Hello!

Ja, jag kan inte sova. För mycket i tankarna känner jag. Får se när Elin och Linn pratat klart. Så man kan få lite sällskap. Tror Linn fick med sig min mobilladdare så min mobil mår inte så bra nu med de lilla batteriet jag har kvar. Imorn kommer ju Ida till HK, kul med lite bekanta ansikten! Kanske behöver lite nytt när allt gammalt kommer upp.

Saker och ting börjar allt bli seriösare angånde det jag inte velat nämna tidigare. Vill inte nämna det nu heller. Känner mig inte redo eftersom ingen vet hur framtiden ser ut. Känns bara så himla tungt att behöva tänka så långt framåt när det ändå är så nära. Känner mig ledsen och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det. Känns så jävla hemskt att behöva prata om saker som har med hela ens liv att göra. Allt liksom försvinner. Tanken av det som ska komma.. Kan jag inte beskriva.

Jag vet så väl att många har det mycket värre än vad jag har det. Många av mina nära har det sämre än mig och ändå gnäller jag. Men detta är hårt för mig. Allting som varit kommer liksom inte vara där längre. Att se tillbaka på allt som varit och veta att framtiden inte ser ut som man tänkt sig. Det gör det väl aldrig, men hade aldrig trott att det skulle vara såhär. Speciellt inte nu. Inte så tidigt.

Inte nog med att jag är spyfärdig också, till råga på allt! Vet inte om jag orkar med saker och ting längre. Jag börjar allvarligt tappa energin på riktigt. Hela dagen idag har jag varit trött. Linn märkte t.o.m av det liksom. Är det att allting händer nu? Typ som att allt hopar sig och jag inte klarar trycket? Jag vet inte om det är så. Men jag vet att jag försöker alltid vara starkare utåt. Jag vill klara av saker och oftast gör jag det. Men nu, vet jag inte. Jag behöver komma bort, långt bort.

Snart 1 år sedan Mimmi dog också. Saknar mitt lilla hjärta. Hon som alltid mötte en i dörren. Fyfan. Jag är glad att hon är ett stort kapitel i mitt liv. Hon var den bästa vännen jag hade och det kommer hon alltid att vara. Så jävla svårt att komma ifrån tankarna om henne. Ibland hör jag hur hon skäller innan jag går innanför dörren. Minns vad mamma sa till mig innan vi skulle avliva henne: "Det kommer sätta sig på hornhinnan hela livet Anna". Nog hade hon rätt alltid. Jag glömmer aldrig min älskling. Hon är det bästa som hänt mig, någonsin. Jag ångrar aldrig att jag var med Mimmi från början till slut. Min bästa vän.

Tänk vad minnen kan få en att tänka en gång till om saker. Är det nu man kanske ska bara tänka på sig själv och ingen annan? Jag undrar ja. Kanske ska börja skriva i ett dokument nu istället för att spy ut en jävla massa blajja på bloggen som ingen orkar läsa ändå. Ska ge sömnen en chans också kanske. Ska upp halv 6. Lyssnar på Anton & Affe - Alla minnen. Det är ju de enda rätta orden atm.

Anton & Affe - Alla minnen

Jag stannar upp men tårarna rinner. Jag vänder tillbax för att torka mina kinder.
Allt runt omkring det bara försvinner. Jag blickar tillbaks, vill inte ha dessa minnen!
Riktiga vänner man vet att dom stannar men efter tiden som har gått blir ingenting desamma.
Tårar blir nätter istället för sömn. Jag vill vakna upp men det är ingen dröm.
Så mycket man förlorat och så lite man vunnit, men va finns tiden nu? Den som har försvunnit?
Jag vill säga förlåt men orden kommer inte fram.
Vad hände med sagan när det var hon och han?
Av tankar o minnen själen den vänder. Vad är det som händer?
Jag vill bara säga att jag älskar min familj och alla mina vänner.
Det finns en tid som inte existerar mera, men efter dag för dag så blir minnena flera.
En känsla inom mej som jag inte kan kontrollera. En tid som har gått som jag inte kan ignorera.

Vem ska ta mej tillbaks igen, ge tillbaka alla minnen.
Vad ska jag göra nu, när allting tar slut ?
Ta mej tillbaks igen, låt mej leva med alla minnen!

Minnen kommer upp i hjärnan, samlas som en stämpel i pannan.
Dåliga minnen när jag hängde på stan, tjaffsa och bråka som ett litet barn.
Flumma, va dumma, hängde med grabbar som va skumma.
Alla dessa minnen får mej att släppa en tår. Vad fan har jag gjort alla dessa år?
Vänner försvann tårarna rann.
Alla dessa minnen följer mej till döden. Fatta, det här är mitt öde.
Har skadat så jävla många människor, mest av allt har jag sårat min mor.

Förlåt.

Vem ska ta mej tillbaks igen, ge tillbaka alla minnen.
Vad ska jag göra nu, när allting tar slut ?
Ta mej tillbaks igen, låt mej leva med alla minnen!

Mina tankar ropar efter hjälp men dom blir inte hört.
Jag pallar inte mycket mer, allting blir mörkt.
Allting är bättre men minnen är kvar och polarna försvinner, för Gud han bara tar!
Jag är trött på all smärta. Hur ska jag få bort allt svart från mitt hjärta?
Du vet att jag minns, men tiden är över. Det är svårt att läka såren från ett hjärta som blöder.
Minnen förvandlas bland tankar och dar, frågor blir flera men det finns inga svar.
Minnen finns inom mig men många har jag kvar?

Jag ska ta mej tillbaks igen, ge tillbaka alla minnen.
Vad ska jag göra nu, när allting tar slut ?
Ta mej tillbaks igen, låt mej leva med alla minnen!

Jag ska ta mej tillbaks igen, ge tillbaka alla minnen.
Vad ska jag göra nu, när allting tar slut ?
Ta mej tillbaks igen, låt mej leva med alla minnen.

MUSIC IS LIFE
Anna Molander