag. Det har ju dels med min självkänsla att göra. En STOR bov egentligen. Sätta värde på sig själv. Det gör ont, för man tror inte på sig själv. Eftersom man hela tiden förändras och omgivningen blir alltid annorlunda, så lär man sig efter ett tag. Att släppa lite på tankarna, att göra det man ska och det man kan för att sedan låta det bara vara. Mer än så kan man inte göra. Denna hösten har jag jobbat en hel del och tiden FLYGER förbi så jag känner att mitt kontrollbehov är som bortblåst, jag är en förvirrad höna. ÄNTLIGEN har jag kommit underfund (?) med vad jag behöver göra och det känns otroligt bra.

 

Är i och för sig tillbaka i min WHAT-TO-DO-LIST men det är i en mer realistisk bubbla nu. Skriver de saker som är realistisk för Anna Molander att göra under en dag, en vecka eller månad. Små mål som jag vet att de kommer att bli gjorda. Det jag sedan behöver lära mig är att inte lägga saker som en stor tyngd på mig när det inte blir gjort. T ex om jag har en pall som jag vill ska bli vit. Så är det inte hela världen om jag gör det vid nästa tillfälle jag tänkt det. Acceptera mina brister liksom.

 

Så nu har jag gjort en lista för vad jag ska göra när jag kommer hem. Behöver ha saker gjorda och det är realistiskt att få det gjort. Har även lagt till en eller två saker som inte är så viktiga men som kan vara för skojs skull. Det är lite lycka i att finna tillbaka till sig själv och känna att man är med i matchen. Jag utmanar mig själv när jag gör såhär eftersom jag är en slarvmaja (läs OSTÄDAT RUM FYLLT MED FLYTTLÅDOR!!!!!). Men det är utmaningar som jag kan göra utan att behöva prestera för någon annan. Fast det värsta är när jag gör sånt här och känner att 'fan vad bra jag är!', så vill ju jag berätta för någon om det för att jag vill visa vad duktig jag varit. Tagit ett stort steg med mig själv att försöka hålla mig städat och iordning. Då kommer det oftast något negativt tillbaka till mig eller ett litet ord som kan total vända mig till att jag aldrig mer vill göra det. För när personen säger det ordet eller säger fel sak, då vill jag bara vända mig om och säga ALDRIG igen samtidigt som jag vill. En sån sak är t ex min vikt. Jag mår inte dåligt av att vara stor kvinna, kan ibland tycka att jag ser otroligt vacker ut. Men sen om jag t ex säger att nu ska jag ta tag i detta, styr upp allt hur jag ska ha det och känner att nu är försöket i 110%, KÖR PÅ PALAA! Då kanske någon säger "Ja men det är väl bra om du loosar några kilo" eller tar för givet att jag är onyttig i maten. Då vill jag bara falla ihop, krypa under täcket och inte komma ut förens världen har förändrats efter min bild.

 

Jag är inte onyttig om jag får säga det själv. Äter väl som en och en annan Svensson mer eller mindre. Helst hemmagjord mat då halvfabrikat och annan "färdig mat" oftast smakar som en skosula. Mitt problem är nog mest att jag inte rör lika mycket på mig som jag borde och äter för DÅLIGT/LITE samt att jag har en goo stressnivå i mig kropp. Sedan jag började komma närmare "vuxenlivet" med jobb och allt annat, så har jag blivit mer stressad. Jag har bråttom med livet och jag är 22½ år gammal. Jobb, hund, pengar, pojkvän, villa och varför inte barn på en och samma gång? Så går mina dumma tankar ibland. När man är 22 år så ska man inte behöva tänka på att skaffa sig en framtid. Man ska leva i nuet och ta vara på chanser man inte kan ta senare. Go crazy bananas i Magaluf eller dra till asien och rida på elefanter. När jag slutade skolan så var det bara jobb och bygga ekonomi som gällde. Detta med nöjen det finns inte ens på min karta. Det jag vill säga med min vikt är att den är stillstående och kommer nog vara det tills jag får ur mig lite stresshormoner. Senast jag gjorde något som fick axlarna att landa, det var när jag och syrran var på Kreta i maj. Någon som behöver åka på semester kanske?

 

Jag är en väldigt trög person om jag får säga det själv. Väldigt positiv, oftast glad, social, en person många gillar men ack så trög! Det tar otroligt lång tid för mig att komma in i saker. Speciellt när det har med mig själv att göra. Saker som rör upp känlsor och minnen, ingen big hit people! Men de får gångerna jag kommer igång och faktiskt gör det, så känner jag mig så förbannat bra. Jag gjorde det.. Jag klarade av att ta tag i något jag dragit på så länge att det är en börda så fort ögat läggs på lådorna. Oftast tänker jag FENG SHUI, bra energier i rummen. Allt gammalt som gror skapar dåligt energiflöde. Därav lite mer trög än normalt. Så nu känner jag mig mer energifylld och mer laddad att ta tag i saker. Jag ska ha en måltavla på högst TRE SAKER som ska genomföras. REALISTISKA MÅL. Och inte stressa mig själv att komma dit, låt processen ta den tid den behöver.

 

Nu har jag verkligen haft en INTERVENTION med mig själv. Satt mig själv i skamvrån och tänk dig för nu Palaa innan du gör något mer. Stopp på belägg, stressidentifikation tack! Nu gäller det bara att hålla lågan uppe och vid liv. Det tips jag vill ge alla andra där ute i cybervärlden är..

 

 

 

Har säkert flera kloka ord där innanför pannbenet. Men det får jag ta och skriva en bok om istället. Jag hoppas ni inte blev skelögda av all text jag öste ur mig nu men jag hoppas däremot att av mina misstag och mina brister att ni lär er något av dom. Att lära er älska er själva t ex. Det är så otroligt viktigt. Har för övrigt boka synundersökning för att UTESLUTA det ifrån min spänningshuvudvärk. Men ändock förbereder jag mig på glajjor. Aja, nu ska jag iallafall försöka krypa ner i sängen. Imorgon är en ny dag med nya tag. Godnatt på er allesammans!

Hello!

 

Ja, de senaste dagarna har det varit mycket diskussioner om livet. Det har fått mig att fundera på om saker i livet är värt slitet och vad kan jag göra för att slippa känna så som jag gör i perioder. Det har varit lite olika jobbalternativ men även att kanske börja läsa på distans. Fördelen är att jag kan läsa och jobba samtidigt. Vilket är ett stort plus. Dock måste jag veta lite om de kurser jag tänkt mig för att se hur mycket det är att göra. Är det för mycket att läsa så vet jag inte om min hjärna orkar med det. Är ju inte pluggmänniska på det sättet.

 

Annars så är det HELT klart nu md julklappar. Nästa gång jag kommer hem så ska det packas in och det ska pyntas så det står härliga till. Har ju fått ALLA mina pyntsaker jag köpt iår och jag ska ha det juligt i mitt rum. Det har jag lovat mig själv. Även om pappa inte sätter upp pynt så ska jag det. För jag ska fira jul och det med basta!

 

Jag hoppas jag finner ro med mig själv när rummet är klart. Leva i lådor är inte min grej och bara jag får ordning denna gång. Kanske nästa gång slutar med en flytt till något eget. Men det återstår att se i framtiden. Kan ju inte bo hemma hos pappsen for the rest of my life. Vart ska man bo?

 

Ha en bra dag allesammans!
Jag kanske hör av mig ikväll!