Hej på er!

 

Nu är jag här igen, ventileringens tid är här! Nej, skoja. Just nu är jag inne i en bubbla där jag ska försöka att INTE konstant kolla på min mobil. Det var något som jag bestämde mig för när jag hade min första semestervecka. Den veckan gick åt att gå runt med ångest, sova dåligt på natten, gå promenad eller jogga med musik eller prata i telefon för att distrahera hjärnan, sova på dagen och sen ett konstant tittande på telefonen. Telefonen är de enda sällskapet i ensamheten, fast den blir mer en tung sten att bära på än att de ger mig något vettigt.

 

När jag mådde såhär så var de lättare att säga ja till jobb då de också distraherade mig ifrån mig själv, även om jag var väldigt trött i kroppen när arbetsdagen var slut och även va helt slut dagen efter så var det mer värt. Än att jag skulle sitta hemma med mig själv och mina konstiga känslor. Jag är en person som är rätt duktig på att skilja på vad det är för känslor jag har och vad som är realistiskt för mig att känna. Och jag visste hela tiden att jag har inte gjort något som ska göra att jag känner såhär, men ändå så vann känslorna och de undermedvetna över mina tankar. Jag vet inte varför det blev såhär och jag kan bara gissa varför, men jag misstänker alla år av jobb där jag tryckt bort det dåliga men aldrig lyckats fylla på med det positiva. En god vän till mig sa "Du är trött i själen" och det var så bra sagt, för det är nog så det är. Jag är själsligt utmattad och min kropp kom nu ikapp mig när jag för första gången på FLERA ÅR känner att jag kan slappna av och inte ha prestation i det jag gör. Jag är bra på det jag gör och det finns anledningar till att jag används/önskas jobba på olika ställen. Annars skulle jag väl aldrig få de uppdragen jag har haft heller. Det finns en mening med allt!

 

Denna semestern är den som har tagit mer energi än vad det har gett. För att jag bråkar med mitt trötta jag och att känna att jag behöver göra saker. Semestern har varit bra, det har inte varit något som har varit dåligt egentligen men jag har och är fortfarande trött. Jag vet inte om jag känner att jag vill börja jobba igen, bara för att landa i rutin igen eller om jag vill vara mer ledig för att jag har inte lyckats ladda upp mig som jag ska. Det är en vecka kvar på semestern, den känns mest späckad och att jag inte har tid till allt jag vill göra. Så jag ska försöka andas ut, tänka efter och sålla ut vad som inte måste göras på en vecka. För det finns eftermiddagar, kvällar och helger som kan användas till något av de saker jag vill göra. Det ordnar sig, bara jag lugnar ner mig lite,

 

Har denna veckan försökt bo i stugan, där man blir mer begränsad och samtidigt kan jag ta det lugnt där. Pausa mitt liv som består av att göra alla dom där vardagsmåsten som finns i hela mitt hem. Dock har de varit sådär med nedvarvningen då jag behöver ta ut och in katterna, har växthuset och att jag orkar inte va själv i stugan så länge. Då blir det lätt telefonen, som jag ska undvika i allra högsta grad. Jag tror att min trötthet är problemet egentligen. Och då känner jag att jag måste göra saker för att det ska landa. Det är fruktansvärt tråkigt att bråka såhär med sig själv, men jag har lyckats nu i slutet på veckan vara mer okej med att jag måste inget. Nu när jag skriver detta så är jag ju också bakis efter en fantastiskt kväll igår. Så ni kan ju tänka er hur det är nu i och med hur min kropp mått innan. Jag är trött så det skriker om det. Jag är zombie och har typ bara legat i soffan hela dagen. Men det är okej. 

 

Jag åkte till stugan förut, för att jag kanske skulle doppa mig men också för att förbereda att jag ska sova där imorgon hade jag tänkt. Ska också jobba imorgon så direkt efter de så tar jag in katterna, vattna i växthuset och sedan åka upp till stugan för att grilla och bara vara med mig själv. Njuta av naturen, vattnet, elden och ensamheten tillsammans med en IPA. Det är så jag känner just nu, att det är det jag behöver. Jag tog mig faktiskt ett dopp också, simmade 10 minuter också. Brukar bli att simma nu när man ska bada, det är väl de enda som är tråkigt med att vara en vuxen människa. Bada vet jag inte hur man gör längre, haha! Iallafall inte när jag är ensam. Också en sak att jobba på tänker jag, eftersom jag älskar att vara i vattnet!

 

Nu ska jag varva ner med en god bok, som jag försökt läsa hela semestern men inte haft ro i kroppen för. Imorgon ringer klockan och extrajobbet väntas. Det känns bra, lite uppstyr men ändå vara ledig.

 

Vi får se när vi hörs igen, ha de gott!

 

Varma sommarkrammar

Anna

Hej på er!

 

Sedan vi senast talats vid har jag jobbat lite, haft en trevlig kväll med min kusin och haft en hel dag av att bara vara seg. Lyssnat på Fem i Topp med Johan och Björn hela dagen, som jag brukar göra. Det är lättsamt i dessa pandemi tider att lyssna på och typ det jag orkar med just nu. Idag har jag vaknat tidigt, pratat lite med min vän Malin, tvättat, sovit, diskat och nu så fixar jag brynen så de får ett lyft.

 

Känner att jag är väldigt sliten och har haft svårt att få upp energin sedan jag började min semester. Gissar på att "livet kommer ikapp" och jag kanske för första gången på några år har det lugnt omkring mig, även om jag själv inte upplever att det är lugnt. Det är svårt att slappna av och det är svårt att fylla på rätt energi, det är en övning. Jag har ju läst om detta i min utbildning, hur man ska hantera sig själv när livet är rörigt. Men det är som typ bortblåst. Jag har alla tipsen till alla andra vad dom ska göra och hur dom kan göra för att komma rätt i banan igen, men ingen av dom tipsen känner jag funkar för mig. Kanske för att jag själv sitter i den sitsen nu och får känna hur det är att sitta där? Jag hoppas att jag "piggar" på mig under kvällen, då jag är lite av en kvälls/nattmänniska när det kommer till att komma igång med saker att få gjort. Men det är också okej att jag går och lägger mig om jag behöver det sen. Det viktigaste jag har att öva på nu är att jag har tid och jag behöver inte tänka på någon annan än mig själv.

 

Denna veckan ska jag vara lite mer aktiv i mitt liv. Jag ska hälsa på kompisar som jag inte har mött sen pandemin började, jag ska vandra till kalkbrottet i Persberg och sen så ska jag jobba extra. Man kan ju undra varför jag jobbar när jag har semester men det är ett helt annat yrke. Det är som att jag inte jobbar eftersom jag inte jobbar 100% med det. Jag brukar säga såhär: Mitt jobb så behöver jag bara tänka hela tiden och jobba psykiskt, mitt extrajobb så behöver jag bara göra och jobba fysiskt. Det är en perfekt balans tycker jag och samtidigt få in extra stålar på kontot. Jag ska också försöka få med mig träningen så jag håller i det. Trots zombieweek.

 

Det känns väldigt bra att jag har kommit igång med springadet. Ett mål jag har haft i flera års tid men aldrig ordentligt tagit tag i. Nu orkar jag lågintensivt springa 5 km, även om jag kan tycka det är fruktansvärt drygt, haha! Jag upplever nog att jag är lite av en intervallperson, men kommer inte riktigt dit än för jag ska bara ta mig runt på 25 min sen ska jag har tränat klart typ. Det kanske beror på att jag inte har tillräckligt med självdisciplin för att köra på ordentligt. Några gånger har jag haft den energin och känt att jag kan köra hur länge som helst men dom är mer sällsynta är vanliga. Men jag har gjort bra ifrån mig ändå, från att inte springa alls till att komma 5 km. Bra gjort!

 

Nu under tiden jag skrivit har jag tagit bort ögonbrynsfärgen så jag inte skulle bli svart, nu är det dags att fixa inför vaxningen. Sedan får vi se vad jag hittar på och orkar med.

 

Ni får ha de så bra så hörs vi!

 

Varma kramar, Anna

Hej på er där ute i bloggvärlden!

 

Det är sällan det händer att tiden finns för saker man gjorde förr, t ex att blogga. Det är något som jag saknar men som jag inte tar mig tid till och kanske är det en fundering kring.. vad ska jag skriva om?

 

Inte för att det ska vara värdefullt för er att läsa, utan för mig att skriva av mig om. När man går tillbaka i tiden då jag började så hade jag ett öppet sätt att berätta om min vardag. Skrev som om alla visste vilka jag pratade om och skrev namn öppet. Den öppna fria delen försvann med tiden jag blev äldre och inte ville berätta rakt ut vilka jag pratade om eller nämna namn. Varför det blev så vet jag inte, ville jag vara mer hemlig? Ville jag visa respekt inför andra att inte nämna dom? Ville jag prata öppet om mina känslor utan att någon kunde räkna ut vad jag menade? Mycket oklart.

 

Frågorna är många och frågorna är många kring varför jag inte fann tiden att blogga heller. Jag älskar ju att skriva så vad hände? Kanske jag blev vuxen och fann andra saker att döda min tid med. Sedan jag skrev sist har det hänt väääääldigt mycket som jag inte tänker gå in på något djupare. Vi är i en pandemi atm och det är väl i ensamheten som jag har funderat kring vad jag vill göra med min tid då jag inte gör alla dom där måsten i livet. Så nu lämnar vi det gamla och försöker göra en nystart på livet i bloggen!

 

Jag har inför årets bucketlist nämligen skrivit att jag vill skriva en bok. Helt otippat samtidigt som jag älskar att skriva och jag älskar att skriva om äkta känslor samt igenkänningsfaktorer. Jag har bara börjat med "tanken" att skriva boken, men inte kommit längre än så, haha! Det som går hand i hand är ju bloggen, kanske jag ska börja blogga igen.. För min egen skull, så jag får skriva och ventilera med mig själv. Varför inte göra det i datorn helt privat Anna? Det skulle jag kunna göra, men det är något visst med att någon kanske läser och ser vad jag skriver. Jag ser det som att jag övar upp mitt språk när jag skriver och tänker före jag skriver. Det tror jag är en bra grej!

 

Kanske inte kan kalla detta för en mjukstart när inlägget är en del text, men jag ser det som ett steg i rätt riktning. Det har kommit ett blogginlägg efter några års vila. Det är bra gjort!

 

Nu ska jag åka iväg till stranden, vi hörs!

 

Ha de bra där ute!

Varma kramar

Anna