En kväll i kusinens tecken!

Hello!
 
Ja, det blev inte så mycket med korten idag. Fick till andra saker istället och ja, hellre att jag hänger med i det riktiga livet mer än att uppdatera här med bilder. Har inte så många besökare heller för den delen och ja, då finns det inga måsten i att lägga upp! Kan lägga upp när jag känner att jag har tid att fixa med det. Skulle gärna vilja visa mitt vardagsrumsprojekt som är färdigt men allt det är på telefonen och nu har jag gett mig på köket som också bilderna blir från mobilen då jag inte tänkte på att jag äger en kamera. Attans, haha!
 
Farmor kom förbi en sväng förut med lite krukor och salladsskålar som kommer nyttjas flitigt, gäller bara rätt ställe/tillfälle så är det deras tur att komma fram i dagens ljus. Sedan gjorde jag en liten tvätt och hängde den. Tog mig ett samtal med Fröken Höglund som bjöd in mig på nyårstillställning imorgon. Får se vad man gör. Nyår är alltid nyår och ska de vara fest så ska det vara en hemmafest med härliga människor. Hade tänkt att ha det i år men eftersom mina favorit killar inte är på hemmaplan så var det bara att ställa in. Sedan är det faktiskt party runt hörnet så man kommer få svänga sina lurviga ändå, jag är nöjd!
 
Vid 7 tiden åkte jag och kusselur till Solstaden där vi hälsade på min mor samt hämtade min SVIRA låda ifrån IKEA som ska användas till mina dvdfilmer. Efter det tog vi oss en tur till SF för att se vilken bio vi kunde få plats på. Alla filmer som vi hade tänkt oss att titta på var fullbokade eller så var de bokat så dumt att det fanns platser på olika ställen i salongen, inte aktuellt. Så det fick bli den nya filmen Joy och den var riktigt bra! När man såg trailern så tänkte jag att den är nog lite tung, men det var den inte. Rekommenderar er att kika på den, det är ingen biosalong film men den var riktigt bra! Innan filmen så gick vi och tog en subway och snackshopping på hemköp. Det var en riktigt bra kväll och jag får tacka kusselur som bjöd mig på denna tur, TACK!
 
Ibland är det underbart att få kvalitetstid med människor som man verkligen älskar. Man måste ju inte umgås som man brukar utan ett biobesök räcker, för det är en upplevelse man gör tillsammans. Det bästa jag vet är dom vännerna som man kan vara i en djup diskussion med men som man i samma ögonblick kan gå över till en oseriös och skrattar tillsammans. Jag är lyckligt lottad och har dom människorna runt omkring mig. För mig är det nästan stämpeln "normalt" jag vill sätta på den, men det kanske har med att göra att jag är en sån person som har lätt att anpassa mig utefter vad som efterfrågas i en diskussion? Aja, jag är glad att jag har dom människor jag har och jag är överlycklig att dom finns i mitt liv. Jag älskar er ALLA!
 
Nu ska jag trimma nötterna som pappsen säger och sedan ska jag krypa ner i min hotellsäng.
Stänga dom blå och drömma om ett bra 2016. Sov gott people och dröm sött, vi hörs imorgon! Ciao!

En liten dag med flashback!

Hello!
 
Ja, idag har det inte blivit några större knop här på loftet. Mailat litegranna, ätit frukost och tagit det lugnt. Ska alldeles strax dra igång att göra iordning här hemma litegranna. Håller på att måla taket i köket, möblera om och göra iordning i sovrummet och samtidigt försöka finna vad jag vill ha i mitt nyrenoverade vardagsrum. Tagit kort på årets gran även om den kommer se likadan ut nästa år. Dock kommer jag göra en ny stjärna då jag inte riktigt blev nöjd med den jag gjorde nu. Ska försöka lägga in senare då jag har flera saker som ska ut på köp och sälj sidor också, man ska ju försöka få vinst på alla affärer.
 
Hittade ju min kamera nu när jag gått igenom lådor och fixat lite. Ska se om man kan få in någon bild sen så får ni se hur mitt nuvarandra place ser ut. Allt blir ju roligare med en kamera även om dagens mobiler är smidiga. Snyggare och roligare! Dock har den inte blivit tömd sen jag bodde i Sunne vilket innebär att bilderna som finns på den nu, är ca 2,5-3 år gamla. Ska bli spännande att se vad man gjorde då för typ örti år sen. Vilka man umgicks mycket med osv. Alltid kul!
 
Facebook, den stora sociala medien, har ju nu för tiden börjat med "Minns vad du gjorde denna dagen för flera år sen" och igår kom det upp en status jag gjorde 2008.. Den löd: "HJÄLP MIG SLÅ REKORD PÅ BLOGGEN, BESÖK OCH SKICKA VIDARE! http://annapalaa.blogg.se". Jag tror inte jag fick något rekord och jag gillar min känsla för hopp, för jag försökte ju antagligen slå igenom som stor bloggerska på den tiden? HAHA! Ska efter detta inlägget gå tillbaka och se vad jag skrev i just det inlägget. Gissar på att det var "penga"-reklamen jag la in som jag hoppades tjäna stor pengar på, haha!
 
Nu ska jag ta tag i dagen. Byta om till vanliga kläder och bli en normal människa igen. Kanske ska ta och sminka mig till och med? Ska ju på bio med kusinen ikväll. Vi hörs av sernare peeps, ciao!

Nu har han åkt tillbaka.

Hello! Ja, nu har pappsen farit tillbaka till Asien ännu en gång. Ställde faktiskt klockan för att få säga hejdå till honom. Vi ses så sällan och när vi väl ses så blir det bara några dagar. Samtidigt som man har sitt liv och han har sitt som han måste fixa med, på den korta stunden han är hemma. Det är inte lätt men det är guld värt. De där små stunderna man iallafall kan få med honom. Saknar honom redan dock. Fördelen med att pappa kommer hem är att han för med sig en bra energi. Man känner sig pigg och man vill fixa och dola hemma, få ordning på livet liksom. Vet inte om det är hans närvaro eller om det är att man blir så glad så man orkar fixa hemma, när han kommer hem. Det var bra att han kom hem när han kom hem. Dagen innan julafton på kvällen låg jag i sängen och grät. Mina största julklappsönskningar var att Missy och pappa kom hem. Då hade jag upplevt att jag behöver nog inget mer än det. Det kom inte hem någon Missy och det kanske det aldrig gör heller. Jag kommer nog alltid vänta på att hon ska komma hem igen. Men min pappa kom och det gjorde min jul lättare. En av mina önskningar slog och ingen kunde vara gladare än mig på julafton! Även om pappa har åkt och jag nu inte känner av att han är hemma så gjorde hans lilla besök hemma mycket. Han fixar så mycket som en annan inte sett tidigare. Lite läskigt att känna igen sig så mycket i någon man trodde man var mycket olik. Känner nog att jag mer och mer håller på att bli min pappa men det gör mig inget. För jag har lika mycket av mamma i mig, dom sidorna visar sig också. Jag kunde inte ha fått finare och bättre föräldrar än mina, vad vore jag utan dom egentligen? Vet inte riktigt vad som står på agendan idag. Blir nog inte många knop iallafall, ska försöka att släppa mina måsten idag och göra lite vad jag känner för. Se en film helt utan att ha gjort något annat var väl senast jag var på bio typ. En bra film, tända lite ljus och fram med täcket. Kanske en kopp te.. vi får se! Vi hörs senare iallafall, ciao!

Lärdom 2015: Var dig själv, ta hand om dig själv, släpp lös dig själv!

Hello!
 
Ja, nu lider år 2015 mot sitt slut. Det har varit toppar och dalar genom hela året. Som det känns just nu så har det varit mest dalar. Men topparna har funnits och lyft upp en igen. Fast mest dalar. Känns som att detta året blev lite av en prövning för mig. Litegranna som att.. skulle jag klara av det? Orkar fröken Molander liiiiite till? Vad mycket kan vi pressa henne?
 
Mer eller mindre skulle man väl summera det till att jag är en jävligt tuff tjej. Många gånger kan jag själv tycka att "OH MY GOD.. what a whimp.." för småsaker. Fast egentligen kanske det är som alla bilder man finner på sociala medier: "När någon är ledsen och gråter, är det inte ett tecken på svaghet utan på att den kämpat och varit stark för länge". Det är ju oftast det som kör många in i väggen, man tror man är oslagbar. Med alla negativa händelser som skett under år 2015 så kan man säga att jag är som en orubblig betongklump. Försök lyfta iväg mig, trycka på alla känsloknappar och samtidigt ladda med dynamit.. Jag har år 2015 stängt av mycket av mina egna känslor. För att på mitt eget sätt överleva mig själv, vara självständig, inte bli sårad, inte må dåligt på något sätt. Anna behöver ingen hjälp, Anna kan själv, Anna ska göra allt själv. Det enda jag skulle ha gjort var att släppa på mina känslor. Gråta, skrika, vara arg, skratta och som jag föralltid påpekar till alla andra människor: VARA SIG SJÄLV.
 
Det är det som är så dumt när man är omtänksam, man tänker mer på andra än på sig själv. Man stöttar andra och man tar hand om andra, men inte sig själv. Självklart har jag underbara människor i min omgivning som tar hand om mig dom dagar det blir mycket för mig. Men ibland måste man nog ha den där känslan av att "Detta gjorde jag för mig, bara mig". År 2016 ska jag visa mera känslor, inte vara rädd för att ta en match jag kanske förlorar och vara mer mig själv.
 
Just här i sistens så har Missy försvunnit och inte kommit hem igen. Det är väl den sten som varit den tungaste denna hösten/vintern för mig. Vart är hon? Lever hon? Mår hon bra? Missy är väl den stenen jag faktiskt känslomässigt inte har tagit itu med. Jag har inte accepterat helt att hon kanske är borta föralltid. För mig är hon den lyckliga katten som kom hem igen och leker omkring här på Tjärn. Hon blev mer inne än ute och det var tecken på trivsel då hon körde 20 min ute och sen skulle in igen. Med tanke på att jag tryckt undan saker för att inte acceptera så har det väl kommit till en punkt där jag accepterar litegrann. När jag pratat om henne så är det inte "Så gör Missy också" utan mer "Så gjorde Missy också". Ser det som att jag börjar komma in i acceptans, även om jag inte börjat ta itu med det. Det enda jag önskar är att hon kommer hem och om hon inte kommer hem så önskar jag att hon har det bra. Jag saknar din Missymos.
 
Har gjort mycket sen ajg sist uppdaterade, bland annat surfa upp 100GB surf så vi kommer inte höras förens efter nyår kan jag säga, haha! Pappa är hemma så får försöka umgås med han ikväll för imorgon åker hem tillbaka till Kina. Återkommer mer om det nästa gång vi hörs av, ciao!